Den här ovissheten

Just nu känner jag att jag har en otrolig omotivation till bloggen. Jag har massor av inlägg jag vill göra, men varken tiden eller lusten. Att läsa era fina kommentarer värmer, men blir också en stress. Jag brukar inte bry mig alls om hur många läsare jag har, men nu när jag ser att det sjunkit senaste tiden vet jag ju att det är för att jag inte är lika ihärdig länge. Tiden och lusten finns inte just nu.

Jag vet inte om det har att göra lite med att jag är inne på slutspurten av sommarjobbat och att hösten står runt hörnet med massor av halvdana saker. Ni vet när man har massor planerat, men inget av det är riktigt hundra procent bokat än och man bara går och väntar och väntar på hur saker ska bli? Den känslan har jag just nu. En otrolig ovisshet, och sjuhundra valmöjligheter. Och det gäller alla möjliga saker, jobb, dansen, studier, allt är bara så ovisst.

Och jag trivs inte riktigt i den känslan. När det gäller så stora saker vill jag bara veta nu, nu, NU. Jag kan inte vänta. Jag vill ha fasta beslut och klara besked så att jag kan börja planera in de 767963 andra sakerna i mitt liv också. Allt är ett pussel, allt måste hänga ihop, och nu väntar jag nog faktiskt mer med oro än med förväntan.

"Patience is not the ability to wait, but to keep a good attitude while waiting."

Aja, jag vet inte riktigt vad jag ville ha ut med det här inlägget. Det var skönt att bara skriva av sig lite. Det är bara massor av tankar och stress som pockar på uppmärksamheten just nu, den här ovissheten. Och jag har verkligen världens sämsta tålamod i sådana här lägen, haha.

Hoppas ni får en fin torsdag i alla fall. För mig är det näst sista (!) passet för sommaren och jag jobbar 10-20.

Många kramar!

Gillar