FUCK CANCER

År 2011 gjorde min moster Nina två undersökningar för hon kände att något inte stämde, ingen av undersökningen visade något men efter andra undersökningen i början på 2012 kände hon sig värre, hon åkte till Lovisa kliniken i Norrköping och där såg de en knöl bakom livmodern men då visste de inte om det var endemetrios eller något annat.
Hon fick en operations tid den 23:e mars där de tog bort livmoder, äggstockar, äggledare, en del av tjocktarmen och en del av ändtarmen och efter åtta veckor fick hon veta att hon hade cancer i bukhinnan hon började med cellgifter hon svarade rätt bra på medicineringen och cellgifterna och fortsatte att jobba halvtid och gjorde klart sin rektors utbildning hon slutade sin cellgift behandling i september och vi var så glada och hoppades att det skulle va över men i augusti 2013 så var hon på återbesök och hade fått förhöjda tumörvärden igen så hon skickades till röntgen där man såg att tumörerna hade börjat växa igen och då fick hon veta att den är kronisk och att hon kommer behöva leva med den resten av sitt liv men även att det är bara 20% som överlever 5 år med den typen av cancer. Hon hörde av sig till Uppsalas cancer klinik där de sa att hennes tumörmassa var för stor så hon skulle behöva gå igenom en till cellgift behandling. Några av hennes vänner startade en insamling där målet var 400 000kr eftersom det var en privat klinik, hon var med på SVT och det var insamling och alla i Norrköping försökte hjälpa till på ett eller annat sätt. Hon åkte väldigt mycket in och ut från sjukhuset på grund av tarmvred men flyttade sen hem till sin mamma. I april 2014 flyttade hon hem igen och gick på dropp och hade morfin plåster.

Allt det jag nyss skrev är taget från hennes youtube kanal och videos därifrån det sista hon säger i sista videon om sin historia är att hon vet att hon kommer dö hon vet att det inte finns nåt mer för henne att göra.

Sista gången jag träffade Nina var den 13:e december 2014 då vi och några andra från släkten var där och körde julklappsspelet och hade mysigt❤ hade jag vetat att det var sista gången jag skulle träffa henne hade jag inte åkt hem...

Men tiden gick och den 13:e september 2015 vaknar jag rätt sent och känner att nånting är fel jag tar upp mobilen och går in på Facebook det första jag set är hur massor människor har skrivit vila i frid på hennes tidslinje jag bryter ihop och skriker rakt ut, jag går in på hennes blogg och läser inlägget hennes mamma hade lagt ut att hon hade gått bort dagen innan den 12:e september och jag bara gråter, jag grät och grät i flera dagar efteråt och gråter fortfarande ibland❤

Idag är det alltså två år sen hon gick bort, två sen cancern vann, två år sen som allt hon hade kämpat emot tog över. Jag visste att hon skulle gå bort jag visste att hon inte skulle klara sig jag visste att hon skulle försvinna men att försöka gå vidare från hennes död skulle va så himla mycket jobbigare än någon annans hittills hade jag ingen aning om. Jag visste inte hur jävla ont det skulle göra, jag visste inte att jag skulle tänka på det flera gånger varje dag två år efteråt. Men om jag tycker jag har det jobbigt kan jag inte ens förstå hur hennes mamma, pappa eller hennes son ens har klarat sig igenom det här❤

Det där om att tiden läker alla sår tror jag är ren bullshit för jag lovar att det alltid kommer göra lika ont det kommer alltid kännas lika tomt det kommer aldrig ändras! Det sista som hennes mamma skrev i inlägget om hennes död får jag att bryta ihop varje gång jag tänkte även att det får hjälpa till att avsluta det här inlägget:


Hur ska livet gå vidare? Det vet inte jag. Men som Nina sa "det ordnar dig mamma"

Jag hoppas du har det bra där uppe nu när su inte har ont hela tiden, jag hoppas du tittar ner på oss med lika mycket stolthet som när vi tänker på dig❤ du är den vackraste ängeln där uppe och jag och alla andra saknar dig älskade Nina ❤



  • random
  • Nära Fågelbo-Väster-Öster, Nyköping

Gillar

Kommentarer