Kärleken personifierad.

För ett år sedan var jag en vilsen själ på flykt till andra sidan jorden. Med stora drömmar och en plan på ljusare dagar gick jag vilse. Jag tappade bort mig själv. Men som en fyr på ett öppet hav ledde du mig rätt igen. Helt oplanerat. Inte alls självklart. En dag fanns du bara där. Och det är så konstigt, men din existens har så länge jag kan minnas funnits i mitt bakhuvud. Jag har varit i samma rum som dig utan att riktigt veta om det där & då. Vi har möts sena nätter i en tid som var för tidig för oss. Jag har alltid vetat vem du var.

I en Uber påväg till Mount Bowl - du var där igen. Denna gång lite närmare, trots 13 638 mil isär. Och från den stund har du aldrig lämnat mina tankar.
På ett ögonblick tog du över hela mitt förstånd. Hur jag kunde överleva alla nätter helt utan sömn var där och då ofattbart - men jag förstår nu, du höll mig levande. Dina ord och din existens.
Aldrig förr har jag längtat hem på samma sätt. En längtan som höll på att göra mig totalt galen. Hur hade jag inte kunnat förstå tidigare? Det var ju du. Det skulle alltid ha varit du.

Under det här året har vi hunnit med att gå igenom vad de flesta par gör under en hel livstid. Sammanbrott, lyckorus, glädjetårar och krossade hjärtan. Tvivel och garanti. Att vi skulle stå här idag som en del av varandra var för mig aldrig någon självklarhet. För trots att du gjorde mig hel, var hjärtat trasigt när du kom. Jag var länge rädd för att jag gjort bort mig - men älskling, du fortsätter bara motbevisa mig. Du har gjort det jag inte trodde någon människa skulle lyckas med; Du har krossat alla fördomar & fyllt mitt hjärta med så mycket kärlek att jag vissa gånger inte vet hur jag ska hantera den.

Jag trodde jag hade varit säker förut - men det kommer aldrig ens kunna mätas med känslan jag känner nu. Mitt hjärta tillhör dig. Helt. Totalt. Föralltid.

Tack älskling. Tack för att du aldrig slutade tro. För att du fortsatte kämpa för två alla de gånger jag gav upp. För att du har lagat mig bit för bit - permanent och inte bara för ett tag. Och tack för alla gånger du bett mig våga falla totalt - för från och med nyårsnatten är jag den lyckligaste människa som gjort fotavtryck på vår jord. Att släppa taget och bara följa med är det bästa jag gjort. För jag har tappat bort mig själv totalt i dina armar. Och jag vill aldrig mer bli hittad. Här hör jag hemma. Här har jag kommit rätt. Här börjar mitt liv.

Jag kan inte lova dig solsken efter regn. Inte heller att morgondagen alltid kommer bli lättare. Men jag kan lova dig att alltid vara dig trogen, lyfta dig när du faller & älska dig villkorslöst varenda sekund av livets alla dagar. Jag är din största supporter, team Andreas tills dagen jag dör. Och inget på denna jord gör mig så stolt. Att få vara din. Det känns fortfarande helt surrealistiskt. Du har lärt mig leva - och inte bara vara vid liv.

Älskling, din närvaro gör mig fortfarande knäsvag & att få somna bredvid dig varje natt kommer alltid vara min stora strävan.

Jag älskar dig, bortom all rimlig tvivel.
Aldrig utan dig.
Aldrig utan dina andetag.
För utan dig - inget mig.

Kärleken personifierad. Och jag är den lyckligaste människan på jorden. Andreas <3


Gillar

Kommentarer