Det är okej att inte vara okej

Oj, så klyschig titel egentligen. Hur många inlägg finns det inte om detta ämne? Vem är jag då som känner att jag ska slå ännu ett slag för detta? Men jo, jag tänker nog göra det.

Det är okej att inte vara okej

Början av veckan har varit ganska tuff för mig. För att vara en människa som överlag är väldigt positiv, driven, pigg och produktiv, har jag de senaste dagarna känt mig trött och haft en ångest jag inte känt på otroligt länge.

Jag ogillar förändringar. Eller "ogillar" är nog fel ord, men ibland reagerar jag inte så bra på det. Det jag tror triggat igång allting den här gången är att Conny börjat jobba. Långa dagar, 8-17, och de senaste månaderna har han ju studerat hemifrån. Vi har haft mycket tid tillsammans, vilket gör att han nu är borta hela dagarna verkligen blir en förändring när jag själv inte börjat jobba än och har mina tider att passa. Mycket ensamtid med andra ord, något som i längden kan bli jobbigt för mig.

Mitt i allt detta har vi flytten som närmar sig med stormsteg, och även om det är något jag nu ser mer och mer fram emot, är det en stor förändring och något som helt klart pockar på uppmärksamheten. Lägenheten är ett kaos som heter duga, vilket gör att jag inte alls vill vara hemma då det bara stressar mig. Jag är verkligen en sådan "kaos på utsidan, kaos på utsidan"-människa, haha.

Detta har då lett till dålig sömn, ont i kroppen, ångest och oro, och ett ständigt försök att undvika hemmet för att undvika för mycket ensamhet och kaoset med flyttlådorna som pockar på min uppmärksamhet, vilket såklart resulterar i en stress att hela tiden försöka ha lite saker inplanerade. Nej, just nu är inte livet en räkmacka.

Jag är en sådan människa som har svårt att acceptera när jag mår dåligt. Det känns lite jobbigt då folk inte "är vana" med att jag mår dåligt och att jag alltid är den som är pigg och positiv och sprider energi och glädje. Och jag är den personen! Men jag är människa också, och jag får också mina dippar och dåliga dagar.

Jag tror att det är viktigt för oss som samhället ser på ett speciellt sätt att våga må annorlunda än vad som förväntas av oss. Jag var faktiskt osäker på om jag skulle skriva detta inlägg just för att det ibland förväntas av mig att mina inlägg håller en viss "vibe", men jag kände att det kunde vara viktigt. Jag kommer säkert försvinna i mängden av "det är okej"-inlägg, men om jag kan få någon liten individ att komma till rätta med att det är okej att ha sämre perioder, då känner jag mig nöjd. Och att skriva detta är ett sätt för mig att faktiskt acceptera för mig själv; det är okej att inte vara okej.

Tacksamhet är något jag använder mig mycket av. Varje kväll skriver jag ned positiva saker med dagen som varit, från den minsta koppen med kaffe till den största nyheten. Men det är sällan något jag kommer tillbaka till eller reflekterar över utan skriver ibland ned saker "bara för att" och för att jag "måste" göra det varje dag. Därför listar jag nu några saker nedan som gör mig glad just nu, med utmaningen att jag verkligen ska ta till mig dem:

Train your mind to see the good in everything.

- Mina The Aces-tjejer och våra träningar. Jäklar vad jag älskar att dansa och umgås med dem.

- Dansen. Hur bra mår jag inte när jag får dansa runt till all möjlig musik?

- Min sambo. Min absolut största klippa.

- Lägenheten. Jag är otroligt tacksam för att det löste sig så bra och att vi fick en ny lägenhet så snabbt.

- Mig själv. Hur himla stark jag är som kämpar mig igenom den här perioden och hur jag jobbar och jobbar med att vara snäll mot mig själv. Man behöver faktiskt inte klara allting själv.

Så långt det blev nu, haha, det var inte min mening från början, men det var väldigt skönt att bara skriva.

Hoppas att allt är bra med er, och kom ihåg; det är okej att inte vara okej.

Många kramar!

Gillar