rädd för att rida sin häst + historia från akuten

Hej hej idag ska jag skriva om min rädsla för min häst jag har haft.
Att vara rädd för sin häst är det jobbigaste jag har varit med om inom ridning och hästar.

Jag köpte Softice 31 augusti 2016.
Det har hänt allt på denna tiden och det måste nog hända saker mellan häst och ryttare för man ska stärka sig själv och våga jobba för att inte vara rädd.

Jag började bli rädd vintern 2016 då hon stog mycket och hon fick mycket energi och sen slängde hon av mig för hon bockade och stegrade.
( hästar när dom fryser kan de och så bocka för att hålla värmen )
men jag hade inte mod för att visa vem som bestämde just då. så hon vilade till typ februari 2017.
Och sen jobbade jag som vanligt och allt gick jätte bra och hon blev pigg men hon gjorde inte mycket dumt.

men sen började de hösten 2017 igen då jag åkte av och skadade mig.
Jag landade med benet in i en sten så då kunde jag inte rida på ca 3 veckor.
Sen fick jag longera henne ett par dagar och sen började jag rida igen men jag hade fortfarande rädslan att åka av igen.
och hon jag vågade inte tillslut rida för hon drog i galoppen och bockade.
men jag tänkte hela tiden att jag måste ju rida för att tappa rädslan av att rida!!
Jag ville inte bara ge upp och sälja henne.
så jag kämpade på att longera henne tills hon blev trött och sen skritta av henne på banan. sen började jag trava och sen galopperade jag. Sen va jag trygg och skulle öva på lite ridvägar som vi hade fått som upg i skolan.
Och när jag skulle skritta av sen så stannade hon och stegrade och sen bockade hon rejält en gång och min pojkvän sa att jag flög typ en meter över sadeln och sen ner i backen.
Då blev de helt svart i huvudet och jag vaknar av att hon galopperar på min fot.
så jag kan inte röra mig över huvud taget!
så min pojkvän kommer springandes och han ringer pappa som hämtar fyrhjulingen så pappa skjutsar mig upp till huset.
Jag hade så ont! Och då tänker ja att jag aldrig mera vågar hoppa upp igen! och det va så jobbigt! Men sen när jag kommer in i huset så ringer pappa mamma att hon får komma hem för hon var och handlade.
och min pojkvän åker och hämtar ett par kryckor som han hade hemma.
Sen åker jag, mamma, min pojkvän och min lillebror till akuten.
då springer min pojkvän och hämtar en rullstol och han kör in mig.
vi kommer in i lilla gipsrummet på 20 minuter! Jag har ju bara i huvudet att nu är foten av! Men jag satt där i ca 15 minuter så fick jag komma in på röntgen.
hon röntgade min fot och hon sa att hon hade landat på knölen på foten och om hon hade kommit ca en halv cm åt höger hade jag haft hela knölen krossad!
Men jag hade haft på mig shaps som gjorde skadan lindrigare.
men jag fick en blödning i foten och en rejäl stukning!! änglavakt hade jag ju iaf!!
så vi kom ifrån akuten på ca 1 timme.

Men det tog ett tag till jag vågade mig upp på Softice igen.
Jag red lite någon gång men hon stog mycket. men sen red ja lite på i typ december sen blev de för dåligt underlag för att rida stog hon typ hela vintern.
så nu i typ mars har jag ridit och satt igång henne igen med hjälp av tränare. och jag vet inte vad jag skulle gjort utan tränare!
Men nu har det äntligen släppt med rädslan!
Jag har tränare 1 till 2 ggr i veckan som säger vad jag ska göra och vad ja ska träna på.
Och allt går tid!
Jag har jobbat med min rädsla sen i höstas och nu i april blev jag av med den!
det tog nästan 5 månader men man klarar de så länge man vill!!

SÅ GE ALDRIG UPP
det är aldrig kört!!

#räddförsinhäst
#rädsla #häst #rädd
#hästrädsla #rida #räddförattrida

  • 9 visningar

Gillar

Kommentarer