Nyår var underbart! Vi spelade spel, åt gott, drack gott, hade väldigt roligt och raketerna var fina. Lite stel stämning i början då min familj och Tildas familj aldrig riktigt umgåtts, men det gick över efter en stund. Det blev ett väldigt bra avslut på ett år som har varit både bra och dåligt, och en bra början på ett år som jag hoppas blir väldigt bra. Jag ser fram emot examen och förhoppningsvis jobb, och jag ser fram emot att göra det bästa jag kan för mig själv.

Jag har inga nyårslöften i år, jag ska bara försöka göra det bästa jag kan för mig själv, och inte tänka på andras känslor före mina egna. För många gånger har jag mått dåligt på grund av att jag inte vågat säga ifrån för jag var rädd att de skulle må dåligt. Men det är dags att våga säga ifrån, för jag är värd bättre än att andra mår bra på min bekostnad. No more toxic relationships, vare sig det gäller vänner, familj eller möjliga pojkvänner. Jag vill må bra i mig själv, och jag vill kunna må bra själv. Ibland känner jag att jag inte riktigt mår bra om jag inte får uppmärksamhet från någon av det motsatta könet, och jag är ganska säker på att jag flera gånger har trott att jag har känslor för någon bara för att de har pratat med mig. Senast jag mådde riktigt bra i mig själv var när jag varit singel i mer än ett halvår efter min första pojkvän och inte hade någon som pratade med mig 24/7. Visst att jag klagade på att inte fick hångla, men jag mådde bra. Jag klarade mig själv, jag klarade skolan, jag umgicks med vänner och jag kände inte ett behov av en annan person för att kunna klara mina dagar. Jag önskar att jag var den tjejen igen, jag har trillat in i gamla vanor. Men jag klarar mig, jag är stark. Och jag har mina vänner som stöd.

Nu blir det bilder! Vissa är suddiga, deal with it, alkohol osv :*
(BTW, blev väldigt nöjd med min sminkning, pennorna jag använde är Linda Hallbergs Mood Crayons kit från Kicks. Älskar dem!)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har så mycket tankar. Jag vet inte vad jag ska göra med alla tankar, för jag kan inte stänga av dem. Jag kan inte sova längre för jag ligger och tänker och snurrar i sängen i timmar.

Jag tänker på min framtid. Examen är om cirka 6 månader och det är så mycket innan dess. Kommer jag klara kurserna innan dess? Kommer min kandidatuppsats bli godkänd? Kommer jag få jobb där jag vill vara? Kommer jag att få jobb alls?

Och efter det? Samla pengar och flytta hemifrån? Vart ska jag flytta? Kommer jag att bo själv eller har jag någon med mig då? Vem skulle det vara?

Han jag pratar med nu är jättefin men jag vet inte var jag har honom, jag vet inte ens om jag har honom. Vi pratar dagligen och umgås ibland men jag vet inte vad han vill och jag vill inte fråga, för vem vill bli nobbad? Och skulle det ens funka, vi som är så olika? Han är rolig att umgås med, har alltid en fest att gå på och någon som vill umgås eller snacka med honom. Jag är jag. Rolig ibland kanske, men jag kan inte påstå att jag har jättemånga att umgås med. Jämfört med honom är jag ganska seg och när jag tänker på en gemensam framtid ser jag bara hans kompisar som undrar vad som hände, varför han umgås med någon som mig.

Annat jag tänker på är ganska konstig saker. Hur olika saker skulle kännas. Hur känns det att klippa sig i tungan? Hur känns det att få en penna inkörd i halsen? Att bryta nacken? Hur känns saker? Ibland känns det som att jag bara vet hur det känns att vara ledsen. stressad eller helt förstörd av båda. Jag har många dagar då jag bara är glad och bara skrattar, men vissa dagar är det svårt att minnas de dagarna.

Och så är det nyår igen. För ett år sedan var jag nervös över killen som Tilda sa att jag skulle hångla med vid tolvslaget, killen som jag inte ens var säker på vad jag tyckte om. Ett förhållande som brann ljust och snabbt och som sen dog. I år kommer jag inte att hångla med någon vid tolvslaget, antagligen inte ens få en puss. Ska vara hemma hos Tilda och Daniel med Tildas familj och min familj och skaffa vuxenpoäng. Och jag är nöjd med det. Han jag skulle vilja nyårskyssa lär väl vara asfull och åka runt till minst tre olika fester, ännu ett sätt där vi är olika.

Skit samma, jag ska ha ett trevligt nyår tillsammans med min familj och mina närmsta vänner. Men först måste jag sova.

Likes

Comments

För någon vecka sedan frågade snubben på Snapchat om jag kunde köra hem honom från en fest samma helg, och sova över om jag ville. När han först frågade fick jag smått panik, eftersom vi inte riktigt har umgåtts ensamma någonsin, så jag bad att få tänka på det. När dagen faktiskt kom var jag så jävla nervös, jag hade fortfarande inte bestämt om jag skulle sova över. Men när vi satt i bilen utanför hans hus och han frågade en sista gång så tänkte jag att någon gång ska man väl prova nya saker. Så jag sov över, och det var inte så farligt som min hjärna fått för sig att det skulle vara. Han var gentleman, inga händer där de inte skulle vara eller några opassande närmanden. Det var trevligt och jag var glad att jag vågat.

Denna helg var jag hos Tilda och Daniel och hade lite Halloween-mys, och Oskar var inbjuden. Vi hade väldigt trevligt, även om soffan inte är det bästa att sova på. Var hemma i tid på lördagen för att fixa till kalaset för syskonen. Var ganska trött och trodde bara att det skulle bli kalas och sedan sova. Råkade hamna hos honom vid elva, och jag har verkligen saknat att få mysa med någon. Att få skeda nästan hela natten var något av det bästa som hänt de senaste månaderna. Nu ska jag bara klara några dagar i Borås innan jag får tre veckor hemma för ett större skolarbete. Kanske kan jag till och med få hångla nästa gång vi träffas. Man kan ju hoppas!

Nu ska jag till tåget tyvärr, men denna veckan och dessa helgerna har laddat mina batterier!

Likes

Comments

Jag tänker så mycket. Ofta känns det som att jag tänker för mycket. Ibland känns det som att jag inte tänker tillräckligt. När jag ska sova tänker jag på saker som har hänt, saker jag inte längre kan påverka men som jag önskar att jag gjort annorlunda. Jag tänker på saker som kan hända och hur jag vill att det händer i så fall. Jag tänker så mycket att jag inte kan sova och det slutar med att jag somnar väldigt sent och är väldigt trött dagen efter.


För tillfället tänker jag mycket på en person. Vi började snacka på Snapchat för snart en månad sedan, och han är trevlig och verkar ganska vettig. Vi gick i parallellklass på högstadiet men vi har inte riktigt hängt i samma kretsar förrän nu på senare år, så jag känner inte honom särskilt bra. När vi började skriva undrade jag vad han ville, varför han skulle vilja prata med mig, vilket jag fortfarande undrar. Jag började fundera på om han bara ville ligga, om han bara ville snacka och lära känna mig, om han letade förhållande eller om han helt enkelt undrade vem jag var som hade lagt till honom på Snapchat. (Det var faktiskt en olyckshändelse, skulle kolla på någons My Story och råkade snabb-adda honom då vi hade gemensamma kompisar.) Efter en månad vet jag fortfarande inte om han har någon baktanke med att snacka med mig, eftersom jag ibland inte kan utläsa om han skämtar eller inte, då jag inte vet vilken sorts humor han har.

Ibland har vi kommit in på djupare samtal, saker som har hänt honom och hur mycket jag tänker. Jag fick en liten boost med självförtroende efter att jag sagt till honom att jag inte vet varför folk pratar med mig, då jag inte tycker att jag är särskilt viktig, och han svarade att han inte pratar med mig för att han måste utan för att han vill. Jag försöker att inte läsa in för mycket i det, men det går sådär. Det är också något jag gör, överanalyserar och läser in saker som kanske inte är där, vilket kan förstöra väldigt mycket.

Och nu när jag pratar med honom är det en del tankar som jag inte kan hjälpa att de tänks. Till exempel kom jag på att jag aldrig har hånglat med någon som har så pass mycket skägg som han har. Om det nu skulle bli något mellan oss är jag rädd för att det ska utlösa något bråk mellan personer, då han är ganska bra vän med mitt ex. Om vi sedan skulle göra slut, skulle det bidra till att han inte kan umgås med Tilda och Daniel, då de är ganska bra kompisar också? Jag kanske överdriver min egen viktighet i dessa scenarion, men min hjärna tänker på allt, och med tanke på att det inte slutade så bra mellan exet och mig så umgås inte Daniel och han längre. Jag vill inte vara orsaken till att folk blir osams, och ibland kan det kännas som att det är mitt fel även om det kanske inte är det, inte helt och fullt iaf.

Jag bara tänker så mycket så jag vet varken hit eller dit. Han skulle kunna flörta med mig just nu, men jag förstår inte för jag har tänkt sönder det och tror inte att folk vill flörta med mig. Han skulle bara vilja snacka för han tycker att jag verkar rolig, men jag tror att han flörtar. Jag vet ju inte säkert hur han är som person eftersom vi inte snackat särskilt länge. Och jag kan inte fråga heller, det är jag alldeles för feg för. Tilda är nästan bombsäker på att han flörtar och hon vill hjälpa till att putta ihop oss, men jag är inte lika säker för jag är inte säker på vad jag själv vill. Jag måste sluta tänka så mycket.

Likes

Comments

Jag är tillbaka igen, nästan en månad sedan förra inlägget. Jag skriver så sällan för jag känner inte att jag är särskilt intressant, det händer inget att skriva på bloggen om. Men jag skriver ju för min egen skull först och främst, så varför skulle jag inte kunna skriva ett inlägg på tre meningar? Det kan också handla om att jag inte vill fylla bloggen med skolångest och liknande, men ibland kan det inte hjälpas.


Jag kan åtminstone säga att jag mår bättre i år än vad jag har gjort de andra åren. Jag har umgåtts mer med vänner och till och med börjat träna. Jag kanske inte förstår vad jag håller på med i skolan, men jag har vänner som jag kan plugga med så vi kan lära oss tillsammans. Min hemlängtan är där, bara inte lika stark som den har varit. Har spenderat nästan en månad i Borås utan att åka hem, men har beställt biljett till nästa vecka. Då fyller lillasyster år och vi ska ha kalas! Jag ska bara skriva en tenta först, får se hur det går haha!


Och så är det ju bokmässa snart!!! På torsdag ska jag och ett par kompisar spendera hela dagen på bokmässan, en av årets höjdpunkter! Kan hoppas att jag inte köper alldeles för mycket, har inte läst allt jag köpte för två år sedan. Men gratisgrejer är kul, pins och liknande. Kanske kan köpa boken Villfarelser, älskar de bilderna. Och besöka Sci-fi-bokhandelns monter, de har alltid roliga grejer. Så pepp!!


Nej, nu ska jag göra något. Typ handla, kanske läsa en bok. En skön lördag ska jag ha iaf!



Villfarelsers hemsida är http://villfarelser.nu/, om man är nyfiken.

Likes

Comments

Oj. Fredag kväll, en vecka efter midsommar. Ensamheten slog mig med en käftsmäll. Vad gör jag egentligen med mitt liv? Vad har jag gjort och vad kommer jag någonsin att göra? Kolla på serier och klaga på hemlängtan och jobbiga skoluppgifter är inget jag vill bli ihågkommen för.

Jag antar att många, om inte alla, har hört uttrycket "Don't cry because it's over, smile because it happened". Det har snurrat i mitt huvud ett par dagar nu. Efter bara fem månader är jag singel igen, och det slutade inte riktigt så som jag hade velat. Jag är glad att det hände, men ledsen att det tog slut. Och ledsen över att jag inte vet vad jag ska göra bara för att jag är ensam igen. De senaste dagarna har jag nästan tvingat folk att umgås med mig för att jag ska slippa tänka, men nu sitter jag här själv, och inser att jag är ensam.

Jag har klarat mig förut, var ju ensam ett år mellan pojkvännerna, men den första tiden är jobbig. Ingen att ringa och prata om ingenting, ingen att mysa med, hångla med, sova med. Ingen att titta på när de sover, tycka att de är det vackraste i världen. Det är bara jag, och allt runt om som påminner om honom. Och jag bara undrar om han ens är hälften så ledsen som jag, om han saknar mig.

Men jag inser att vi inte kände varandra så bra, att vi gärna kastade oss in i detta. Och det var bra en tid. Mycket skratt, mycket pussar, mycket mys och många underbara små ögonblick. Men nu är det som det är, och jag hoppas att vi båda hittar vad som är bäst för oss när det är tid för det.

Nu ska jag kolla på serier eller spela Wii med lillebror, Lego Harry Potter ftw!

Likes

Comments

Någonting är fel. Jag vet att något är fel, men jag vet inte egentligen vad som är fel eller hur jag ska lösa det. Jag vet bara att någonting med mig inte funkar just nu.

I ett par veckor, kanske en månad, har jag haft problem med sömnen och med mat. Jag blir trött vid en rimlig tid, runt 22 kanske, men har inte ro att somna förrän långt senare, runt klockan ett många gånger. Och sedan vaknar jag vid åtta-nio trots att jag kanske hade behövt några timmar till. Jag är konstant trött men kan inte göra något åt det.

Maten är också ett problem. Länge var det en rolig grej, för under högstadiet var ungefär var tredje mening som jag sa "Jag är hungrig". Eftersom jag är väldigt kräsen är det inte så konstigt att jag är hungrig när ingen skolmat är god och jag bara petar i maten. Men nu är det annorlunda. Jag är hungrig, jag äter, jag slutar äta när jag antingen blir mätt eller inte vågar äta mer p.g.a. att jag mår illa och är rädd för att spy. Och även om jag blir mätt eller illamående kan jag känna hunger efter bara 30 minuter ibland. Jag förstår inte min kropp just nu.

Först trodde jag att det var stress. Sista kursen innan sommaren, några kompletteringar att göra, mycket som ska hinnas med. Men det är slut nu, jag borde inte vara stressad. Om det inte är Joel som gör mig stressad, när han försvinner från mig i veckor i streck utan att höra av sig.

Allt detta gör att jag börjar skärma av mig från andra, distansera mig från de jag älskar. Större delen av min tid spenderar jag på mitt rum, antingen med dator och serier, en bok eller musik. Jag är nästan rädd för att umgås med mamma för länge själv för jag vill inte prata om allt som tynger mig. Jag vill inte gråta mer. Men jag försvinner och jag vet att de märker det. Och jag vet knappt vem jag är eller hur jag hittar mig själv igen. Jag vill bara supa bort allt jobbigt och må bra, men det är ju ingen lösning.

Likes

Comments

Jag har tänkt mycket på döden på den senaste tiden. Hur jag ska dö, om det är snart. Trafikolycka? Krocka med bilen, bli påkörd när jag är ute på promenad? Sätta något i halsen när jag är ensam och inte få loss det? Ett olyckligt fall? Tusen tankar, många är påverkade av alla polisserier jag kollar på.

Men de tankar som fastnade igår kväll var: Om jag dör imorrn, har jag levt? Är det saker jag ångrar att jag gjort, eller värre, ångrar jag saker jag inte gjort? Har jag sagt allt jag vill, allt som är viktigt? Har jag gjort alla dumma saker man ska göra som ung och galen?

Jag är väldigt säker på att jag har en del jag skulle ångra om jag dör imorrn och jag har inte sagt allt som är viktigt. Jag är en fegis, jag vill inte störa, jag vågar inte prata om känslor som kanske inte är besvarade och jag är så väldigt konflikträdd. Ganska mycket att ångra alltså.

Även om jag tänker på döden och tycker att jag borde leva mer, våga göra saker, så har jag svårt att tro att det kommer hända. Jag tror att jag är stressad eller något liknande just nu, jag sover dåligt, äter dåligt, tänker för mycket och inget jag brukar gilla är roligt. Förhoppningsvis kan ett break från skolan få mig på fötter igen, och allt runt omkring mig. En dag i taget, livet får vänta på mig tills dess jag orkar.

Likes

Comments