NEW YORK STATE OF MIND

Här ekar det tomt.

Vill verkligen börja skriva igen här, för min egen skull! Det är ju så roligt att ha sånt här kvar, men det blir liksom aldrig riktigt rätt stund för att skriva blogg. Ska försöka igen. Tänkte börja göra lite tillbakablickar.

I oktober var jag i New York! Vilken upplevelse. Hade aldrig varit där förut - och vill verkligen åka tillbaka någon gång. Det känns som att det inte är nog att vara i USA i bara en vecka, det känns som att man inte riktigt hinner med allt man vill. Jag åkte med några fina vänner och hade det såå roligt. Vi gick bland annat på en konsert med min all time fave barndomsidol Avril Lavigne, höjdpunkten var absolut att min vän ordnade ett privat meet & greet åt oss, väldigt speciellt! Vi bokstavligen twerkade i publiken haha och kände mig som 14 år igen. Så många gamla minnen till alla låtar, och träffade både nya vänner och återförenades med gamla vänner.

Times Square var ju absolut bland det sjukaste att se under kvällstid när allt lyser upp. Vi gick till ett nyöppnat tacoställe, världens skönaste personal jobbade där. Vi hade dance battle till Beyonce med personalen under tiden vi käkade haha.

Ärligt, det viktigaste när man är student i en ny stad är ändå att verkligen hitta människor man trivs med. Är så glad att jag funnit mina pärlor.

Vad mer? Jag jobbade min första sommar som journalist. Det var lärorikt och spännande. Hade även kortpraktik på SVT. Det var en speciell känsla, att höra programledaren säga "och reporter var amanda...." efter inslaget haha.

Fina Hälsingland!!! Kolla hur vackert? Som en saga! Var hem till familjen över jul och shit vad det var välbehövligt. Jag kände mig totalt slut och landade deluxe hemma hos mamma och pappa. Det har nog aldrig varit så skönt att vara ledig, som under julen förra året.

Också det most recent - min födelsedag! Kickade 25 år den 8 februari. Så himla sjukt, har typ åldersnoja samtidigt som jag känner ett lugn. Det är som att jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska känna ännu.

.Å ena sidan känner jag mig stressad över att livet går så sjukt fort - jag känner mig lite stressad över att utbildningen snart är över och att det då måste ordna sig med boende, och alla andra situationer som kan skapa problem.

Samtidigt försöker jag tänka tillbaka 1 eller 2 år, och tittar på vem jag är nu. För ett år sedan, när jag började utbildningen så hade jag bara kunnat drömma om att jobba med det här. Jag hade också sjukt dåligt självförtroende när det kom till alla texter, som typ inte var krönikor. Jag minns första dagen på jobbet, hur nervös jag var. Och nu går saker på löpande band, sånt som jag förr tyckte var så jobbigt. Nä asså, hurra för förändring och utveckling. Ibland känns det surrealistiskt att tänka på hur jag mådde och vilken position jag var för några år sedan, VS nu idag. Det viktigaste är ändå att utmana sig själv och att våga, att våga tro på att saker blir bättre.

Gillar

Kommentarer