Ibland känns det som om jag lever i en bubbla. En bubbla där jag känner mig helt euforisk och inspirerad av allt, en drömvärd där allt bara funkar och går precis som jag vill. Där jag knappt kan bärga mig för studenten, för framtiden och att livet ska börja på riktigt. Där jag till och med kan sätta på någon typ girls rule-lista på Spotify utan att det känns krystat eller överdrivet, och istället blir mer och mer taggad och upprymd för varje steg. Men bubblan spricker så fort någon petar på den. Det känns som om minsta kritik får drömvärlden att rasa, det verkar inte finnas plats för motgångar. Jag vet inte om det är något man lär sig, att hantera motgångar och att kunna ta ut sig av kritik på ett rimligt sett. Det är såklart omöjligt att alltid ha bra dagar och att allt konstant går som man vill, och snarare ganska farligt att ha en målbild där negativa känslor inte accepteras. Bilden vi alla har i huvudet om det perfekta livet, eller till och med den enda acceptabla tillvaron, byggs hela tiden av alla ideal runt omkring oss, inte minst sociala medier. En motgång eller en dålig dag är inte skillnaden från att lyckas och att misslyckats. Det är så jäkla viktigt att komma ihåg att det inte är äkta liv, den där drömvärlden existerar inte. Att inte ha perfektion som ideal.


/Alice




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hur kan vissa människor förändra atmosfären i ett rum med bara deras närvaro?

I vårt liv har vi mött människor som har gjort stort intryck på oss. Det kan vara den där killen som aldrig lyfte ett finger i skolan men ändå var lärarens favorit, läraren som fick alla att sitta tysta genom att bara öppna dörren eller den tjejen i klassen som alla bara drogs till som flugor runt en sockerbit för att hon hade förmågan att få alla känna sig så viktiga och upplyfta. De är inte bara personer man vill vara med, utan vara som. Ibland undrar man bara varför de inte bara kan dela med sig lite av sin magi, sin karisma.

Personer med karisma har makten att påverka, förmågan att beröra folk av deras utstrålning och få folk att lyssna. Att vara karismatisk blir viktigare och viktigare och ibland anses det i samband med social kompetens till och med kunna överrösta djup sakkunskap. Många anser att det är något man föds med, något som något man har eller inte har. Men faktum är att det är någonting man kan öva upp. Här är därför nio tips på hur du knäcker koden till karisma:

-Lär dig göra entre. Första intrycket är viktigt, försök se avslappnad ut och gå rak i ryggen.
-Använd dig av ditt kroppsspråk. Många brukar påstå att kroppsspråket överröstar orden.
-Förmedla energi. Vi dras till intensivt levande människor. Ett exempel är Elvis som aldrig stod still på scenen, folk såg detta som en del av hans magi.
-Våga visa dina brister, att göra delar av ditt inre synliga berör.
-Visa att det finns en person bakom din image. Det är viktigt att visa att man exempelvis inte bara är en chef, utan även en mamma och en bästa kompis.
-Tala till känslorna, oftast varar de känslomässiga avtrycken längre än orden.
-Självsäkerhet skapar karisma, om du tycker att du är bra så tycker andra automatiskt också det.
-Osjälvvishet ger utstrålning. Visa att du bryr dig om andra, välvilja skapar trovärdighet.
-Klä dig så att du syns, gärna i något mer färg.

Vissa menar på att en person med karisma är en person du kan måla på ett papper med bara några sträck. Michael Jacksson kan du lätt måla med en hatt och en handske och det räcker att du målar stora bröst och höfter för att man ska veta att det är Kim Kardashian du har avbildat.

Ta till dig av tipsen för hur du ska bli mer karismatisk för att kunna påverka så många som möjligt och fundera på hur du vill att någon skulle ha målat dig med bara några streck på ett papper.

Jennifer Sollerman

Likes

Comments

Efter vår mindre kända bloggdebut 2013 gör vi nu en favorit i repris, förhoppningsvis med några andra inlägg än “min dag på Frölunda torg” och “Testar godis från USA”.

Med jämna mellanrum får vi höra att vi är samma person. Men för att skilja på oss en gång för alla så är Alice 18 år och Jennifer 17 år. Därmed tar Alice studenten nu i sommar samtidigt som Jennifer har ett år kvar på gymnasiet. Med två markant skilda personligheter men med samma värderingar och framtidsdrömmar.

Efter att ha klickat i mode, resor och foto under intressen på Nouw står vi knappast ut från mängden, men trots det lockas vi av en plats att kunna dela med oss av allt från krönikor till Polyvore-kollage.

Man lär sig av sina misstag, det enda vi kan säga med säkerhet är att ni denna gången slipper dagarna på frölunda torg i detalj och testandet av amerikanskt godis. Mer än så kan vi dock inte lova;)

Varmt välkomna!


Likes

Comments