Header

Sitter på Pom & Flora själv drickandes en latte. Jobbar med kårprojektet jag är engagerad i när jag överhör två personer bredvid mig. De är lika gamla som mig, 20 år, hör jag dem konstatera. Plötsligt höjs tonen hos den ena individen. Rösten höjs på det där sättet den brukar göra när man kommer till en insikt. När man ser något för första gången och måste få det ur sig medan man ser det så klart. Innan det är försent och det glider ur en. "Jag har en plan för hur jag vill att livet ska vara" säger hon. "En plan för hur jag vill att det ska vara, vad jag ska göra, hinna med, vart jag ska hamna, vem jag ska träffa". Hon pausar, samlar kraft. "Den här planen lever jag ständigt i. Målet är tydligt i planen, riktningen, och jag lever utefter vart jag ska hamna. Hur det ska bli när jag är framme. Allt jag gör är för målet, för dit jag ska. Jag tänker att när jag uppnått det eller gör det, då kommer jag må bra. När jag blivit en sådan person, då ska jag leva. Men jag har glömt något på vägen. Livet är faktiskt här nu. Jag ska inte leva för hur det ska bli om några år, några månader eller ens några veckor. Livet, det är här och nu"

Tack du 20-åriga tjej och främling på Pom & Flora för du sätter ord på det jag känner men trasslat in mig i alldeles för mycket för att kunna formulera. Tack för att du pratade tillräckligt högt så jag kunde höra dig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

”Vi är den första generationen som kan stoppa fattigdom men vi är också den sista generationen son kan stoppa klimatförändringarna”.

”FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet”.

”Om FN inte fanns idag skulle vi behöva uppfinna det imorgon”

Tentaperioden fick äntligen ett slut och idag väntade istället en helt annat typ av utbildning med ett helt annat fokus än vinstmaximering, lageromsättningshastighet och marginaler. Dagens fokus var istället FN och hållbar utveckling. Ett helt annat område men båda väldigt intressanta och relevanta på olika sätt. Tror att byte av perspektiv och context så ofta som möjligt är där man lär sig allra mest.

Några viktiga saker jag tar med mig från idag
Världens samlade koldioxidutsläpp har ökat med 50 % sedan 1990
• FN har 193 medlemsstater där Nordkorea ingår
• 10 % av världens befolkning lever idag under extrem fattigdom vilket är en stor minskning
• Sverige skrev inte under FN-stadgan som många andra medlemsländer 1945 utan väntade till 1946 på att veto-rätten slagit in och att vi kunde behålla vår neutralitet
• Endast 23 % av världens parlamentariker är kvinnor

Likes

Comments

Gick upp till Observatorielunden idag och tittade ut.

Likes

Comments

Det är tentaperiod. Plötsligt blir det lilla så väldigt betydelsefullt. Ljuset i tunneln. Soluppgång. Solnedgång. Snart kommer solen att lysa hela dagen lång.

Likes

Comments

Det var ett tag sen. Men det har sin förklaring. Ett nytt kapitel har tagit vid. Flera gånger har jag tänkt att jag vill skriva något, sammanfatta allt oerhört kul jag varit med, allt nytt som händer på precis alla fronter. Men varje gång jag försökt har jag inte hittat orden, osäker på vad det är jag vill säga, hur jag kan beskriva det som just nu händer. Men idag känner jag att det är dags, dags att åtminstone göra ett litet försök. Såhär vill jag beskriva det. Jag har tagit steget in i en enorm såpbubbla. I den här såpbubblan är jag långt ifrån ensam utan jag ryms med så mycket annat. Dagen jag såg såpbubblan för första gången och tog det allra steget in öppnades på sätt och vis en helt ny värld för mig. En värld med åsikter, tankar, synsätt, fenomen, aktiviteter, drömmar och mycket annat som inte alls ingått i min världsbild tidigare men som tillför nya perspektiv. Såpbubblan är full av sånt som engagemang, driv och vilja att ta sig framåt. Drivkraft att utvecklas snabbt men också gärna snyggt. Stämningen i bubblan är glad och positiv till andra, socialt intresserad att lära känna nya människor. I bubblan finns också en liten liten oro bubblande, bubblande i bubblan- lustigt va? Oron att den här såpbubblan inte egentligen har utrymme för en, att man hamnat fel. Den här oron bubblar dock inte upp till ytan särskilt ofta. 

Utifrån kan man se att såpbubblan svävar vackert, den flyger uppåt, nedåt, åt sidan, men allra mest uppåt. Att se den svävandes utifrån blir svårare efter att man tagit steget in. Att hitta hinnan till bubblan, se gränsen från bubblans värld och den riktiga världen, blir svårare för varje dag som går och och det vill man inte - för nu är man ju mitt i. Mitt i- omsluten av engagemanget, drivet och viljan. Omsluten av kunskap, vänskap, omsluten av glädje. Men lika härligt som det är när det är bra, lika jobbigt blir det när det blir dåligt. För när såpbubblan blivit hela ens värld blir ju måttstocken fel och perspektiven till vad som egentligen är viktigt otydliga. Det dåliga blir lätt sämst. Trots det älskar man ju bubblan. För även om det dåliga blir sämst så innebär det även att det bra - det blir bäst. Och nu har det blivit dags för mig att återvända in igen


Likes

Comments

Den här veckan har jag... blivit välkomnad på röda mattan med kåren som skakade hand med en samt en applåderande och hejande korridor av faddrar. Jag har träffat de 70 personer som ska bli mina klasskompisar de kommande tre åren. Jag har kört ett antal olika poängjakter där vissa gått mer bra, andra sämre. Jag har blivit lurad av våra faddrar angående en utlottning av en bil, ett falskt dejtingutskott samt diverse regler som bland annat att man aldrig får vända rektorn ryggen. Jag har varit på kräftskiva i en lada och sjungit alla handelslåtar för första gången. Jag har gått ut och dansat tre av fyra nätter. Jag har lyssnat på ett flertal jätteintressantta föreläsningar med coola och inspirerande människor. Jag har sovit alldeles för lite. Jag har skrattat massor. Men viktigast av allt har jag känt att jag hamnat väldigt rätt.

Likes

Comments

Första dagen. Såsom en första dag antagligen bör vara. En touch av nervositet ända från tårna ut i fingrarna. Lite högre (läs mycket högre) hjärtklappning än vanligt. Mestadels ett leende på läpparna. Första dagen är jobbig men något man ofta tittar tillbaka på med värme och kan skratta åt. Det är fint med första dagen, för precis som med allt annat som sker för första gången, händer det bara en gång. Njut av det medan man kan. Sedan kommer en andra dag, en tredje och en fjärde...

Likes

Comments

Fyra dagar.

Det är fyra dagar kvar tills universitet börjar. Bara fyra stycken. Just nu är jag fri. Antagligen är det sista gången på ett bra tag som jag känner just så. För jag har ju inga viktiga tider att passa nu, ingen anställning och inga direkta krav på prestation. Jag har inte heller någon som är direkt beroende av mina handlingar eller för den delen några checklistor som bara måste hinna bli avcheckade innan jag går och lägger mig. Jag har istället tid för att tänka, fundera och för att reflektera. Jag har tid att känna efter vad jag vill och göra just det.

Det är alltså fyra dagar kvar till universitet börjar. Bara fyra stycken. Och här och nu vill jag bestämma att den här friheten jag känner, den tar jag med mig. Jag tar med mig den i stressen, mörkret, tröttheten och kylan. Jag tar med mig den i osäkerheten, i ångesten och i tvivel. Jag bär med mig den på tunnelbanan, på fotbollsplanen, i klassrummet och på kompismiddagen. För det är ju sant. Jag är så fri. Friii. Och nu är det dags att använda den friheten för att anta en ny utmaning och försöka flyga. Låt mig få sväva, högt och länge.

Fyra dagar.

Likes

Comments

Det känns som att jag allt oftare hör människor prata om att man ska hitta sin grej. Att man inte ska jobba med vad som helst, utan något man faktiskt brinner för. Att man ska ägna sig åt något man på riktigt tycker är kul. Och visst är det bra, det är jättebra till och med. Men ibland undrar jag om det inte är lite farligt att tänka att det bara är en enda grej. Kanske söker man då efter denna grej, denna passion, hela livet när det i själva verket finns flera saker man brinner för?

Ett sätt att hitta vad man tycker om att göra är för mig att göra något man inte tycker om. Se en film man inte vill se, äta en maträtt man inte tycker om, umgås med en person man egentligen inte kommer särskilt väl överens med eller testa något som inte verkar särskilt roligt. Det är inte förrän då man börjar fundera vad det egentligen är man inte gillar med den aktiviteten. Hjärnan börja producera tankar såsom "jag gillar inte detta, utan jag skulle mycket hellre...". Det är där vi har det. Det som kommer efter "jag skulle mycket hellre..." är ju nämligen lösningen. Lite häftigt att något man inte gillar kan leda en till något man faktiskt gillar.

Likes

Comments

Jag kommer in genom dörren. Sätter mig vid köksbordet och börjar gapskratta. Skrattar rakt ut för att det känns så konstigt. För 13 månader och 6 dagar sedan tog jag studenten. Jag och Alma sprang ut snabbast av alla och jag gjorde segertecken med fingrarna för nu- nu var det min tur. Därefter passerade en tung höst med jobb och en hel del mörker. I januari bar det äntligen av på livets resa med mina två fina vänner. I april bar det av på resa nummer två, där jag fick vara min egen bästavän. Därefter var det dags för sommarlov och att få återförenas med familjen. Under hela den här tiden har hösten och att börja universitet varit så långt borta. Jag har vetat att det kommer komma en dag när jag börjar men inte velat tänka mer på det. Men nu sitter jag här vid köksbordet och skrattar. Det är den 9:e augusti och framtiden knackar på. Utan att jag hunnit tänka särskilt mycket över det är den här. Känner så mycket men ändå så lite. Tänker att jag vill göra något rent praktiskt för att minnas den här stunden så jag tar en bild. Lika bra att le tänker jag för ett leende har tagit mig genom det mesta det här året och borde väl göra det framöver också?

Likes

Comments