Ett tufft beslut

Usch, häromdagen var jag tvungen att göra ett riktigt tufft beslut officiellt och offentligt. Ni vet ju om mitt dans-community The Aces som jag haft tre grupper under; nybörjar-/fortsättningsgrupp, avancerad grupp, och sist uppvisningsgrupp.

Det senaste året har jag inte riktigt samma motivation och driv för två av grupperna. Starta uppvisningsgruppen var lite av ett försök att hitta tillbaka till en av anledningarna till att jag överhuvudtaget startade gruppen för fem år sedan, 16 år gammal; jag ville komma någonstans med dansen och mig själv som koreograf. Jag ville ha något att uppträda med, något att promota, något som verkligen visar vem jag är som koreograf och dansare och min kärlek för dansen.

Den sista tiden kände jag inte riktigt att mina två andra grupper gav mig så mycket. De var underbart att dansa med dem och inspirera dem, men vart var min utveckling? De utvecklades, men jag då? Vart fanns jag i detta? Jag blev bara stressad av att planera deras träffar, göra deras koreografier, och samtidigt hålla uppvisningsgruppen på min nivå, OCH köra min heltidsutbildning och mitt examensarbete fullt ut.

Så innan sommaren när jag fått mitt jobberbjudande på Danskompaniet kändes beslutet mer och mer självklart. Jag skulle lägga ned grupp ett och två. Och häromdagen tog jag det beslutet. Jag pratade med mina medlemmar om det på några träffar innan sommarlovet, och det gjorde så ont. Jag grät och kunde knappt sluta. Det kändes som jag skulle överge dem, och överge en så stor del av mig. Men alla förstod, ingen blev arg, och alla var bara glada för min skull. Vad har jag gjort för att förtjäna så fantastiska medlemmar?

När jag nu en gång för alla tagit beslutet och meddelat de alla och allmänheten känns det bra. Oerhört sorgligt, utan The Aces skulle jag aldrig ha varit där jag är idag, men också oerhört skönt. Jag är väldigt taggad på framtiden. På mitt nya jobb som danslärare, att utveckla uppvisningsgruppen till max, och testa allt som finns att testa inom dansen.

Jag är otroligt glad och tacksam för The Aces, och jag vet att det här inte är slutet. Vi kommer ses, och jag håller gärna workshops och återträffar med allihop. Men att bli vuxen innebär svåra beslut, omständigheterna förändras. Och som man säger; för att en ny dörr ska kunna öppnas måste en annan stängas.

Tack för allt The Aces, jag kommer alltid älska er ALLA som någonsin haft en plats i gruppen.

Gillar