Har ni någongång upplevt stress? Jag kommer ihåg när jag var kring 15 år och var tvungen att skriva varje gång jag hade kramper i magen under en skoldag i en dagbok som doktorn hade gett mig för att vi skulle ta reda på vad som stressade mig. Jag skulle skriva vad jag gjorde, vilken tid på dygnet var det och så vidare. Jag åt även medicin för stress en gång i tiden för att ge mig mindre stress i folkmängd.

Stressen har kommit igen i form av magknip och ryggbesvär hos mig, det är slutet av terminen och jag har mycket att göra. Skolan är ingen hjälp heller. De hjälper inte sina studenter. Det känns som att de har mentaliteten att man ska klara sig själv just nu, de tar till och med in en jurist för att förklara att de inte måste hjälpa till mer än vad de redan har gjort. Jag har suttit dagligen i flera veckor och läst, skrivit, intervjuat, mailat, diskuterat, presenterat och skickat in grejer samtidigt som gråtanfall har inträffat flertal gånger. Det känns inte som att det finns något slut. Det låter väldigt negativt men jag antar att man blir lite så efter att ha ryggsmärtor och magknip under en längre tid.

Planeringen har hjälpt mig mycket dock. Jag vet exakt vad jag ska göra och när jag ska göra det. Det är lätt att se varje morgon vad som ska göras för dagen. Träningen hjälpte också under en längre tid, men nu när jag mår fysiskt dåligt är det inte lätt att gå till gymmet, jag rör mig knappt. Sitter på en stol hela dagarna och skriver/läser. Det blir liksom en ond cirkel på ett sätt.

Stress är någonting alla upplever i olika mängder under olika stunder i ens liv. Många är stressade på grund av pandemin som pågår just nu, många är stressade för att det är deadlines, många är stressade för att gå ned i vikt till sommaren, många är stressade för hur sommaren kommer att bli. Många är stressade. Ibland är det bra med stress, man är mer allert. Det är när stressen får en att må fysiskt eller/och psykiskt dåligt som det blir ett problem.

Denna helg har jag och Alex (han upplever också mycket stress nu) att vi ska ha en ledig helg. Jag tror inte att vi har haft en ledig helg sedan mars. Vi har hittat en plats där vi ska ta en långpromenad och vi ska bara ta det lugnt. Förhoppningsvis kommer det att ge oss energi inför nästa vecka.

Om du upplever någon sorts stress uppmanar jag dig att röra på dig. Det är den bästa medicinen. Ta ett varv runt spåret. Det behöver inte ens ta lång tid. Få frisk luft i lungorna, rör på kroppen.

Hej mina vänner, jag hoppas att ni har haft en bra vecka! Jag har gått och blivit förkyld så jag har tagit det lugnt och haft roligt med familj och vänner. Jag och Alex åt lunch med farmor och farfar i onsdags, var i Erikslund med mamma i fredags och bowlade med vänner igår! Så en väldigt rolig vecka fast än jag inte har mått 100.

Men, jag måste dela med mig av en BH som jag köpte i fredags som jag har blivit helt förtrollad av! Hunke Möller har alltid varit en butik där jag köper mina BH:ar då jag alltid haft en större byst. Jag valde att gå in där för att kolla vad de har för nya grejer och då hittade jag denna bralette. Den är så otroligt skön!! Den sitter perfekt (jag har L) samt att den får mig att känna mig sexig och stark (vilket jag tycker att alla underkläder ska göra). Jag pratade med en anställde och hon berättade att det kommer nya färger i mitten av mars och jag kommer att önska mig och stå utanför butiken när det är dags för jag är helt förtrollad.

Real talk for a second alla mina vänner: Då jag har en större byst har jag alltid antagit att jag måste ha bygel för annars kommer de se "konstiga" ut. Jag har dock aldrig velat ha de för att jag tycker att det är så obekvämt men jag har alltid haft det ändå för att folk med större byst "ska" ha det. Men då jag har börjat ha på mig mer sportbh:ar har jag sakta men säkert arbetat bort de tankarna och faktiskt tycka om mina "naturliga" byst, haha. Med denna BH har den kärleken bara blivit starkare. Jag rekommenderar verkligen att hitta underkläder du mår bra i. Jag tror att det gör otroligt mycket för självkänsla och självförtroendet!

Ibland kan det vara svårt att faktiskt se hur långt man har kommit när man bara tittar framåt. Det kan kännas som att man bara trampar vatten och inte kommer någonstans, som att allt jobb du har gjort inte är värt det.

Sen tittar man sig själv i spegeln. Man analyserar allt man inte tycker om och att man inte har jobbat hårt nog. Att alla fettvalkar fortvarande finns kvar som alla på Instagram döljer via bra poser. Man tycker att man är värdelös.

Av frustration och förundran tittar man på gamla bilder och ställer dem bredvid sina nytagna, kanske en bild som du tog för någon dag sedan. Och då märken man, fan, jag har ju gjort lite skillnad ändå! Man blir glad och beundrar sina framsteg medan du swipar fram och tillbaka, analyserar bilderna till den sista pixeln. Du ser lyckan och självkänslan i den nyare bilden och påminner dig själv att du faktiskt har klarat något du aldrig hade trott att du skulle åstadkomma.

Några dagar går (eller kanske veckor) och ditt självförtroende är på topp under hela tiden, det känns som att du är on top of the world. Men sen ser du sig själv i spegeln igen, en helgdag när du har käkat lite mer än vad du brukar på vardagen och kanske till och med en chokladkaka har kommit in genom munnen. Du tittar på dig själv och tänker att du inte har kommit någonstans, att allt jobb du har gjort inte är värt det, för du ser ju ändå likadan ut som du gjort dagen du valde att påbörja denna resa.

Och så börjar cirkeln om igen.