amandakarlssonsliv

Amanda Karlsson, 23 år från Kalmar. För det mesta sitter jag med förundersökningar och domar i knät. Jag driver nämligen en av Sveriges största poddar, Mordpodden. Just nu är jag inne i en ny fas i livet. I november 2017 kom min dotter Nova till världen och jag ser fram emot att få dela med mig av den resan här. Jag brinner för att fota, skriva och inspirera och hoppas kunna bjuda på alla de tre ingredienserna här på bloggen. Varmt Välkommen!
Kontakt: amandamediakontakt@gmail.com

Blogg

En mysig stund ute

2019-02-18 09:15

I helgen tror jag de flesta fick en härlig försmak av våren. Bara solen kikar fram får man lust att slänga vinterkläderna all världens väg och plocka fram solglajjorna, sina sneakers och skinnjackan. Men förnuftet säger att vi bor i Sverige och att till och med april kan förvåna en med vinterväder. Tyvärr var det inte bara våren som kom på besök i helgen utan även febern. Nova stackarn var helt utslagen i lördags. Hon har fyra tänder som spricker igenom på en och samma gång så vi gissar att det är de som spökar. Nu är nämligen febern över, men hon vill knappt äta något. Förmodligen har hon ont. Igår tog vi oss i alla fall ut en liten stund. Och skrabbelucker gick hem trots elaka tänder.

Hur mycket får det plats i de där små kinderna egentligen?

Det går inte att beskriva hur underbart det är att bara kunna öppna altandörren och gå ut i trädgården. Ser framför mig hur Nova kommer springa runt och leka där i sommar. Hon älskar verkligen att vara ute och bryter ihop totalt när vi går in haha.

Den här veckan händer det grejer! Både jobbmässigt och privat. Håll utkik på bloggen för jag kommer självklart uppdatera er.

Studiebesök hemma hos mig

2019-02-15 13:10

Igår blev det långt ifrån en vanlig arbetsdag. Inte för att jag någonsin har vanliga arbetsdagar, men den här blev extra speciell. Jag fick nämligen besök. För någon vecka sedan hörde en tjej av sig till mig och frågade om hon fick komma och hälsa på för att lära sig mer om livet som poddare. Och självklart var hon välkommen.

Igår kom hon hit och jag visade min arbetsplats och hur jag lägger upp mina dagar. Sedan gick jag igenom lite tips och trix om man ska starta en podd. Sedan hade hon också ett önskemål om att få lära sig mer om foto. Så jag gick igenom kamerans manuella inställningar och sedan gick vi ut och knäppte lite bilder. Som ni vet ÄLSKAR jag att fota så det var en dröm att få fota någon som tycker om att vara framför kameran. Och jag tycker att resultatet blev supercoolt. Nu är ju Ellen en naturbegåvning så det är inte så mycket min förtjänst att bilderna blev bra, men här kommer lite smakprov.

Hoppas ni får en fin helg!

Det läskigaste och mäktigaste jag har gjort!

2019-02-07 14:22

Hej! Nu ska jag berätta om det jag har hintat om ett tag. Jag vet att jag varit en sådan där jobbig person som sagt A men inte B. Sorry för det. Men nu ska jag berätta allt. Precis som jag nämnde i mitt förra inlägg var jag ganska nervös inför den här resan. Och jag kan lova att det inte blev bättre av att min mejlbox plingade till. "Hej! Vi undrar om du kan tänka dig att vara konferencier under fredagen i Budapest." JAG?! Direkt när jag läste frågan visste jag att jag inte skulle kunna tacka nej. Jag älskar att stå på scen och det här är självklart världens chans. Men samtidigt sköljde prestationsångesten över mig DIREKT. Jag skulle alltså vara konferencier framför personer som Gry Forsell, Praktikant-Malin och Niclas Wahlgren. Proffs. Läskigt. Det hade varit så lätt och skönt att bara säga nej, men samtidigt visste jag att jag skulle ångra mig. Så jag tänkte "Vad fasen. Det värsta som kan hända är att jag gör bort mig och det är faktiskt inte så farligt". Så jag sa JA

Till min hjälp hade jag Mix Megapol Göteborgs programledare Erik. Och tillsammans tog vi fram ett manus som bestod av ett Mordpodden-intro (med humoristiskt touch), presentationer av talarna och lite skämt om våra dialekter däremellan. Han var helt fantastisk att jobba med. Fjärilarna virvlade i magen under flygresan och rätt som det var var vi framme. Medan de andra åt lunch smög jag och Erik in i lokalen och började förbereda. Och sedan var det dags. Det gick så bra som det kunde gå. Ingen blackout. Ingen snubblig. Ingen mikrofonmiss. Nej, det gick verkligen jättebra.

Jag tror faktiskt aldrig att jag fått så mycket beröm för någonting som jag fick efteråt. Självklart förstår jag att människor vill vara snälla, men jag vill tro att det i alla fall låg någon sanning i det de sa. Men det viktigaste är att jag gjorde det över huvud taget. Det hade varit så lätt att säga nej och ändå tackade jag ja. Och jag hoppas att jag kommer fortsätta våga utmana mig själv precis som jag gjorde i fredags. För det är så man utvecklas som människa.