< Transformation - Eating disorders >

Jag begränsade mig, pushade mig, tvingade mig, försvagade mig, såg fel på mig, tvivlade på mig, såg inget värde i mig, förstörde mig, ljög för mig, förändrade mig, mobbade mig och hatade mig. I flera år, varje dag.

Gick jag inte till gymmet kunde jag straffa mig med att skippa en måltid. Åt jag “för mycket” eller “onyttigt” skulle jag straffa mig med en lång springtur. Hade jag inte gått ner när jag ställde mig på vågen, straffade jag mig med flera träningspass på tom mage. Hade stenkoll på kalorier in och ut, och en toppendag för mig va när jag hade förbränt mer än stoppat i mig.

En stor klump i magen, får jag när jag skriver det här. Sanningen gör ont, jag har haft ätstörningar. Det är de värsta, jobbigaste och vidrigaste åren i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle må bra igen. Trodde aldrig jag skulle kunna äta vad jag ville. IDAG mår jag bra i mig själv, jag är lycklig, jag älskar mat, träningen är inget tvång och tillvaron är guld. Jag är stolt över mig själv! Och stolt över att jag kan säga att jag är stolt. Jag har insett att jag duger precis lika mycket som alla andra 🦋

notis till dig från mig: ta vara på dig, ta vara på livet, ta vara på att du är du, ta vara på att livet är så mycket mer än hur du ser ut & vad du äter, ta vara på dig <3

A M

Mitt senaste instagram-inlägg, med en text jag vill att alla läser och tar till sig. >> En transformation-bild för att säga till mig själv och till er att MAT ÄR INTE FARLIGT. Livet har så mycket mer att ge än att räkna kalorier, undvika kolhydrater och att ”springa bort” det du tidigare stoppade i dig. Idag ser jag glädje i att både leva och att äta, för livet har så mycket att ge! & mat, hur gott!?! Ät, lev & njut kompisar!! Och lova mig att aldrig bli din egen rival, det är ett helvete.

A M

Magen putar, armarna är stora, låren slår emot varandra och kroppen är tung! Detta är vad jag ser på mig själv dagligen just nu. Jag känner mig inte alls i form och klarar bara inte av tanken att kolla på mig själv i spegeln. Allt jag ser är fel. Jag har tankar om att gå ner i vikt och träna mer. Det här är extremt jobbigt att gå runt och tänka på. För det är hela tiden jag tänker det här. Jag begränsar mig. Jag tvingar mig. Jag pressar och förbjuder mig själv. Det här är något jag HATAR att jag tänker. För jag vill kunna vara nöjd med mig själv, men det bara går inte. Jag blir aldrig nöjd. Hur mycket jag än försöker kan jag aldrig ställa mig framför spegeln och säga att jag är vacker, eller fin eller att jag duger. Det bara går inte. Vet inte om ni kan sätta er in i situationen men det är förjävlig! Jag beundrar verkligen er som rockar er kropp och er själva som om det vore enkelt. Ni inspirerar mig så otroligt mycket. Jag vill en dag vara där som ni är. Att inte behöva tänka på hur jag ser ut jämt och ständigt. Fromnojan jag har just nu är värre än på länge. Känner att allt sår still, Jag utvecklas inget. Inget händer. Blir aldrig nöjd. Även om jag försöker pusha mina följare till att älska sig själva så har jag så svårt för det själv. Men det ger även mig en tanke om att jag borde älska mig själv precis som jag är. MEN det är omöjligt, idag. Jag kämpar för att acceptera mig och ta mig precis som jag är. Vilket jag vill att alla ska kunna göra för jag begriper inte varför utseendet har en sån stor vikt i livet. 

A M