Den bästa av känslor: att få strosa omkring bland dammiga secondhandhyllor och fynda gamla böcker och skivor ihop med en sambo som tycker att det är minst lika roligt som en själv! Obs. Jag är ihop med den bästa killen som finns.

Idag efter jobbet svängde vi förbi Rondellen och plockade ihop allt detta för 250 kr!👇​
11 st böcker, 7 st vinyler och tre tavlor.

Nu är klockan strax efter fyra. Pontus diskar (bäst!) och jag ska försöka återuppta målandet. Tjing!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

En frågeställning dök upp under fikarasten på mitt jobb förra veckan: När når man sin så kallade prime time i livet?
Självklart är detta individuellt, om det ens finns någon sådan specifik period i livet, tänkte jag. Men den gemensamma och framförallt fast beslutsamma ståndpunkten var: "Typ vid 25", "Så nu för dig Amanda", och i samma ögonblick som detta konstaterades riktades alla blickar menande åt mitt håll (jag är yngst på stället). Vid 25-års ålder alltså, då ska livet vara som bäst. Och om inte själva livet i sig, så en själv åtminstone, kroppsligt alltså. Jag skulle visst bara veta vilken värk som smyger sig på efter 50, tyckte samtliga av kollegorna som redan passerat medelåldern. Och för att inte tala om livet efter att en skaffat barn, det blir sig aldrig likt, inflikade alla (jag är även den enda utan barn). Så jag borde verkligen njuta och ta vara på nuet, tyckte dom allihopa.
Och, fyfan tänkte jag.

Jag har varit trött i hela mitt liv. Så länge jag kan minnas. Jag har mått dåligt i perioder. Jag har till och med velat avsluta mitt liv i perioder. Jag har varit på botten, och jag har även mått bra. Men kanske också just bara bra och inte så mycket mer därtill. Tänker jag tillbaka på skolgången och tonåren är alltsammans som en stor grå prick. Det finns inga höjdpunkter eller nyckelmoment under denna period som får mig att tänka att "Där. Där och då upplevde jag något slags topp". Inte för att det under denna period på något sätt hände jobbiga saker som skulle kunna ha betytt ett avgörande för dessa känslor. Utan kanske för att jag helt enkelt bara hade jobbiga perioder, inombords. Känslor som inte går att simplifiera eller definiera på något kortfattat sätt såhär i ett blogginlägg om livets prime time. Och dessa känslor har jag till viss del fortfarande. Eller åtminstone en distanserad kontakt och relation till. Jag har liksom inte kommit fram till punkten i livet där jag känner att nu är jag på topp. Och om då 25-ish skall vara den bästa av åldrar, då får jag väl bara hoppas på att just mitt livs kulmen senarelagts med ett antal år.

Jag har alltid varit öppen med hur jag mår. I större eller mindre utsträckning. Så när jag satt där i fikarummet med mina kollegor och deras menande blickar på mig hade jag bara lust att slita av mig tröjan, bryta upp bröstkorgen och visa dom: Kolla här! Kolla in i den här kroppen och förstå att den inte är på sin topp och aldrig heller ännu varit. Förstå att en kan vara kroniskt trött, ångestfylld och inte alls sådär ungdomligt nyfiken på livet vid 25 års ålder. En kan ha kroppssmärtor, stressymptom och avsaknad av både energi och livsglädje fastän en inte passerat 50 och fastän en ännu inte skaffat barn. En kan ha toppar och dalar, med dalar som går djupare än vad en kan föreställa sig. Med dalar som är svåra att ta sig upp ur. Och med dalar som inte alls får ens ungdom att kännas som the prime time of life.

Men istället satt jag tyst och låtsades välkomna deras mer eller mindre pådrivande livsråd. Hur säger man sånt här till sina kollegor i ett fikarum under en 15 minuter lång fikarast? Det gör man inte. Men det väckte en frustration i mig, och en sorts stress över livet som jag tidigare inte haft. Och jag ville säga till dom att det här inte är det man vill höra när man är 24 år och aldrig har känt att livet varit på topp, på riktigt. Men hur ska dom kunna veta det? Och vem kan ens begära att dom ska veta det. 

Jag tror att min topp kommer vid 50. Och gör den det så har jag ju åtminstone mina 25 år på mig. 

Likes

Comments

Den som kan lista ut vem detta skall föreställa får en klapp på axeln och tre starka hej✋

Likes

Comments

Jag jobbar just nu 50% på BDX Green, under vinterperioden november - april, då underhållsarbetena blir aningen färre. Så mina vardagar är extra långa och plånboken extra tunn.☝️ Men det här med halvtiden har ändå varit välkommet. Hösten har varit tung både på ett känslomässigt och fysiskt plan, så novembers 50% nedgång hade en bra timing kan man säga. Men mer om det i ett annat inlägg, kanske.
Anledningen till halvtiden är i vart fall att min anställning varit uppdelad i två separerade anställningar. En ettårig vikarietjänst med bland annat kontorsarbete på 50% och en säsongsanställning med kompletterande 50% mellan maj och sista oktober. I april när min vikarietjänst löper ut är tanken att jag ska gå på en ny säsongsanställning på 100% fram till hösten. Heltid igen alltså, jag hoppas att jag ska orka!

Jag promenerade i vart fall till och från jobbet idag! (Hela 2 km enkel väg, imponerande va.. Lyx när man bor bara ett stenkast ifrån sitt jobb!)
Något som jag i alla fall faktiskt är nöjd över är att jag under hela den här perioden på BDX (mars 2017 - nu) i regel lagt mig vardagskvällar senast 21.00. Och dom senaste veckorna fått mig upp kring 05.15. Ganska bra va! Min kropp och huvud orkar inte med en hel arbetsdag om jag inte håller dessa kvällsrutiner. Men jag är glad att jag kommit till insikt om att det faktiskt är skönt att ta hand om sin kropp, och att det är värt vissa uppoffringar.🙌

Likes

Comments

En av oss sitter i ena änden av rummet och ser fotboll, en annan arrangerar miniateljé i andra.

👇Heja Liverpool!🙌🙌

👆Heja Coop! Bordsstaffli 149 kr 🙌 Träpalett 15 kr/st 🙌

Likes

Comments

10 månader har gått sedan mitt senaste inlägg. Tanken var ju aldrig att ägna en heltid åt att blogga, så det gör ju ingenting. Men det vore ändå trevligt om en kunde upprätthålla något slags kontinuerligt flöde här i bloggen. För ens egen skull om inte annat! Jag tänker; lite vardagsuppdateringar, lite funderingar, och nån bild. Kanske inget värt att läsa ifall en inte känner mig och vill veta vad jag specifikt gör om dagarna (mamma!👋). Men, vi får väl se!

Nu: städa toalett, handla och sen kanske fortsätta med lite lägenhetsfix och lamparrangemang innan Pontus kommer hem!

Likes

Comments

Fredag👇

Lördag👇

Söndag👇

Likes

Comments

Veckorna går så snabbt när en inte har något speciellt att sysselsätta sig med om dagarna. Den senaste veckan har varit lugn/tråkig/händelselös för min del. Pontus har jobbat eftermiddag och eftersom jag väntat uppe på honom varje kväll efter kvällspassen så har jag inte lagt på mig dom bästa sovrutinerna. Vi har somnat kring 03 varje natt, tidigast, och jag har sovit till 12 eller senare varenda morgon. Pontus är bättre än mig på det där, han kan vakna tidigt fastän han inte sovit alla timmar han behöver. Jag kan knappt vakna oavsett hur mycket eller lite jag fått sova. 

Så det har varit en långsam vecka. Jag har försökt att återuppta något slags hälsosammare leverne i form av vardagsmotion och bättre matvanor. Det är svårt när vi är två gottegrisar som bor ihop men det har gått över förväntan. Jag åkte åtminstone och simmade på eddahallen igår. Det bara blev 20 längder men kändes ändå gott efteråt. Skönt att få aktivera sig när en nästan bara suttit inne i lägenheten hela veckan. Det var dock riktigt smutsigt på Eddahallen igår, i poolen och på golven. Jag gav upp när jag simmade förbi en 10x10cm hårboll fylld med hudrester.. Men då gick jag i och för sig och simmade under prime time en fredagkväll.

Idag är det lördag och planen är att försöka vända tillbaka våra sovrutiner nu innan nästa vecka då både jag och Pontus jobbar 07. Jag har bara två jobbpass inbokat men det känns bra. Lagom då en inte har jobbat på flera månader. Ska bli skönt att få en mer uppstyrd vardag när en börjar jobba mer kontinuerligt. Och skönt med en bättre inkomst. Framförallt. 

Likes

Comments