livet, mina sjukdomar, psykisk ohälsa, musik
Så. Bring Me The Horizon har äntligen släppt sitt album. Och satans jävlar alltså, vad bra det är. Det går inte att beskriva. De har utvecklats så otroligt mycket och tagit deras musik till en helt ny, annorlunda men fantastisk nivå. Den går ständigt på repeat här just nu!

Läget idag är annars inte tippetipptopp. Så kan det vara ibland. Livet ju! Tillåta dåliga dagar och stunder är viktigt och något man bör omfamna, istället för att försöka fly ifrån. Så jag embrace'ar och gör mig redo för en ny morgondag!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

livet

Kan det vara så? Kan det vara möjligt? Jag vågar inte ge hela mig själv fastän hela kroppen skriker efter det. Men om man ger för mycket av sig själv blir man alltid bränd. Till slut. Men, med honom.. Är det på riktigt? Är det på riktigt, att känna såhär, inför en människa jag aldrig träffat? En människa som redan värmt mitt kalla hjärta med sina fina, mjuka ord. En människa som är den enda och det enda jag kan tänka på. På hur hans ögon kommer att se på mig. Hur hans röst kommer få mitt hjärta att slå hårdare med sina ord. Han med sina händer, som rör vid mig. Det var så länge sen. Är han för bra för att vara sann? Är det på riktigt? Är han på riktigt? Är han som alla andra, som bleknar med tiden? Hela jag känner att han kommer vara med hela vägen. Vill att han är med hela vägen. Vill att han är med mig. Nu. Sen. En längtan efter någon som man aldrig träffat, kan vara starkare än någon annan känsla. Är detta en illusion? Är hans ord en lögn? Så länge sen någon tog sig in i mitt hjärta, så länge sen någon fick mig att känna såhär, så länge sen någon fick mig att le så. Så länge sen.. Är det för sent eller är det kanske nu det är dags?

Det var nära att jag inte skaffade den där omtalade appen. Tinder. Hur många andra appar hade och har man inte provat innan liksom? Men, jag blev övertalad och gav det en chans. Och hur glad jag är att jag gjorde det, går inte att beskriva med ord! Den här kanske lite väl smöriga men ändå hjärtskärande, ärliga texten skrev jag under tiden jag och Robin fick kontakt och började skriva med varandra. Det kändes redan så pass tidigt, så löjligt rätt. Och jag längtade efter honom. Saknade honom trots att jag aldrig träffat honom. Samtidigt som jag kände att det var han, så kände jag också tvivel. Tvivel inför om han verkligen var så fin, underbar och fantastisk som han verkade och som han lät. Om han var den han sa att han var. Det där med "nätdejting", det kan ju vara jävligt farligt ibland. Men någonstans visste jag. Kände i magen att det inte var något sånt. Och det var det inte. Det var något helt annat.

Han var och är allt, och lite till.

Likes

Comments

livet
Mina introduktionspass gick kanon. Det var och är mycket att ta in såklart, men så är det ju alltid när man kommer till en ny arbetsplats. Jag stormtrivdes på en gång, både med personalen och de boenden som i miljön. En gård ute i skogen med höns, får, kaniner och katter. Helt perfekt om ni frågar mig! Jag börjar gå på mitt schema i mitten av nästa vecka, så fram till dess är jag ledig. Har dock ett prov i läkemedelsdelegering imorgon, men sen tar jag helg!

Robin och hans pappa åkte spontant till Kreta i tisdags kväll. Jag är inte alls ett dugg avundsjuk, men vem skulle inte vara det? Jag unnar de det, och de förtjänar det utan minsta tvekan. Med andra ord är jag alltså hemma själv nu en vecka till ungefär, med Kiara. Jag ska passa på att ta igen mitt serietittande som blivit bortproriterat allt för länge nu, samt läsa och måla i min mindfulnessmålarbok. Det är en målarbok för vuxna som heter "Dagdrömmar" och är skapad av Hanna Karlzon. Den syftar till att man ska öva på att vara i nuet och fokusera på det man har framför sig liksom. För mig fungerar den utmärkt, särskilt då jag är uppe i varv, stressad, orolig och/eller har ångest. Även mina fysiska besvär som migrän och magont reduceras när jag sitter med den. Rekommenderas starkt!

Likes

Comments

psykisk ohälsa, musik, livet
Den här låten. Deras senaste släppta singel. Förutom att den rent musikaliskt är så otroligt, hjärtskärande och fantastiskt bra så identifierar jag mig med den. Från den tiden då jag inte visste någonting. Från den tiden där jag ständigt hade en mörk, osynlig slöja över själen. Innan jag fick min diagnos, och därefter rätt hjälp.

Som alltid, får de mig att känna mig förstådd. Att jag inte är fel. Att jag inte är ensam! Nördvarningen är alarmerande stor just nu jag vet, men ni förstår inte hur mycket Bring Me The Horizon betyder.

Det var ju bara de som responded.

Cut me open and tell me what's inside
Diagnose me cause I can't keep wondering why
And no it's not a phase cause it happens all the time
Start over, check again, now tell me what you find

Cause I'm going out, I'll fake what's real
Can anyone respond?

It's like an avalanche
I feel myself go under
Cause the weight of it's like hands around my neck
I never stood a chance
My heart is frozen over
And I feel like I am treading on thin ice

Am I broken? What's the chance I will survive?
Don't trick and doubt me, cause I feel like suicide
Just give it to me straight cause I'm running out of time
I need another drug, now what can you prescribe

It's like an avalanche
I feel myself go under
Cause the weight of it's like hands around my neck
I never stood a chance
My heart is frozen over
And I feel like I am treading on thin ice
And I'm going under

I need a cure for me cause a square doesn't fit the circle
Give me a remedy cause my head wasn't wired for this world
I need a cure for me cause a square doesn't fit the circle
Give me a remedy cause my head wasn't wired for this world

I'm going out, I'll fake what's real
Can anyone respond?
Cause I'm going out, I'll fake what's real
Can anyone respond?

It's like an avalanche
I feel myself go under
Cause the weight of it's like hands around my neck
I never stood a chance
My heart is frozen over
And I feel like I am treading on thin ice
And I'm going under

I need a cure for me cause a square doesn't fit the circle
Give me a remedy cause my head wasn't wired for this world
I need a cure for me cause a square doesn't fit the circle
Give me a remedy cause when it hits, it hits like an avalanche

Likes

Comments

livet, psykisk ohälsa, mina sjukdomar
Ibland känner jag att jag inte passar in i den här världen. I det här samhället, med det här klimatet. Med alla dessa människor, som alla egentligen är totalt olika fast flera är som jag och samtidigt inte alls. Ofta och mycket, nästan alltid, har jag känt mig ensam, blivit straffad för att jag är som jag är. För att jag känner för mycket. Oroar mig för mycket. Tänker för mycket. Grubblar för mycket. Reflekterar för mycket, analyserar. Överanalyserar. Tar in. Allt. Hela tiden, konstant.

Inget filter.

Samtidigt som jag känt mig ensam, är det också det jag måste få vara ibland. Men det är en annan slags ensamhet. En självvald, en livsnödvändig. Där jag är själv med alla tankar, med alla känslor, med alla intryck. Där möjlighet finns till att få ta in dessa tankar, dessa känslor och dessa intryck, bearbeta de och återhämtas ifrån de.

Jag har insett nu. Fått lärdomar genom mig själv och mitt eget jobb med att finna - hur jävla klyschigt det än låter - mig själv. Men de största, mest jobbiga men också de viktigaste lärdomarna har jag fått genom alla de människor jag stött på under mitt 24åriga liv.

Att ständigt behöva anpassa sig, att låtsas vara någon man egentligen inte är, att urskulda sin egen existens? Det leder till skuld. Till oro. Till ångest. Till tvivlel. Till att bli en slags dörrmatta som vem som helst är välkommen att trampa på. Till en självkänsla som aldrig fick chans att blomma ut.

Så jag lovar mig själv nu.

Jag kommer aldrig mer be om ursäkt för, eller tillåta att bli straffad för att jag är den jag är.

Likes

Comments

livet
Att få sniffa han i nacken och håret. När jag vill. Varje dag. Att få somna omfamnad av honom, varje kväll. Att han är det första jag ser. Varje morgon. Det finns inget finare!

Likes

Comments

livet

På måndag börjar jag introduktionen på mitt nya jobb, vilket är ett vikariat på ett HVB-hem. Jag ser fram emot det väldigt mycket, jag tror och hoppas att det kommer bli meningsfullt och givande!

Som vanligt flyger tiden förbi och en hinner knappt andas. Det mesta har lugnat ned sig nu, vilket har gett stora möjligheter för ångesten att titta förbi vilket i sin tur har varit mindre roligt, såklart. Jag mår ju så bra nu äntligen att jag lätt glömmer att jag fortfarande är känslig för stress och intryck överlag. Och att det jag upplever, positivt som negativt, måste få utrymme att reflekteras över och återhämtas ifrån. Samtidigt har jag en ständig förmåga att glömma bort mig själv vilket är något jag kommit överfund med är en väldigt svår bit att jobba med.

Imorgon är det första lugna lördagen på månader, och vi ska gå på marknaden i Borensberg (då jag missade Skänninge Marken i år) och äta afrikansk gryta!




Slänger in lite bilder som jag tagit den senaste tiden!

Blivit med bil!!!!

Busat med K-bert

Firat min finaste älskling som ordnade en fantastisk fest på sin vackra arbetsplats! <3
Sis å jag!
My babe!

Likes

Comments