365 dagar av amerikans luft


27 juli 2016, efter 365 dagar, 12 månader & ett helt år av amerikans luft
tackade jag för mig & hoppade på ett plan till Sverige.
Lämnade ett fantastiskt lärorikt år bakom mig.
Det var mitt livs tuffaste tid & jag sattes på prov rejält.
Jag har alltid varit en person som är mer eller mindre rakt på sak,
säger vad jag tycker & tänker & tar definitivt ingen skit av andra.
Det är svart eller vitt, finns inget mellanting.

Det gjorde att jag kom till USA med ett bra självförtroende,
jag visste vad jag ville & hade ett mål att stanna där i ett år,
sen fick det bli hur jobbigt & tufft som helst (vilket det blev),
jag skulle klara det.
Att ta hand om två barn & en alkoholiserad mamma var definitivt inget jag var speciellt beredd på
& något jag tidigare inte haft erfarenhet ifrån.
Men jag bet mig i tungan & körde på.
8 veckor senare bosatte jag mig i Chicago & slutförde mitt år där.

Efter en minst sagt känslomässig berg & dalbana landade jag sedan hemma i Sverige
& jag minns att jag sa,
"Har jag klarat av dessa 12 månader klarar jag allt,
nu finns det ingenting som kan stoppa mig eller bryta ner mig".

Jag tänker ofta på den meningen, hur jävla stark jag blev efter den tiden.

Mitt senaste halvår har också varit liten av en
känslomässig berg & dalbana kan man säga.
Det har varit enormt mycket känslomässiga situationer de senaste månaderna
vilket jag tidigare inte varit med om, inte på det sättet.
Jag köpte min första lägenhet, ett nytt kapitel i livet!
Jag har spenderat väldigt mycket tid uppe i Stockholm denna sommar,
mycket mer än vad jag egentligen själv tänkte att det skulle bli vilket också har varit sjukt kul.
Jag har verkligen haft en fin sommar med personer som jag trivs bra med.

MEN under tidens gång har jag lite glömt bort vad jag sa till mig själv efter livet i USA.
"Ta ingen skit från andra, stå på egna ben, låt ingen köra över dig,
var stark & låt inget bryta ner dig"
Det är så viktigt att komma ihåg det,
vem fan har rätten att köra över dig? INGEN.
Det får inte ske & är det på g att hända så är det DU som slår bakut först!
När man blir känslomässigt involverad i något är det lätt att glömma
& se förbi & bara köra på.
Men det är så viktigt att stå upp för sig själv, ha självrespekt & självinsikt,
att bara lägga energi på sådant som gynnar dig & gör dig till den bästa variationen av dig själv.
Tror man glömmer det allt för ofta.

Luddigt inlägg men kände att jag behövde få ut det.
Något man behöver påminna sig själv om ibland.

Nu ska jag lämna hotellet & åka till Landvetter!

KRAM

Gillar

Kommentarer

Aaron
Aaron,
I'm actually surprised at why so many want to come to America, because it's really, really screwed up here, sure there are some good things I guess, compared to third-world places, but I think if someone is here long enough, it would require quite a bit of luck to have a very positive experience. Idk, maybe we're like in the family the "lovable loser" kinda thing, haha. https://www.youtube.com/watch?v=JQmsDarHZUg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229