Header

Ett besök på Aquaria är lite av vad gårdagen bestod av. Aquaria är en sydamerikansk regnskog, ett mangroveträsk och en bit av Östersjön - mitt i stan. Vi såg fiskar i olika färger och letade grodor i olika miljöer.

Barnen uppskattade nog besöket mer än vi vuxna. Jag blev faktiskt en aning besviken. Men vi var ju där för barnens skull så i det stora hela blev det ett bra betyg från oss även fast vi inte kommer springa dit igen en ledig dag. En kryptunnel i det tropiska havet som gjorde att du såg fiskarna på väldigt nära håll fick bli dagens höjdpunkt. Lite läskigt men spännande.

Vi åt en god lunch tillsammans på Vapiano. Sedan var det Vincent och Milton som visades oss vägen. Med uppehåll för kramar. Världens sötaste killar.

Ha en mysig söndag fina ni! Jag ska spendera mycket av dagen i köket med att komma på ett nytt recept.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej vänner!

Helgen kommer ha inslag av vänner och snöbollskrig. Idag vaknade Vincent väldigt tidigt, ovanligt tidigt för att vara den sjusovare han vanligtvis är. Piggare än någonsin tog han sina bilar och bildade en kö. En lång kö som sträckte sig från vardagsrummet enda ut i hallen. Hans blick när han var klar lyste stolthet.

Idag är det mycket som är på gång, minst sagt, men först ut är bästa vännen Milton, som vi inte träffat på alldeles för länge. Vilket Vincent påpekat och även visat tydligt att han saknar honom. Vincent brukar rabbla upp vilka som älskar honom och Milton är alltid med. Hur gulligt?

Det är med en stor kaffekopp i handen som jag önskar er god morgon, en riktig mysig sådan.

Likes

Comments

...eller välling överhuvudtaget.

Jag har fått många frågor kring Vincent och hans välling. Kanske för att han är i den åldern då många barn väljer bort den eller kanske för att ni bara är nyfikna. Vilket jag tycker är kul. Som svar på era frågor efter att jag publicerade en video på instastory där han drack välling kommer nu här ett inlägg om hur jag tänker och om vad Vincent vill. För här handlar det alltid om vad faktiskt han vill.

Välling har sedan långe druckits på morgonen och på kvällen hemma hos. När förskolan blev en del av vår vardag blev vällingen även så. Framförallt på morgonen. I våra rutiner äter Vincent frukost på förskolan, det passar oss så himla bra. Vi myser i soffan under en filt framför lite barnprogram, jag med en kaffekopp i handen och Vincent med en vällingflaska. Den rutinen är inte något jag känner för att ändra på och Vincent verkar hålla med mig. På kvällarna däremot är det lite annorlunda. Jag vet inte riktigt hur det kom sig men helst plötsligt har vi bara slutat med vällingen. Ibland kan han fråga efter den och då gör vi en flaska men den dricker han heller aldrig upp. Han ville helt plötsligt bara inte. Vilket var såklart helt okej för oss. Det bara skedde som med allt annat i hans utveckling. Det gäller bara att jag själv hinner med.

Hinna att njuta.

Hur gör ni? Skulle gärna vilja veta.

Likes

Comments

Gokväll fina ni!
Sötpotatis är verkligen en favorit hemma hos oss, både bland vuxna och barn. Just sötpotatis är gott till det mesta och i detta recept får sötpotatisen bli huvudingrediensen. Riktigt gott!

Jag har lagat och tipsat er tidigare om just detta recept och igår fick det bli sötpotatisen som mättade våra magar på kvällskvisten. Det krävs varken mycket av dig eller mycket av tiden vilket jag gillar såhär i trötta vintertider. Men snart är säsongen här, säsongen då jag tillbringar helgerna i köket och även sena vardagskvällar. Bara för att jag älskar att det. Men jag behöver ljuset, jag saknar verkligen ljuset.

RECEPT

Börja med att dela sötpotatisen och pensla in den i olivolja. Strö över flingsalt och låt den vara i ugnen i ca 30 minuter på 200 grader. Ta ut potatisen och rör runt med hjälp av en gaffel så att den blir så där krämig och god. Smula nu över fetaost.

Blanda kikärtor med olivolja, salt och peppar. Strö över dem på potatisen och plåten. Persilja går jätte bra ihop och därför hackade jag lite och hade på. In i ugnen igen så att osten smälter lite.

Nu behöver du bara låta den svalna och tillsätta lite mer salt och peppar. Varsågoda och njut nu. Passar utmärkt som lite kvällsmat också.

Ha nu en fin tisdagskväll!

Likes

Comments

Där satt vi. I famnen ett gråtande barn och i örat ett lugnande röst. För visst upplevde jag ett lugn över att ringa 112 trots att läget inte var livshotande, men jag gjorde bara som jag blev tillsagd för jag hade egentligen ingen som helst aning. Efter timmar av en känsla att inte räcka till fick det vara nog och jag knappade in siffrorna ett ett två i telefonen med ett skakandes finger.

Om vi backar tillbaka några timmar satt vi på akutkliniken med Vincent. I väntan på en röntgentid som inte ens fanns, i väntan på en specialist som heller inte ens fanns. Så vi gav upp. Vi åkte hem. Men gång på gång fick jag känslan av att något inte var rätt.

Om vi backar tillbaka ännu fler timmar hade Vincent ramlat på förskolan och fångats upp innan den stora smällen som marken hade givit honom. Han hade fångats upp i armen. Efter fallet som egentligen aldrig blev av eftersom han hade blivit räddad var han ängslig. Ibland ledsen. Han visade att han hade ont i handen och höll sig på den onda handen. Min tanke var att han stukat handen eller sträckt ut handleden och jag stirrade mig tokig efter en svullnad som aldrig dök upp. Vi beslutade att åka till akutkliniken.

När vi kom hem igen utan någon vidare hjälp. Fortsatte jag mitt stirrande och undersökande. Varför rör han inte armen? Samtidigt så skrattade och busade han min sin bror och med sin moster. Glad som han är tyckte jag ändå skymta något annorlunda med hans ansiktsuttryck och tillslut fick han nog. Han hade ont och han grät. Efter ett samtal med vårdguiden och alldeles för mycket google slog jag mina skakiga fingrar till ett ett två. Vi behövde hjälp.

Ambulansen stod parkerad utanför dörren och Vincent slutade inte gråta. Han grät av smärta och av rädsla. Det var nog blandade känslor hos honom när ambulanspersonalen kom in. En undersökning senare som visade att axeln inte var ur led tog vi oss in till en annan akutklinik och klockan visade att det var natt. Vi satt där i timmar och väntade. Vi väntade på röntgen och vi väntade på läkare. Och för att göra ett långt utdraget sjukhusbesök kort fick vi tillslut diagnosen pigluxation. Och vad betyder ens det?

Det är vanligt, vanligare än man tror. Speciellt för barn i 2års åldern men ändå så var det helt främmande för oss. Pigluxation är en godartad urledvridning av armbågsbenet hos barn. Vilket kan ske i just den situationen som tidtagare hade uppstått på förskolan. Det är otäckt men ofarligt.

Efter en behandling där läkaren tvingade tillbaka strålbenet tog det inte många minuter innan Vincent började använda armen igen. Vilken otrolig lättnad och vilket lyckligt slut.

Jag vill med detta inlägg sprida kunskapen om pigluxation. Det är ofarligt men det gör ont. Det krävs ingen våld för att det ska ske, det kan ske vid en sådan självklar situation där du ska fånga barnet och lyckas bara få tag i armen så hoppar benet ur sitt fäste. Det var hemskt att få se Vincent må så dåligt men det var en lättnad över att det var en snabb åtgärd. Stackars Vincent. Min älskade Vincent.

Likes

Comments

Hej på er!

I helgen ordnade jag och min vän Erica en babyshower för vår fina bästis. I februari kommer troligtvis vi få välkomna en liten flicka till världen. Gissa om vi längtar?

Den blivande mamman har förändrat mitt liv genom att bli en del av det. Hon är personen som övertygar en att det finns en olåst dörr som väntar på att öppnas av mig. Hon är min eviga vänskap och evighet tar aldrig slut. Jag är så lycklig över att vi kan visa och lära våra barn att det finns en evighet, en evig vänskap. Det behöver inte betyda att man ses varje dag eller att man ens bor i samma världsdel. Det betyder mer att man har någon som finns där. Och jag finns där så som hon finns för mig.

En babyshower med sötsaker i rosa nyanser och glittrande detaljer var precis vad vi fick uppleva. Och jag bakade för första gången macarons, inte så komplicerat som jag förväntade mig..

En av de roliga lekarna var att skriva ett litet brev till dem blivande föräldrarna att läsa när klockan kanske är alldeles för mycket och en klarvaken bebis behöver byta blöja. Kanske brevet piggar upp även föräldern. Ett skratt eller ett leende. En väldigt uppskattat detalj under babyshowern.

En mysig dag och ett stort tack till alla som kom och gjorde det lilla extra för Victoria.

Likes

Comments

God morgon fina ni!

Vet ni vad? I lördags fick jag den stora äran att få fotografera en bästa vän. En bästa vän som snart har en liten flicka i famnen och som jag längtar något enormt efter att få träffa. En liten Fiona.

Så vacker hon är. Min gravida vän. Jag fotograferade hemma hos dem i barnrummet. Det var en fantastisk känsla att få fotografera där bebisen faktiskt ska få starta sina resa och börja sitt liv. Det var också en stor ära att få föreviga hennes graviditet. Att vara gravid kan känns som en väldigt lång resa men i sin helhet är den väldigt kort. Om man kan och vill bevara känslorna i bilder är en gravidfotografering precis det rätta. Jag själv gjorde aldrig det och gissa som jag ångrar mig. Så genom bilderna kommer nu hon få minnas och känna föralltid.

Så här ser ni en liten blandning av bilderna från min första gravidfotografering och visst är det något speciellt med att fotografera en graviditet.

Likes

Comments

Hej fina ni!

Söndagsångest, något jag levt med länge. Varje söndag vaknade jag upp med en oro i kroppen och med en ork som var som bortblåst. Söndagarna spenderades som oftast i soffan med ett bord uppdukat av onyttigheter, vare sig man hade en baksmälla eller inte. Känslan av ångest fanns där i magen hela dagen. Men så slog det mig för ett tag sedan att jag inte alls lever med någon söndagsångest längre. Att söndagar numera är en dag med harmoni men framförallt en dag med mycket kreativitet. Jag vill alltid hinna med så mycket på söndagar att dagens timmar alltid känns för några. Söndagar har blivit min bästa dag.

Jag tror att de försvann i samband med att Vincent kom till världen och jag blev otroligt mer självsäker. Det är så fantastiskt och skönt att gå slippa den känslan i magen. En annan anledning till att den kan vara borta är att jag verkligen trivs på mitt jobb och att jag älskar att gå dit, absolut så har jag också trötta dagar men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Jag har underbara vänner runt omkring mig och börjat göra val som minskat negativiteten i mitt liv.

Som idag. Dagen startar med nybryggt kaffe och frukost med familjen. Solens strålar lyser upp hela köket och barnens skratt när dem tramsar med varandra får mig att bli alldeles varm i kroppen. Dagen fortsätter sedan med en lång vinterpromenad hemma hos min mamma. Solen fortsätter att skina och vi hittade en liten pulkabacke till Vincent att glida ner för några gånger. Vi hälsade på hästarna och tittade på spår i snön. Älg, hare, katt, räv och råddjur hade tagit samma väg som oss tidigare under dagen. Vincent tyckte det var väldigt spännande. En kaffe och mormors bullar värmde upp oss när vi väl kom in och hemma väntade en söndagsmiddag med vänner. Som ni hör, min bästa dag i veckan. Söndag, jag älskar dig. Jag älskar dig för att jag lyckats skapa mina egna måsten.

Likes

Comments

...är tiden äntligen inne till att få använda lite ju julklappar. Som Marcel har väntat på snön och den långa pulkabacken, ett tag såg han så besviken ut när han tittade på sin nya snowracer. Så även fast jag själv längtade till våren så önskade jag mig snö, för Marcels skull. Det skulle bli så trist om snowracern inte ens fick komma ur kartongen denna vinter.

Jag är väll inte vinterns bästa vän. Jag minns när jag var liten och skulle hjälpa våren att komma. Jag minns hur jag försökte hacka sönder isen med pinnar och hur jag och min syster hämtade varmt vatten för att få snön att försvinna och kanske få gräset att växa. Vi hade våra knep och vi trodde på dem. Vi upprepade ju dem varje år. Nu uppskattar jag mer vintern och snön för barnens skull. Jag försöker lixom finna glädjen i frusna fötter, hackande tänder och en rumpa som tappat känseln. Hehe..

Men i helgen blir det ostsmörgåsar och varm choklad i pulkabacken. Det blir också en fika med mina tjejer, inomhus. På söndagen blir det en hel del bak då jag lovade jobbet att bjuda på något till vårat möte. Jag ska även ta mig tiden till mitt stora intresse, fotografera. Kanske hinner jag få till en gravidfotografering..

Vad har ni för planer?

Likes

Comments