Att vara eller inte vara... i elden...

Livsdröm, Magi

I juli åker vi alltid till mina föräldrars landställe Hallsjösand nära Björkvik i Sörmland under några dagar. Jag har varit här varje sommar, utom en då jag bodde i Washington DC under ett år, sedan jag endast var några dagar gammal (som på bilden nedan) och varje gång är det också en resa åter till min barndom och det förflutna.

I år hade min mamma lagt fram några bilder på mig som syns här och barnen tyckte att jag såg så gammal ut för min ålder när jag var i 16-20 års åldern. Sedan lade de till lite skrattande att " det gör du ju inte nu".

Jag kom då att minnas att jag som liten alltid kände mig så gammal och att jag för varje år jag fyllde mer och mer kände att det hela blev mer anpassat till min upplevelse av vem jag var. Så har det fortsatt hela livet och nu när jag faktiskt om några år har levt ett halvt sekel så känner jag mig inte alls gammal. Ha ha...

När jag var i början av 20-års åldern som på första bilden trodde jag inte att jag skulle bli äldre än 28 i denna inkarnation. Jag brann av en eld som jag trodde skulle förtära mig innan jag blev gammal och i en av mina roller som skådespelare spelade jag Nina i Måsen av Anton Tjechov. Nina är en riktig paradroll och jag har arbetat med henne med tre olika regissörer - två ryska manliga och en amerikansk kvinnlig - samt skrivit uppsats om henne i Teatervetenskap på Stockholms Universitet. Karaktären Nina har således utgjort ett tema i mitt liv och då framförallt under 20-30-års åldern. Nina är den oskuldsfulla unga kvinnan som drömmer om ett liv vid teatern och är älskad av den unga mannen Konstantin som drömmer om att bli regissör och göra avantgarde teater med Nina i huvudrollen. Nina är en roll med mycket text och en karaktär som följer sin eld och naiva dröm om konsten.

Den ena av de ryska regissörer jag arbetat med som kom från den rituella avantgarde teatern i Moskva menade att Nina brann så hårt och snabbt i sitt kall att hon skulle brinna upp som en fjäril i elden innan hon uppnådde mogen ålder. Den andra ryssen som var bosatt i Sverige höll inte med om det men såg henne fortsätta med ett liv vid teatern men inte med samma glöd och intensitet längre. För en sådan eld gick det inte att komma levande igenom livet med. Jag anade att de inte bara såg den karaktär jag spelade utan även mig. Inget av detta fanns med i pjäsen men det fanns en slutmonolog som gav ledtrådar om hennes fortsatta liv efter det att Tjechovs pjäs var slut. Jag vet att båda dessa öden som de gav min karaktär och roll Nina och som stod mig mycket nära drabbade mig hårt. Brinna upp i konsten och dö ung eller leva vidare men inte längre brinna för sin konst. Ingen av dessa vägar trodde jag var Ninas öde eller för den delen som jag allt mer förstod var mitt eget.

Jag skrev därför min egen dramaanalys av rollen Nina på Universitet där jag kunde utforska både rollen och den konstnärliga eldens mysterium. I min värld förtärdes hon inte av elden utan transformerades av elden. (En insikt som sedan förde mig allt djupare in i den underbara alkemiska konsten.) Min sista tolkning av Nina som jag gjorde på teatern kom att präglas av denna min insikt i Fågel Fenix transformerande väg som jag då i 27-års åldern själv fick erfara med all dess förtärande eld i mitt eget liv. Det var snudd på att jag inte skulle bli mer än 28 som jag anat när den Svarta ängeln kom mig mycket nära. Jag stod upp åter dock och for till USA där jag äntligen med en kvinnlig regissör fick gestalta den Nina som jag hade uppenbarat. Nyckeln till både Ninas öde och mitt eget blev de slutord som Nina själv säger i dramats upplösning till Konstantin:

"Nu förstår jag äntligen, Kostja, jag vet det, det viktigaste för varje människa oavsett om hon sysslar med konst eller inte. Det är inte berömmelse, inte glansen och det yttre som jag drömde om som betyder något - det är arbetet självt. Det är att uthärda, att orka bära sitt lidande, sitt kors. Och ändå tro. Jag tror och därför gör det inte längre så ont. När jag tänker på mitt kall är jag inte rädd för livet."

Så kära läsare: Följ ert kall, bär ert kors och er eld och var inte rädda att leva livet!

Gillar

Kommentarer