​Något jag skrev alldeles nyss. Ibland på vintern, främst när det är kyligt och snöar så kan himlen ta en svagt lila ton. Det tycker jag är väldigt vackert.

När himlen borde vara svart
​För att det är så det ska vara en frostbiten vinternatt
​När himlen borde sörja för att det inte är vår
​Eller sörja för att livet ger sig på dig för hårt
​Det är då den ändrar färg till svagt lila
​För att visa att himlen också behöver vila
​Från allt det onda som kan vara
​Den säger “låt oron gå, det är ingen fara”
​Allting kommer bli bra till slut
​Det handlar om att hålla ut


När himlen borde vara svart
​Så som det ska vara en tungsint vinternatt
​Byter den färg till rödviolett
​För att visa “det kan faktiskt vara såhär lätt”
​Då får den mig att förstå
​Att saknad av någon hatad kan göra ont ändå
​Och läppar som blivit blå av kyla
​Kan få ett stenkallt, fruset hjärta att tina


Likes

Comments