Graviduppdatering

Nu har vi precis kommit in i vecka 26 (25 + 1, som gravidappen säger), vilket innebär 63,2% av graviditeten är avklarad. Har därmed valt att dela med mig mer av min gravidresa eftersom jag själv tycker att gravida uppdaterar/uppdaterade alldeles förlite. Detta gjorde att jag hade noll koll när jag själv blev gravid. Så nu medans lilla bebisen ligger och sparkar mig i magen, så tänkte jag att vi går igenom min graviditet.

Bebisen status:

I varbergs kommun så erbjuds KUB-test gratis och det är en undersökning där man får se hur stor sannolikheten är att fostret har någon kromosomavvikelse. Genom det testat kan man se om barnet kan ha trisomi 21 (downs syndrom) eller lite mer ovanliga och allvarligare varianter som ex pataus syndrom eller edwards syndrom. Vi gjorde detta test och visste hela tiden att oavsett vad så kommer vi behålla barnet, vi ville bara veta för att kunna förbereda oss och läsa på om det skulle finnas en kromosomavvikelse. Detta test gjorde vi i v.14 och fick då beskedet att lillen i magen inte hade någon kromosomavvikelse. Vid ultraljudet fick vi även se (inte höra) hur hjärtat slog och hur hen hoppade upp och ner (en sprallig bebis!). Vid andra och sista ultraljudet i v.19 fick vi än en gång bekräftat att bebisen mådde toppen och dessutom att det var en tjej. Vi hade tänkt göra en babyreavel som är väldigt trendigt just nu, men tyvärr så hade det skett någon miss vid ett tillfälle (där någon hade fått beskedet att det var en tjej, men kom ut en kille) och det hade tydligen blivit en stor grej.., så det resulterade i att Varbergs kommun beslutat att inte ge ut lappar utan om vi vill veta könet måste jag vara på på plats och få informationen. Eftersom det ändå är Covid-19 och vi var så himla nyfikna, så beslutade vi att ta emot beskedet och herregud vad mysigt det var att få veta att det var en liten flicka vi väntade. Förra veckan, i v.25 fick jag även lyssna på bebisens hjärta som var svårt att hitta (min barnmorska är så himla bra, så hon lugnade mig redan innan och sa: "Det kan ta en stund att hitta hjärtat då vi inte vet vart barnet ligger"). Så jag höll mig lugn och tillslut fick jag höra hjärtat slå. Så kort och gott verkar hon må bra där inne!!

Min kropps status:

Min kropp har inte förändras så speciellt mycket, magen växer och brösten växer så fort att kroppen inte hinner med. Så en och annan bristning har jag fått på brösten, men det förväntade jag nästan mig eftersom jag gick från knappt några bröst till bröst. Beställde hem redan v.10 en olja mot bristningar men använde den knappt och när jag pratade med min barnmorska så sa hon "Det finns mängder av krämer och oljor, dom funkar inte. Skulle magen klia (som den gör ibland när den växer) så kan krämer och oljor hjälpa mot det, men inte mot bristningarna". Så det gav mig faktiskt en lättnad och nu struntar jag i oljan helt. Så till er första gångs gravida, skit i oljorna om ni köper dom för bristningar, ingen idé.

Psykisk status:

Från start har jag verkligen brottats med tanken att jag ens är gravid. Samtidigt som kroppen verkligen visar att jag är gravid - en mage som växer, ingen mens, helt slut, orolig och ibland illamående - så vågar knappt hjärnan tro att det är sant. I början vågade jag knappt vara lycklig över att jag var gravid eftersom det är så många steg du behöver komma förbi innan du kan släppa oron om missfall (även fast den är med dig hela resa). Först får du bekräftat via en sticka att du är gravid, vilket bara det känns sjukt och du vet inte om du kan lita på den. Sen ska du besöka barnmorskan och under min första kontroll så var det ingen som "kollade" om jag var gravid utan vi skulle lita på att stickan talade sanning. Så det var inte förrän första ultraljudet som jag kunde få det bekräftat att jag var gravid. När jag väl fått det bekräftat så blev orosmomentet, är hon frisk, slår hjärtat?. Så inte förrän vi hade fått göra KUB-testet och fått det bekräftat att hon var frisk, så kunde man känna sig lite mer säker. Sen mellan KUB-ultaljudet och andra ultraljudet är man fortfarande tidig i graviditeten, vilket gjorde att jag var orolig att något skulle ha hänt mellan de veckorna. Det var inte förrän första sparken kom som jag psykiskt kunde slappna av mer. Av en spark så kunde jag snabbt få det bekräftat att allt gick bra där inne. Men sen kom det till sista kontrollen och det var att lyssna på hjärtat, när jag fick det bekräftat att hjärtat slog, då kunde jag luta mig tillbaka. Så jag förstår varför gravida inte uppdaterar mycket i början för det är en otroligt stor process och en dröm som går i uppfyllelse, men som ibland inte går hela vägen. Så den mixen av oro för barnet och lyckan över att vara gravid är svår.

Nu måste jag också tillägga att jag har varit otroligt lugn och inte tagit min graviditet föregivet sen start. Visst har en oro legat i bakhuvudet men den har inte fått tagit över mitt liv. Jag har önskat och bett att allt ska vara bra, men utöver det kan jag inte göra mer. Jag har skrattar, levt livet och njutit av tiden. För någonstans så tror både jag och min sambo att oro och stress leder till mer negativa saker, så vi har valt att se allt från den ljusa sidan.

Inköp av bebisgrejer:

Vi väntade ganska länge med att köpa något alls pga den underliggande oron. Så tror det var runt v.15 som vi beslutade oss för att köpa en spjälsäng och innehållet till den. Sen väntade vi till v.25 innan vi köpte skötbord, beställde barnvagn (som ska komma till slutet av februari) samt myspöl. Köpte faktiskt inte mitt första klädesplagg förrän i lördags (v.25) haha. Vi har däremot fått bebisgrejer både innan, under och efter jul.

Så nu har ni kommit ikapp, så nu kör vi vecko-uppdateringar framöver!!

Gillar

Kommentarer