To you, my first love

Efter att par av de tyngsta dagarna i mitt liv någonsin är det dags att komma tillbaka till er. Jag har behövt ha ett par dagar för mig själv. Stänga ner kliniken, förstå, hämta andan, gråta, minnas, försöka laga mitt hjärta.

I lördags kväll skulle jag gå och lägga mig tidigt då jag skulle upp på söndag morgon och jobba. Jag smsade med mitt ex, vi skojade, som vi alltid brukade göra. Han skrev god natt till mig. Vi skulle höras dagen efter.

Vid 12.00 dagen efter får jag ett samtal av en killkompis i Italien. Ivan finns inte längre med oss. Jag kan inte ta in orden. Mitt svar blir att det stämmer inte. Han skrev god natt till mig igår kväll. Om två veckor skulle han flytta till Danmark. Han skulle uppleva sin dröm. Att bo i Skandinavien.

Han skulle komma till Göteborg och hälsa på mig. Vi skulle gå till Locatelli och ta en drink. Han älskade det stället. Vi skulle också gå till Liseberg. Det lovade jag. Han undrade om jag kunde ta hand om hans kläder tills vidare. Självklart kunde jag det. Lite konstigt att han sa just det. Han visste ju att dom hade legat där sedan vi gjorde slut. Han hade aldrig bett mig ta med dom till Milano tidigare. Ville du bara att jag skulle veta att jag kommer ha något kvar från dig?

Hans fina blåa jacka som han älskade. Allt som finns kvar nu är jackan med ett boardingkort från SAS. Det boarding-koret du fick gången du kom och överraskade mig i Sverige. Den gången du fick träffa mina bästa vänner och familj. Den gången du fick berätta roliga historier om oss för min familj tills dom grät, den gången vi bråkade så mycket att vi inte visste hur vi skulle ta oss vidare. Den gången du fick tillbaka ringen du gav till mig och stack till Stockholm för att tänka. Den gången vi visste hur galna vi var i varandra att vi bara inte kunde låta varandra vara ifred.

Ingenting av det där kommer jag få uppleva igen.

Allt jag har kvar är din jacka och mina kläder du gav till mig. Alla våra röstklipp vi skickat på whatsapp till varandra. Gud vad jag är tacksam att jag har dom kvar. Så jag kan få höra din röst varje dag när jag behöver. Som i en liten ask, som jag kan plocka fram.

Jag kommer aldrig acceptera eller förstå att du är borta från mig.. Jag tittar på telefonen varannan timme. Kanske har du skrivit något meddelande. Att allt var en tråkigt skämt, och att jag gick på det.. Men det gör du inte. Det är inget dåligt skämt.

Du var min första stora kärlek. Jag var galen i dig. Jag hatade och älskade dig så mycket att jag alltid hade mina känslor utanför kroppen. Tänk hur många tårar våra vänner torkat från min kind när vi bråkat. Tänk hur många skratt du gett mig när du skämtat.

Jag minns första gången jag såg dig. Du var precis allt jag ville ha, men du reagerade inte ens på min närvaro den där kvällen på Beach Club i Milano. Du var fullt upptagen med en annan tjej. Haha, så typsikt dig baby.

Sedan stod du där helt plötsligt, i Ale's vardagsrum när vi skulle på semester till Calabria. Tänk hur paff jag blev. Din klädstil, ditt leende, hela din karisma. Det var den vi alla föll för, både tjejer och killar. Det tog inte många sekunder innan våra läppar möttes efter det.

Vår kärlek var för stor och för komplicerad att vi efter två långa år, till slut inte kunde kontrollera oss. Vi gjorde slut. Vi var som gift för varandra. Vi blev vänner, men riktiga vänner kommer vi väl aldrig vara, eller hur mitt lilla wierdo? Känslorna sitter alltid kvar. Passionen som jag vet att jag aldrig kommer få uppleva igen. Ingen kan ersätta dig baby, ingen.

Jag önskar att du gett tillbaka ringen till mig innan du försvann. Om jag hittar en liknande en dag lovar jag att jag skall jag köpa den och ha runt halsen. Som ett minne. Det vet jag att du hade velat.

Du var så stolt när du gav mig den. Allt hopp om ett underbart liv tillsammans. Du ville alltid vara en förebild, en fadersfigur.. Inte bara för mig, men för alla i din närhet.

Igår drömde jag om dig. Att jag fanns där med dig när det hände. Jag satt och höll dig i handen och sa att allt kommer bli bra. Du kramade min hand tillbaka. Som en gest att jag inte skall vara för ledsen. Som att du ville att jag skulle veta att du det bra. Det vet jag baby. Jag vet att du stormtrivs med ​henne​ du saknat här på jorden varje gång. Det jag tror präglade dig till hur du hanterade vissa situationer ibland. Kanske är det därför jag alltid visste att du alltid ville gott.

Varje kväll väntar jag bara på att bli rädd här hemma i lägenheten. Att du skall spela ett spratt med mig uppifrån. Det var sån du var. Jag kan se dig stå och skratta åt mig samtidigt. Att du säger att det var roligt, fast jag hade blivit vansinnig.

När dagarna känns för tunga för att vakna till så tänker jag på dig i drömmen, när jag håller dig i handen. Det gör luften lättare att andas i.

Igår köpte Amanda blommor från henne och mig och la på din minnesplats. Jag vet att du inte gillade blommor, men den här gången var ett undantag. Hoppas du tyckte om dom.

Jag gjorde en annan sak för dig idag. Något du sa att du ville. Du skall få se om några dagar. Jag höll min del till avtalet iallafall.. Du höll inte din.. Men det är okej.

Du var älskad av så många, så du kommer ha fullt upp där i himlen att vaka över alla oss.

Jag kommer älska och sakna dig så fruktansvärt mycket varje dag i resten av mitt liv.

Sov så gott min ängel & tack för äran att vara din flickvän, vän, och kärlek. 

Gillar

Kommentarer

Mina
Mina,
Hej Alicia beglagar men hur dog han?
Theresia
Theresia,
Jisses, det frågar man väl ändå inte? Detta är ju lika fruktansvärt hur det än hände.
mariana
mariana,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229