Våga börja längta, om så bara lite


Hej på er! Godmorgon Måndag! Kommande vecka har en to-do-list över de vanliga. Är verkligen tusen saker som ska fixas och ordnas, mitt i allt så ska jag också försöka hinna andas, äta bra mat, springa en tur, helst två, hästen ska få motion och jag ska hinna umgås med Jesper med. Mitt i alla måsten. Helt ärligt så har jag mått lite pissigt senaste veckan. Rätt åt skogen faktiskt. Julen är inte min grej, har aldrig varit och trodde aldrig att jag skulle tycka om den heller. Men senaste två jularna har varit bra och i år känner jag liksom hur jag vågar börja hoppas på en fin jul igen. Då blir jag lite rädd, drar mig tillbaka och kommer ihåg att jag inte tycker om julen... förstår ni? Att våga hoppas är svårt, att våga börja längta om så bara lite. Men igår kväll, sent, klockan hade nog passerat 22-tiden så bestämde jag mig för att våga hoppas, längta om så bara lite. Jag tog fram en adventsljushållaren, som jag köpt någon gång för något år sen men aldrig packat upp ur kartongen. Jag vågade tända ett ljus och jag vågade börja längta. De kändes fint.
Julen blir nog fin i år. Ta hand om varandra, kram.