how it feels

emh, ja vart ska jag börja? för 4 årsedan var jag på Liseberg med min familj, vi bodde i en husvagn då på en camping utanför Göteborg. vi var där en hel helg men på söndan skulle vi packa och åka hemåt men den morgonen glömmer jag aldrig. Jag vaknade med huvudvärk och mådde sämre än sämst. jag hade 41 grader och har minnesluckor när jag skulle gå och duscha och när jag hem tillbaks till husvagnen. när vi kom tillbaks till Karlstad åkte vi in direkt och jag hade fått hjärnhinneinflammation. det är en dödligt för hade jag inte sökt hjälp och fått dropp hade jag fått högre feber och dött. jag låg inne på sjukhus i 5 dagar och vilade från alla aktiviteter i nästan 5 månader/ nästan ett halvår. efter dom månaderna hade gått så provade jag igen och skulle ha ett cooper test på idrotten att man skulle springa 5 km runt en friidrottsbana, efter ett varv föll jag ihop och låg och skakade och var medvetslös i flera timmar tills jag vaknade upp på sjukhuset. den 12 januari 2012 blev jag frisk förklarad från den skiten och det kan ha varit det bästa jag varit med om när jag blev det. när jag får huvudvärk så blir det en panik, jag mår väldigt dåligt, värre än när andra får huvudvärk eftersom jag hade en sån fruktansvärd huvudvärk när jag var sjuk. igår när jag fick smällen på matchen och hade en huvudvärk som var påmind om när jag var sjuk så mådde jag extra dåligt. det är andra gången jag får en sån smäll och blir medvetslös. klart jag blir rädd men jag ger aldrig upp! eftersom handboll betyder allt för mig. vad jag vill med detta inlägg är att jag gav aldrig upp och det ska ingen göra, vare sig det är en sjukdom eller överviktig, anorexia, cancer allt! never give up.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229