LIVET FÖR TILLFÄLLET

En inblick i min vardag

I torsdags åkte Milo till K och sedan dess har jag varit ett känslomässigt vrak. Dels för att jag började sakna honom så fort han åkte och dels för att alla känslor kommer fram så fort jag är själv. Denna gången har jag dock tillåtit mig själv att gråta och må dåligt, vilket känns skönt med tanke på hur mycket jag hållit inom mig nu det senaste. Just precis nu befinner jag mig i den där känslan av tomhet. Inte för att det inte finns några känslor, utan snarare för att det är för mycket för mig att hantera på en och samma gång. Det är lite så jag fungerar - blir det för mycket, då stänger kroppen av och jag känner mig tom istället. Jag HATAR den känslan.

Jag känner mig också något stressad. Eller okej, mycket stressad. Jag sa nämligen upp mig från jobbet häromdagen. Jag kände redan från början att det absolut inte var ett jobb som passade mig, jag tänkte såklart att jag skulle bita ihop och fortsätta ändå men när jag började må dåligt och få ångest redan dagen innan jag skulle jobba, och även under de timmarna jag var på jobbet, så kände jag att det verkligen inte skulle funka. Är det någonting min psykiska ohälsa har lärt mig genom alla dessa år så är det att alltid lyssna på min kropp och magkänsla när den säger att något är fel och det var exakt det jag gjorde. Jag tänker inte falla tillbaka till ruta ett igen på grund av ett jobb, inte nu när jag kommit så himla långt på min resa. Så nu håller jag på att söka nytt jobb igen och jag hoppas innerligt att jag får något snart! Det känns iallafall som en otrolig lättnad att slippa gå tillbaka till det stället där jag bokstavligt talat vantrivdes.

För övrigt så händer det inte så mycket i mitt liv just nu. Första terminen i skolan är avklarad, vilket känns både skönt och tråkigt. Jag saknar ändå att alltid ha något att göra om dagarna, men å andra sidan är det ju härligt att slippa allt plugg och få en liten paus. Speciellt med tanke på att jag inte mår helt hundra just nu.

Jag försöker tänka positivt och se de bra sakerna i mitt liv, men det är verkligen lättare sagt än gjort. Jag är tacksam över mycket men de jobbiga tankarna och känslorna tar över. Det enda jag ser fram emot nu är att mitt lilla hjärta kommer hem till mig imorrn och då får jag äntligen mysa med honom igen!

Jag tar en dag i taget, det är bäst så.

Hoppas allt är bra med er!


Min största kärlek här i livet. Vad vore jag utan dig??

Gillar

Kommentarer