Harry Potter, mer än bara en berättelse

Det här inlägget kan tyckas antingen ses vara det ett av de mest nördiga inlägg som skrivits men det kan även tyckas vara ett inlägg om en fantasy berättelse som är passé (avdankad). För vem skriver ett helt inlägg om bara Harry Potter för det första? För det andra.....nej, det finns inget andra.

En gång ett Potter-fan, alltid ett Potter-fan, det är väl så det är? För mig stämmer det rätt bra. Men meningen med detta inlägg är inte att skriva om varför jag tycker böckerna om Harry Potter är så bra. Eller argumentera kring böcker som kanske en del ses som någonting som tillhör det förflutna. Meningen med inlägget är att betona, lägga vikt vid dess budskap. Budskap som handlar någonting annat än försäljningen av en berättelse om magi, påhittade varelser och människor i hattar.

Budskap som böckerna försöker förmedlar är lika aktuellt då som nu och det är just det som gör böckerna så fantastiska; fantastiska i den mening att dess budskap alltid är relevant. Anledningen till att jag vill skriva om budskap så som att relationer borde bygga på kvalitet och inte kvantitet, är för att värderingar likt dessa tycks förminskas eller glömmas bort. Det är som att mängder blir synonymt med lycka och glädje. Är det inte egentligen bättre att ha några få, intima, relationer än många ytliga relationer? Hur mycket jag än gillar att dela bilder på Instagram, Facebook, eller vad det nu kan vara för socialt forum så tycks kärnan vara att skryta och påtvinga andra ting och idéer för att själv tjäna ekonomiska liksom sociala vinningar.

Jag är inget undantag, jag är själv ett offer för det kapitalistiska systemet, det är vi alla i mer eller mindre grad. Kanske inte alla, men många. Det är Inte konstigt att unga människor känner stress och ångest, dålig självkänsla och självbild. Alla vill ju vara någon. Men att vara någon, ska det innebära ett offrande av grundvärderingar, för att tillslut bli en av de som står ut i det kapitalistiska samhället? I slutskedet så innebär saker ändå ingenting. Och är det inte ofta så, att de som faktiskt utför under, är de som knappt har någonting? Ibland undrar jag hur vi människor kan ha blivit så beroende av ting. Det är fascinerande liksom skrämmande.

Ibland önskar jag att jag, liksom många andra, kunder göra som Harry Potter och utmana, trotsa, våra rädslor, våra fördomar. Att våga stå upp för det man tror på även om ingen annan gör det. Våga erkänna att man ibland har fel. För vem ska stå upp för exkluderade och utsatta grupper om ingen vågar? Vem står upp för andra när syftet i grund och botten handlar om att själv få ut något, när risken finns att man faktiskt kan förlora? Kanske måste man bli utsedd av andra. Kanske tvingas man in i en roll man inte själv valt? Kanske man måste ge upp sina saker och bli nomad eller helt enkelt födas på nytt.

Vidare kanske man överanalyserar man Harry Potter böckerna, kanske är buskapen helt andra. Vad som än är sant, så kan man inte annat säga än att Potter-böckerna är grymma. Berättelse liksom som budskapsförare.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229