Pilgrimsresor

De är nu sjätte eller sjunde gången jag kommer till Saintes Maries de la mer och för mig är det verkligen ett litet Paradis på vår jord! Hela familjen älskar Saintes Maries och det gjorde även deltagarna på vår Alkemiska pilgrimsresa i början av juni... (Som det går att läsa om i tidigare krönikor.) Det heligt feminina finns uttryckt i alla sina facetter och havet är som Urmoderns livmodervatten och därtill vita hästar, svarta tjurar och rosa flamingos gör staden till en helt unik plats.

För en månad sedan red jag för första gången i mitt liv på en vit Camarguehäst men denna gång fick jag nöja mig med en rosa flamingo på karusellen med Saga och Freja vid min sida... De har åkt på denna karusell varje resa hit sedan de var små men för mig var det första gången även detta! Riktigt kul hade vi som de tre Mariorna vid havet.

Vi bor oftast på Spahotellet Thalacap som ligger precis ovan piren där den heliga familjen steg i land enligt den Gyllene Legenden och där man nyligen hittat fynd som talar för att det är mer en än en legend och också en historisk realitet. Stenpiren går ut som ett T-kors i havet och trots att Medelhavet allt som oftast är kyligt här så är vattnet synnerligen transformerande och rejuvenerande.

Det finns en vildhet här som är befriande och samtidigt en kärleksfull omfamning och för mig är det verkligen en plats som talar till djupet av min själ. Jag har firat flera födelsedagar med familjen här på stranden och nu senast blev jag Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique ute vid piren.

Den heliga familjen steg i land här efter att ha satts i exil på en båt utan roder och segel förtäljer legenden och här i Saintes Maries togs de emot med en öppen famn.

När man står längst ut på piren i blåsten är det som allt som tynger och oroar en blåser bort i vinden och man sedan stiger ner i vattnet på de små stränderna längst ut i vinklarna på korset känns det som ett dop eller välsignande. Blickar man bort mot staden ser man den fortifierade kyrkan torna upp sig och trots sitt mjuka och varma inre är den ett fort i det yttre som stått emot alla angrepp som varit.

Förutom piren och havet är det Notre dame sur mer som vibrerar av sin feminina urkraft som ger staden dess arkadiska känsla. Här i detta tempel helgat det heligt feminina i alla dess aspekter bor prinsessan Sankta Sara i kryptan. När jag var här i juni låg mitt fokus på de heliga Mariorna eftersom vi fick möjlighet att besöka det det mest heliga övre kapellet uppe på taket där Maria Salomes och Maria Jacobis relikskrin finns. Nu en dryg månad senare kände jag åter närheten till prinsessan i kryptan.

Jag bär dock för alltid med mig det mod och den nådefulla kärleken som Mariorna förmedlat och förmedlar...

När vi la upp vår färd så hade vi bestämt oss för att vara här i staden under nationaldagen som vi erfarit förut är ganska kaotisk i de större städerna..,

Efter en dag av meditation i kyrkan och bad trots att det var den enda dagen av lite kall blåst under hela vår resa, så lämnade vi vår pir och promenerade in längs strandpromenaden för middag och festligheter nära kyrkan... Flamencodans och god middag blev det...

Men som det heter i den hemliga läran som genomsyrar Saintes Maries - Et in Arcadia Ego. Det anses allmänt syfta till att även i Paradiset finns döden. Jag har många nätter legat vaken och begrundat detta...

I samband med fyrverkerierna kom en oväntad kaotisk kraft över den lilla staden och Kvällen slutade med att vi blev kontaktade av oroliga som undrade om vi levde...

Vi fick höra om att en lastbil kört in i människor på strandpromenaden i Nice där vi bott några dagar tidigare och nästan förtärts av den brännande vredeselden under nätterna men också deltagit i fotbollsyran och badat i det varma havet. Man förstod inte magnituden av katastrofen förrän morgonen efter...

Sorg och förstämning på morgonen och svara alla oroliga att vi var okej...när vi fick höra om det bestialiska som skett.

I kyrkan samlades människor för bön och ljuständning och vi gjorde Powor för alla döda, sårade och lidande. Frankrike och världen var åter i chock. Och jag vet att detta lidande drabbar så många runt om i världen dagligen på många plaster men det är mänskligt att beröras starkt och söka hela det som ligger en nära... Och bör vara så. För om alla söker bringa ljus till det som är dem nära så kommer det alltid finns människor till hjälp och tröst.

Dock i fruktansvärda händelser är det i bland bara gudomen själv som kan ge någon form av tröst...

Eftersom jag besökt flera kraftfulla madonnor i Nice knöt jag an till dem för att få stöd att arbeta med ljus i mörkret.( I min tidigare blogg kan du se alla de madonnor som jag varit hos och vars kraft vi alla kan få hjälp av i vår mission. )

Framförallt min minsta tjej var chockad över att den strand hon precis badat på nu var ett blodbad.

Havet och piren gav oss kraft åter och vi gjorde oss redo för att lämna vårt Arkadien och ta tåget genom ett Frankrike i sorg och chock och bege oss upp till våra vänner i Paris...

Låter detta alkemiska hjärta från kyrkan i Saintes Maries avsluta denna krönika om Et in Arcadia Ego!

Det heliga hjärtas välsignade kraft till er alla!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments