Lilleman har varit lite gnällig hela morgonen och helst velat bli buren konstant. Något vi inte riktig har tid för idag då vi måste städa och en präst kommer vid 15 för vi ska gå igenom planeringarna inför dopet. Så vi klädde på lilleman och tog en kort men underbar promenad i det fina vädret, himlen är alldeles klarblå och solen skiner, såna här vinterdagar så älskar jag att bo i Härjedalen.

Leon sover som en stock nu i vagnen i hallen, det är verkligen bästa sättet att få honom att somna på, gå med vagnen eller åka bil är helt klart grodans favoriter.

Jag och Andreas ska städa och tvätta klart men även försöka laga någon lättare lunch så att vi hinner äta innan prästen kommer då vi ska direkt ut till stallet när han åkt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Leon sov som en stock inatt i spjälsängen och vaknade endast två gånger, en gång räckte det med att jag la dit handen så somnade han om och den andra gången så var han hungrig. Jag däremot har sovit som en kratta och känner mig mer eller mindre överkörd idag. Endometriosen som jag hade hoppats på skulle mer eller mindre försvinna efter graviditeten gjorde sig påmind både i förrgår och igår, men gårdagen var värst. Jag hade så ont så att jag knappt kunde stå på kvällen efter vi tagit in hästarna så stackars Andreas fick ta alla blöjbyten och hjälpa mig att lägga Leon i spjälsängen efter nattningen. Trots smärtstillande så har jag haft ont inatt och vaknat ungefär en gång i timmen, det är tur att våran lilla groda sov bra för annars hade jag varit helt slut.

Jag har mycket mindre ont nu men det känns fortfarande, är så glad över att Andreas är ledig i helgen och hans mamma kommer även hit en sväng idag så jag kommer att få en del avlastning och kan vila. Självklart så ska jag ringa mvc på måndag och se vad vi kan göra åt detta eftersom att jag inte kan ta mina smärtstillande som vanligt när jag ammar då Leon kan bli påverkad.

Men nog om detta, Andreas har nyss städat och vi ska snart äta något innan vi åker ut till stallet för att longera Jej och fixa lite. Andreas mamma kommer upp med en höbal så den ska rullas av så att vi kan rulla in den i stallet när den vi har nu är slut.

Likes

Comments

Imorse klev vi upp vid 06.00 för att åka till stallet och släppa ut hästarna, det är då skönt att komma ut en sväng på morgonen för jag blir mycket piggare och känner att jag har mer ork även fast att Leon ät gnällig och mammig.

Sjukhusbesöket gick bra igår, han fick bedövning där läkaren skulle klippa och sen så gick det på bara några sekunder så var det klart. Men det gjorde otroligt ont i mammahjärtat när jag var tvungen att sitta och hålla fast honom medan han skrek och var förtvivlad. Det gjorde nog inte särskilt ont eftersom att han fick bedövning först men jag kan tänka mig att det var obehagligt att bli fasthållen och att det är en helt okänd människa som klipper i munnen. Han kräktes lite mer än vanligt efteråt och var väldigt gnällig och hängig men det går åt rätt håll. Vi fick stanna kvar i en halvtimme efteråt för att se så att det slutade blöda och så att amningen fungerade.

Natten har gått sådär, jag börjar bli van vid att han sover i spjälsängen första 4-6 timmarna innan han vill äta igen efter nattningen men inatt så vaknade han redan efter två timmar och sedan minst en gång i timmen under hela natten. Kan tänka mig att det varit ömt i munnen och att det är därför så vi får hoppas på att det går bättre inatt. Men nu sover han så jag ska passa på att sova lite också så att jag orkar med resten utav dagen.

Likes

Comments

Jag fick en rejäl sovdos så fort vi installerat oss i rummet lite, jag och Andreas kollade lite på serier och jag blev otroligt snurrig och trött. Jag sov ungefär 2 timmar sammanlagt men vaknade fortfarande utav värkarna så jag bestämde mig för att larma och fick då ännu en dos till fast mindre. Jag kunde fortfarande inte sova och låg mest vaken, nervös och spelade på telefonen. Andreas sov som en stock och det var otroligt skönt att en utav oss var utvilad. På morgonen så var jag extremt nervös då barnmorskan (samma som vi hade på kvällen när vi kom in) kom in och gjorde ännu en undersökning) tankarna snurrade i huvudet, är det på gång nu? Kommer han idag? Ska vi bli föräldrar nu? Blir vi hemskickade? Ska jag behöva gå med dessa värkar länge till? Allt kändes så konstigt och känslan när hon berättar att hon pratat med förlossningsläkaren och dom beslutat att ta hål på hinnorna och ge mig värkstimulerande eftersom att jag inte fått sova och värkarna inte gjorde särskilt mycket nytta.

Jag fick byta om och följa med in till ett förlossningsrum. Hon försökte ta hål på hinnorna men det gick inte så hon satte en tråd på hans huvud och jag fick gå in och duscha innan droppet skulle sättas. Droppet sattes och vi testade lite olika smärtlindring, vi började med lustgasen som blev min bästa vän. Sedan så fick jag massage och vi gick ett varv i korridoren för att få ner honom lite men det gick lite sådär för jag hade så ont. Dom testade med sterilakvaddlar men det gjorde mer ont än vad det hjälpte. Jag hade ju bestämt mig för att inte ta epidural men när det gick alldeles för segt och jag spände mig för mycket så fick det bli så ändå. Den hjälpte dock inte, antagligen så hamnade den fel och jag fick ingen smärtlindring alls utav den. Allt började komma igång och vattnet gick. Efter detta så minns jag inte så mycket, allt är som en dimma. Jag hade en helt underbar barnmorska som stöttade mig igenom allt detta.

Jag var öppen 5 centimeter och vanligast är att det tar cirka en timme per centimeter så vi ringde mamma och bad henne komma med mat åt Andreas. Barnmorskan kom och gjorde en sista kontroll innan skiftbyte och jag var öppen 9 centimeter. Planen var inte att mamma skulle vara med på förlossningen men när hon lämnat maten och satt och pratade med mig 40 min efter att jag var öppen 5 centimeter så började krystvärkarna. Dom larmade och ännu en helt underbar barnmorska kom in, hon gjorde en undersökning och sa att hon inte skulle gå ut ur rummet förens bebis var ute. 14.00 började jag krysta och lustgasen drog jag i mig allt vad jag kunde utav, Andreas och mamma var ett enormt stöd och lika så barnmorskan och undersköterskan. Dom försökte verkligen hjälpa mig att få i mig vätska och samtidigt stötta. 14.27 så föddes våran älskade lilla Leon. Världens finaste lilla pojke las på mitt bröst och det var som att all smärta bara försvann. Äntligen så var han ute och allt kändes bara så underbart. 3470 gram och 52 cm ren kärlek.

Jag är så tacksam och glad över den underbara personalen som var med under förlossningen och jag hade verkligen en dröm förlossning, inget gick fel och allt gick relativt fort. I vecka 39+2 föddes han så 4 dagar innan han var beräknad. När vi fick åka hem den 27 november så kändes allt så skrämmande, det kändes nästan som att jag stal honom ifrån BB, allt var så overkligt men ändå så underbart.

Likes

Comments

Just nu så ligger jag och Leon i mammas soffa och myser, vi åkte till Östersund idag när Andreas slutat jobbet för imorgon så har lilleman ett läkarbesök. Han har nämligen kort tungband vilket lett till att han sväljer otroligt mycket luft när han äter och det i sin tur har lett till kolik. Han kan inte ta nappen och får aldrig till ett bra grepp när han ska äta utan att jag får hjälpa till. Vi har haft många sömnlösa nätter. Jag har misstänkt detta sedan han var 2-3 veckor men när han var en månad så bokades det in ett läkarbesök som vi hade förra veckan, vi fick en remiss till Östersund och imorgon ska dom förhoppningvis klippa hans tungband så att han slipper dessa besvär.

För två veckor sedan så sov jag ungefär 2-3 timmar per dygn för att han skrek och hade ont. När man gör allt man kan för att trösta och lindra smärtan men inget hjälper då känner man sig rätt värdelös och misslyckad som förälder. Även om jag vet att jag gör allt rätt och det inte finns mer att göra så känns det ändå otroligt jobbigt när han är otröstlig och bara skriker utav smärta, man känner sig så maktlös.

Men imorgon så hoppas vi på att få den hjälp som Leon behöver så att han kan få vara den glada och gosiga bebisen som han är när han inte har sådär extremt ont. Jag kan dock inte låta bli att bli lite nervös.. Någon ska klippa i mitt barn, det känns inte helt okej i mammahjärtat även om jag vet att det är för att han ska få må bra. Det är tur att Andreas är med som inte är lika känslig.

Nu ska vi bara mysa framför en film och försöka få lilleman att somna innan jag ska duscha och sedan krypa ner i sängen. Vi ska ändå försöka hinna med en sväng i affärer imorgon också för Leon har nästan inga plagg i 62 och det är ju inte långt kvar innan han kan ha det.

Likes

Comments

Passar på att skriva första delen utav förlossningsberättelsen nu när min lilla groda ligger och sover.

Allt började den 22 november dagen då jag skrev sista blogginlägget. Jag var sängliggandes så gott som hela dagen pågrund utav förvärkarna, jag hade riktigt ont och sov kanske en eller två timmar den natten, det fortsatte likadant den 23 och den natten sov jag knappt alls. Jag vaknade utav varje värk och de blev bara mer intensiva, jag kunde knappt äta och att göra annat än att kolla serier och kliva upp för att värma på värmekudden fanns inte på kartan.

24 november så åkte Andreas till jobbet som vanligt, mina värkar blev bara värre och värre och vi bestämde oss för att försöka få tag på min barnmorska för att få komma in och göra en kontroll. Allt för att slippa sätta oss i bilen och åka till förlossningen i onödan, det är ändå 18 mil till Östersund och att åka i snöväder om inget var igång kändes dumt. Barnmorskan ringde upp mig och jag fick en tid rätt omgående. Vi gjorde en kontroll och jag var ca en centimeter öppen och tappen var utplånad. Hon trodde att det skulle hålla på ett tag men lovade att jag skulle föda innan november var slut. Vi kom överens om att jag skulle ringa förlossningen och be om att få komma in om det var så att jag fick ännu en sömnlös natt.

Andreas släppte av mig hemma, jag kokade nappar, packade klart det sista i BB-väskorna och försökte att äta mellan värkarna. Jag satte mig på en sån stor boll som jag lånat utav mormor och hoppade lite för att hjälpa till på traven och det var lite lättare att andas igenom värkarna då. Runt 17 tiden så ringde jag Andreas och sa att han var tvungen att komma hem för nu orkade jag inte längre och absolut inte själv. Andreas föräldrar var påväg upp för att hämta Kimo men dom hade ett tag kvar så Andreas bad en kompis följa med för att passa Kimo så att vi kunde åka in så fort som möjligt. Jag ställde mig i duschen medan jag väntade på Andreas för att lindra värkarna lite, alvedon hjälpte absolut inte. Andreas ringde förlossningen medan jag duschade klart och klädde på mig och det var bara att komma in så vi packade in oss i bilen och åkte mot Östersund.

Jag hade ungefär 2-3 värkar på 10 minuter under bilfärden och var inte alls särskilt glad över att behöva åka så långt. Andreas var ett super stöd och körde otroligt bra trots att jag satt och andades igenom värkarna. Vi kom in till Östersund och jag fick lämna lite prover, väga mig och sedan så satte ett ctg för att hålla koll på värkarna och lilleman. Efter ett tag så kom en barnmorska in och gjorde en kontroll, då var jag ca 2 centimeter öppen och det hände inte så mycket trots värkarna som kom så pass tätt. Det bestämdes att vi skulle läggas in och jag fick en sovdos för att förhoppningsvis få någon timmes sömn.

Resten kommer i nästa inlägg annars så blir allt så långt.

Detta är sista bilden som jag tog på magen innan våran prins kom, på natten efter att vi blivit inlagd.

Likes

Comments

Sista inlägget jag gjorde var alltså 3 dagar innan våran älskade Leon föddes, han är snart två månader och det känns som att det kan vara dags att ta upp bloggandet igen. Sista dagarna utav graviditeten bestod utav förvärkar och noll sömn så därför så blev det inga inlägg sen när vår son äntligen kom så var jag så inne i bebisbubblan så att jag helt enkelt glömde bort bloggen.
Men nu är jag tillbaka igen och har massvis att dela med mig utav. Förlossningsberättelsen kommer i två delar senare (så fort jag har tid att skriva klart den), det kommer massor utav bebisbilder, bilder på nya lägenheten och självklart ett inlägg hur jag tänker kring Jej nu när jag har en liten och inte den tid jag haft för henne.

Jag trivdes inte alls att vara gravid på slutet men nu när lilleman är ute så saknar jag magen och sparkarna lite även om det är mycket roligare att ha honom på utsidan. Trots att han bjuder på många sömnlösa nätter så är han det absolut bästa som hänt mig, min alldeles egna lilla unge.

Likes

Comments

Somnade vid tre inatt och vaknade ungefär en till två gånger i timmen fram till halv nio när Andreas väckte mig och dukade fram frukost. Jag gjorde ännu en hinnsvepning igår och sen dess så har jag haft förvärkar i form utav mensvärk och tryck längst ner på ryggen men inga riktiga värkar ännu eller tecken på att lilleman tänker komma ut. Jag har legat i sängen större delen utav förmiddagen och bara tagit det lugnt i hopp om att vila ska hjälpa till lite.

Jag ska försöka sova en stund också för om jag mår hyfsat sen så ska jag ut till stallet med Emelie och efter det så kommer mamma hit och stannar tills imorgon. Så skönt att ha någon här imorgon på dagen, det är så lång tråkigt när Andreas jobbar och jag inte kan göra något själv. Jag kan inte städa längre stunder utan att få ont och jag har nog kollat på varenda serie på Netflix snart som jag tyckt varit intressant. Att ta promenader är nästan uteslutet om jag ska orka vara i stallet vilket är höjdpunkten för mig när jag orkar. Det är tur att jag har Kimo hemma att gosa med i alla fall, våran fina och älskade vovve. Han sover ju dock mest hela tiden men han vaktar mig gärna så han följer i alla fall med när jag byter rum.

Det hade varit så mycket enklare om jag hade kunnat köra bil själv utan att få ont i huvudet och känna mig snurrig. Jag vågar inte köra själv längre vilket försvårar så otroligt mycket då jag verkligen blir beroende utav andra, speciellt utav Andreas men nu är det bara 7 dagar kvar tills lilleman är beräknad och jag hoppas att det släpper när han kommit ut.

Likes

Comments

Nu är det mesta julpyntet framme i lägenheten, granen är dock inte upptagen och dekorerad än utan det får vänta tills första advent. Men mina doftljus med juldofter är framme, ljusstakarna, någon tomte, en adventsljusstake m.m.
Julklapparna ligger just nu i barnrummet och väntar på att få läggas under granen.

Idag är det endast nio dagar kvar tills våran lilla groda är beräknad att komma och imorgon så ska vi till barnmorskan för en vanlig kontroll och en hinnsvepning, hoppas verkligen det sätter igång.
Det känns som att det var nyss vi plussade och hade över 200 dagar kvar och nu är vi nere på 9 dagar.. Det är galet. Jag är fortfarande otroligt trött och har värk men vi myser mest bara här hemma och väntar på lillen, det enda jag gjort idag förutom julpyntandet är att jag varit i stallet men imorgon så ska Emelie ta Jej själv så att jag får vila efter barnmorskan. Det känns otroligt skönt ut i fall det sätter igång så känns det bättre att vara hemma än i stallet och känna att man har tusen saker att göra innan man kan åka in. Vi har ju ändå 18 mil till förlossningen så man kan inte vänta in i det sista heller.

Nu ska vi krypa ner i soffan och kolla på film med lite chips och dipp, jag har börjat tänka nu att vilken dag/kväll som helst kan vara våran sista utan bebis så jag vill bara att vi är med varandra och njuter utav det så att vi kan fokusera på bebis när han kommer. Därav endast 1-2 inlägg per dag.

Likes

Comments

Idag är det endast 10 dagar kvar tills lilleman är beräknad. Det känns så långt bort men ändå så otroligt nära, vi hoppas ju dock fortfarande på att han kommer tidigare med tanke på mitt mående.

Idag har vi mest tagit det lugnt, vi tog sovmorgon till elva då jag inte somnade förens runt tre tiden natten som var. Vi åt lunch vid tolv och sen åkte vi ut till stallet, efter stallet så passade jag på att slå in Andreas julklappar. Så mysigt att det snart är klart så att vi kan lägga julklapparna under granen när den är klädd. Just nu så har vi precis ätit middag och myser i soffan med en julfilm och jag funderar lite på vilket julpynt som ska få plockas fram först, ljusstakarna ska upp men det är en del annat som jag vill plocka fram före.

Det känns så konstigt att tänka såhär men vem vet denna bild som jag tog på magen idag kanske blir den sista innan bebis kommer, jag hoppas nästan lite på det.

Likes

Comments