Ett år i spillror
Hej på er och hej april! Igår inleddes ännu en vårmånad och det känns som att tiden rusar förbi. Vilket för en gång skull känns ok!
Det här året inleddes mer eller mindre med en personlig tragedi för min del. Mitt liv som jag en gång trodde skulle vara min framtid tog ett abrupt slut.
Jag förändrades där och då.
Nu med facit i hand och perspektiv på det hela så kan jag säga att förändringen som skedde var på gott och ont.
Där och då, direkt efter, var det enbart ont. Hela jag värkte. Jag kände mig instängd i min egen kropp. Jag ville ut men från vad? Och hur? Till vad?
Allt var nytt, skrämmande och osäkert.
Tänk er att hela er verklighet målas om inom loppet av några minuter.
Allt ni en gång trodde på försvann.
Jag tror inte ens jag behöver skriva vad som hände den där torsdagen den andra januari. Ni förstår nog.
Idag, när exakt fyra månader passerat, är det med andra ögon jag ser tillbaka på det som hände. Ja, det gör fortfarande ont men inte riktigt av samma anledning som det gjorde då. Jag har börjat acceptera det som hänt och vad som väntar framöver. Det är fortfarande skrämmande vissa stunder. Jag gråter ibland. Det kommer jag fortsätta göra stundvis. Inget konstigt med det.
Det som hände behövde antagligen hända. Jag förstår det mer och mer. Min familj och mina vänner har försökt få mig att förstå det i många år. Men jag lyssnade inte.
Nu förstår jag vad de menade.
Så med detta sagt, år 2020 inleddes traumatiskt...och trauma tycks vara ett tema för det första året på det nya decenniet.
Vad händer med världen? En fråga jag tror (vet) att många ställer sig nu. Jag har inga visdomsord att dela med mig av gällande detta. Bara förhoppningar om att detta, liksom min personliga tragedi som inledde året, kommer få ett slut. Snart!
Igår spenderade jag och min andra halva, min syster, en dag i skogen. Bort från människor, civilisation. Bort från bekymmer och måsten.
Där, bland träden och med endast suset från vinden som ljud, finns mitt happy place.
Där jag ler från hjärtat. Hjärtat som snart är helt igen.




