Det här med sorg

Som ni märkte blev det inget inlägg igår, och som ni kanske förstod om ni läst inlägget innan så var gårdagen otroligt tuff för mig. Jag trodde nog inte att det skulle vara så jobbigt som det faktiskt blev. Att det skulle bli jobbigt var jag såklart inställd på, men inte SÅ jobbigt. Redan direkt när jag klev in hemma hos mormor och morfar och bara fann min morfar att omfamna brast jag ut i gråt.

Det var som att allt kom över mig. Även om jag fick beskedet i tisdags har det inte riktigt sjunkit in. Jag har ju kört på ändå med min vardag. Men igår kom verkligen alla känslor. Att gå omkring hemma hos dem och se allting helt orört, som att hon närsomhelst skulle kliva in genom dörren och lägga armen om mig, var otroligt jobbigt. Det var väldigt längesedan jag kände mig så otroligt tom och ledsen. Det var väldigt skönt att ha släkten runtomkring mig då vi alla går igenom samma sak. Men de har också bearbetat sorgen på ett annat sätt då vissa av dem dels kunde vara med mormor på sjukhuset sista tiden och liksom "varit i det" på ett annat sätt om ni förstår. För mig blev det verkligen som en insikt igår och därför grät jag också som mest. Usch. Jag har nog aldrig kramat mina släktingar och morfar så länge och hårt som jag gjorde då.

Jag har nog än inte riktigt sjunkit in i allt, och det kommer ta låååång tid innan det känns naturligt att åka till morfar och inte ha mormor där. Det var väl just det som gjorde det så påtagligt att mormor är borta; morfar är kvar och likaså alla hennes saker, men inte hon.

Ja, usch, jag behövde bara skriva av mig om detta kände jag. Kanske inte just så mycket för er att läsa, utan mer för min egen skull. Att bearbeta allt jag kände igår, och hur starkt jag faktiskt kände det. Och jag insåg verkligen hur otroligt mycket jag älskar min morfar, och hur otroligt lycklig jag är över att ha haft en så fantastisk uppväxt med båda mina mor-föräldrar som jag älskar så innerligt. Jag har så fantastiska minnen med dem, och så mycket fina minnen med mormor jag kan tänka på.

Men nu till något annat i vanlig ordning. Vi kör på vår sammanfattning av veckan!

Något jag gjort den här veckan som var planerat: Uppträda på invigningen av Globala Veckorna, tjohej!

Något jag gjort den här veckan som inte var planerat: Åka till morfar. Det var inte planerat från början, men med tanke på omständigheterna, så ja.

Ett tips från veckan: Jag ska passa på att återigen slå ett slag för Netflix-dokumentären Born To Be Free som jag tipsade om häromdagen! Scrolla ned om ni vill läsa mer. Efter den så har jag verkligen snöat in mig (igen, hehe) på dokumentärer om vattenlivet, så har plöjt en hel del sådana nu under veckan.

Veckans upptäckt: Att livet är så jävla skört egentligen. "No shit, det vet väl alla" tänker väl många, men när det verkligen slår emot en så som det gjort mot mig nu INSER man på ett helt annat sätt.

Veckans aj: Helt klart allt kring mormor, det har gjort otroligt ont.

Veckans magi: Nog uppträdandet i torsdags, det var väldigt najs. Och att jag fick mysig kvalitetstid med min fina vän Sally från Stockholm. Och hade otroligt fina stunder igår med min morfar och släkt, så det får också gå som lite magiskt, trots att det är en sorglig anledning om ni förstår hur jag menar.

Veckans låt: High- Sivik

Betyg på veckan: Det får bli tre av fem den här gången. Även om beskedet var otroligt tufft och skapat mycket sorg har jag gjort mitt bästa för att fortsätta framåt, MEN även tänkt på mig själv och faktiskt tagit hand om mig själv och vad jag har behövt i den här situationen. Och allt stöd man får från alla har också gjort allt otroligt mycket lättare, och jag vet att mormor aldrig hade velat att jag stannade upp mitt liv helt och hållet. Så jag tycker jag hittat en bra balans denna vecka och därför gjort den så bra som möjligt.

Kram allihop, ha en superfin söndag.

Gillar