Vi fick häromveckan beskedet att vår lilla pojke inte kommer att födas frisk. Det var ett omtumlande besked och jag har varit ett vrak sedan dess. Jag har så mycket tankar, funderingar och framförallt känner jag sådan fruktansvärd smärta. Det gör så ont att veta att mitt lilla barn kommer få en såpass tuff start i livet, inte som "alla andra barn". Vi kommer inte endast att få vanliga bebisbekymmer så som koliknätter eller hosta, utan även flera timmar på sjukhuset varenda vecka i en förmodligen ganska lång tid. På samma gång som jag vill att tiden ska gå fortare så att jag får träffa min lilla, vill jag sakta ner tiden eftersom jag vet att i min mage är han trygg. Så länge han är i min mage slipper han ständiga gipsningar och smärtsamma operationer. Alla tankar som detta skapar hos oss här hemma är svåra att sortera, jag vaknar flera gånger varje natt med ångest på grund av det. Samtidigt som detta pågår försöker vi ändå få livet att rulla på med plugg, jobb, gym och allt vad det innebär. Tanken med mitt inlägg är inte att bli någon "bloggare". Jag tog bort allt ifrån min gamla blogg och startade om med detta inlägg just för att få ut informationen till så många som möjligt i min närhet, eftersom jag behöver all förståelse och respekt kring detta som jag bara kan få just nu. Jag har svårt att orka med att höra av mig, att träffa nära och kära, jag har otroligt svårt med för mycket frågor kring ämnet just i detta känsliga nu. Kanske att jag finner styrka att prata om det mer lite längre fram, eller kanske skriver jag ett inlägg var jag förklarar mer exakt vad som kommer att hända och hur allt kommer att gå till. Detta kanske får fungera som en liten dagbok för mig att ventilera tankar och känslor som ni får ta del av ett tag framöver.

många kramar från oss

Likes

Comments