Header

Hemma från jobbet. En effektiv dag checkas av. Jag har haft så mycket överskottsenergi idag som kom till nytta på jobbet. Kanske fungerar man så när livet känns svårt. Plötsligt får man en massa märklig energi. Det har varit en tuff helg. Jag har varit så instabil. Sammanbrotten kommer när man minst anar det. De minsta motgångarna blossar upp till stora svådor. Det är mycket som gör ont i hjärtat. Men idag har jag varit lugnare. Inga tårar idag. Jag fick i alla fall njuta av solnedgången när jag gick hem för dagen. Det är de små sakerna som räknas.

Egentligen skulle jag varit på Södertörns högskola nu, för ytterligare en föreläsning i kursen jag läser, digital fotografi och bildbehandling 7,5. Jag har haft en tanke om att det skulle passa mig perfekt och att skulle vara jättekul. Så är tyvärr inte fallet. Läraren är pedagogisk och oinspirerande. Jag har varit på tre föreläsningar och jag har varje gång känt hur det kryper i kroppen. Det tar emot att gå hemifrån en timme innan lektionens start för att åka med pendeln till Flemingsberg. Jag älskar ju att fotografera, men det enda jag känt på den här kursen är hur läraren sakta men säkert förstör mitt intresse. Det har mer känts som en börda, snarare än något som jag tycker är roligt. Igår bestämde jag mig för att jag ska hoppa av. Det räcker nu. Jag vill inte längre. Jag orkar inte lägga energi på något som inte får mig att må bra.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är måndag. Snön har lagt sig som ett fluff på marken utanför. Linnea Henrikssons stämma strömmar ur högtalarna. En artist jag aldrig tröttnar på. Jag har just slurpat i mig en skål tomatsoppa och ligger nu nerbäddad under min favorit filt.

Måndagar har blivit som min helg, då jag jobbar i princip varje lördag och söndag. Jag gör tid för mys, men även allt det där man inte hinner i vardagen. Tanken är att blunda lite grann nu, innan jag tar tag i städning av rummet och badrummet. Ett viktigt samtal ska ringas och lite förberedelser inför veckan ska göras. Ikväll väntar en efterlängtad middag med min fina Frida. Jag hoppas på fina samtal och god pasta.

Puss och kram

Likes

Comments

Får ni samma känsla som jag? Ett lugn. Livets enkelhet.

Bilder från Pinterest 

Likes

Comments

it was when i stopped searching for home within others

and lifted the foundations of home within myself

i found there were no roots more intimate

then those between a mind and body

that have decided to be whole


- rupi kaur

Likes

Comments

// Möbelmässan förra onsdagen med mina föräldrar //

// En fika på favoritstället Snickarbacken 7 //

// Debutlunch på Gast med Anne //

// Jag och mitt nyinköpta fluff, ute på äventyr //

Likes

Comments

En vecka in i februari. Jag minns tillbaka några månader, till hösten. Livet är så annorlunda nu. Livssituationen framför allt. Vardagen har blivit instabil, stora vågor där högt och lågt varierar. Inget är som förut längre. Det blir så påtagligt hur skört livet är. Med en smärta i hjärtat försöker man få ihop en vardag. Vi tar oss fram, dag för dag.

När det kommer till jobbfronten arbetar jag fortfarande på Svenskt Tenn. Jag trivs verkligen bra där. Det har blivit något som jag genuint uppskattar och finner motivation i. Tanken är att jobba kvar där sommaren ut åtminstone, och sedan får vi se vad livet tar mig. Det jag vet nu är bara att jag mer än gärna vill fortsätta jobba på min arbetsplats.

För drygt tre veckor sedan fick jag besked om att jag blivit antagen som reserv till en kurs jag sökte i höstas. Nämligen digital fotografi och bildbehandling på Södertörns högskola. Ska jag vara ärlig så hade jag glömt bort att jag sökt till den kursen och blev glatt överraskad när jag fick reda på att jag kommit in. Det är en kurs på bara 7,5 högskolepoäng utsmitt på en termin, vilket innebär en lektion i veckan på eftermiddag-kvällsstid. Jag tackade ja, och nu har gått på två föreläsningar.

Jag kunde förut skrämmas av tanken på att inte ha någon plan för livet. Idag kan jag snarare fascineras av den tanken. Livet ett blankt ark som jag får måla precis hur jag vill. Hur häftigt är inte det egentligen? För första gången vid ett årsskifte har jag inte haft någon aning vart året kommer att ta mig. Just nu tänker jag väl att jag ska jobba i princip året ut, med lite småresor där emellan. Om ett år, alltså vintern 2019 kanske jag ger mig av på en större resa, möjligtvis till Australien eller delar av Asien. Allt är väldigt flummigt, bara tankar som ska försöka skapa något hum om framtiden. Sedan kanske jag börjar plugga hösten 2019? Förutsatt att jag har kommit på vad jag vill utbilda mig inom... Jag har ingen aning om det är så det kommer att bli, men det är så mina funderingar lyder nu.

En liten livsuppdatering på mitt liv för tillfället.

Likes

Comments

Solen kikar fram mellan persiennerna. Eller så hör jag hur regnet smattrar mot både tak och fönster. God morgon världen. Min frukost puttrar på spisen. Den perfekta kombinationen av banangröt, hallon, kokoschips och torkade tranbär. Tio minuter av meditation innan jag duschar. Påväg till jobbet eller kanske en lunch med en vän, ser jag till att andas några djupa andetag. Jag ser ut över min omgivning. Gläds av det spegelblanka vattnet, mystiken i de gråa molnen eller solens varma strålar. I öronen spelas musiken som älskats i många år, eller bara ljudet av innerstadspulsen.

Hemma omger jag mig med värme och trygghet. En bäddad säng i lakan, kuddar och plädar som jag noga valt ut. Gråa toner med en gammelrosa kontrast. Ljusslingan över sängen som bjuder in. På byrån står en växt som jag vattnar varje vecka, en växt som ger mig hopp. I en vas står det oftast blommor, stora som små. Lite färg till vardagen.

Om kvällen tänder vi ljus och samlas för middag. Det tittas på tvprogram och videos med profiler som gör mig glad. Det scrollas bland medier. Personer som inspirerar. Ljusen är tända även sent på kvällen. Innan läggdags skriver jag om dagen i min bullet journal. Boken som omfamnar mig så omsorgsfullt varje dag.

Det är de små sakerna som räknas.

Likes

Comments

Det blev juli och äntligen dags för att åka till den bästa platsen på jorden, mitt älskade Smögen. Efter bara några dagar körde jag till Uddevalla för att hämta upp Frida som kom med tåget från Stockholm. Tillsammans hade vi en supermysig långhelg på Smögen. Vi åkte båt, åt både en massa glass och skaldjur, hade picknick i solnedgången, badade i det kalla vattnet och njöt av fyra dagar tillsammans.

Dagen efter att jag lämnat av Frida vid tågstationen i Göteborg bilade familjen till Oslo. Där hade vi två dagar som spenderades med god mat, shopping och promenader. Tyvärr hade vi inte vädret med oss, men det var en mysig liten tripp ändå. Middagen på Hanami, är svår att glömma. En favoritrestaurang på Tjuvholmen som alltid levererar den bästa Japanska maten. Tips! Tips! Tips!

Sedan följde en månad på Smögen. Jag jobbade en hel del, men förutom det njöt vi mest av att bara vara på västkusten. Vi har vår fina lägenhet där vi äter god mat, åker båt jämt och ständigt, strosar runt på både bryggor och klippor. Men framför allt njuts det av lugnet i havets närvaro. Jag minns speciellt några dagar i följd som bjöd på de finaste solnedgångarna jag någonsin upplevt. Vi tog lilla båten ut och guppade på havet medan himlen blev rosa. Det var verkligen bland de finaste stunderna på hela året.

Som alltid när vi är på Smögen, skapas en vardag. Man har sina rutiner. Jag brukade börja morgnarna med en power walk, som senare följdes upp med ett morgonbad (det var dock lite ont om det just den här sommaren, alldeles för kallt), sedan bar det av till jobbet, en båttur på eftermiddagen, skaldjur till middag och en promenad till kvällskvisten.

Jag är så tacksam över att jag har den här platsen att komma till, ett andra hem. Den här sommaren var jag instabil på alla möjliga sätt och Smögen tog hand om mig så fint. Där känner jag mig så lycklig och så trygg oavsett. Havet ger mig ett lugn.

Jag var nervös för att komma hem till Stockholm igen kommer jag ihåg. Smögen hade ju tagit hand om mig så bra och jag ville inte åka hem, även om jag saknade mina vänner. Men väl hemma hade jag den bästa, möjliga starten. Jag träffade kompisar jag inte sett på över en månad (vilket kändes som en evighet). Bland annat tog jag bilen ut till Vaxholm och hade en underbar, idyllisk dag med min kära Ida.

Dagen efter hände något roligt. det fick jag förfrågan om att publicera en av mina texter på Nyheter24. Några dagar senare hade jag en artikel i mitt namn publicerad. Det var verkligen superkul. Jag kände mig stolt, speciellt eftersom jag tycker om journalsik väldigt mycket.

Veckan därpå fick jag uppleva något nytt, ångest, panikångest. Plötsligt var allt bara mörkt, tårarna slutade inte rinna på flera dagar och allt jag ville göra var att gömma mig i min säng. Livet blev annorlunda från den dagen. Även fast mitt liv var så härligt och bra på alla plan, var ångesten det enda jag kände.

Några dagar senare gav mig av på resan jag och mina vänner pratat om i nästan ett år. Vi hade en fantastisk vecka på Ios. Sol, bad, värme, god mat, fest och sena kvällar. Det var första gången för mig i Grekland och det blev definitivt en vecka som jag aldrig kommer att glömma.

Det var svårt att resa med ångest. Jag var inte mig själv lik, då ångesten tog över många gånger på resan. Det var jobbigt att känna hur den kom emellan, men samtidigt förstod jag vikten av att ta hand om sig själv och att sätta sin egen hälsa i första hand.

Efter Ios kom hösten som en käftsmäll. Jag var ångestfylld och arbetslös. Det var svårt att hitta motivation. Under en dryg månad fick jag skapa en vardag av ingenting. Jag ställde klockan på halv åtta, även om jag inte hade något planerat, jag såg till att ta en långpromenad varje dag, jag bloggade flera gånger om dagen och träffade kompisar så mycket som möjligt. Under den här perioden tog jag och morfar mycket promenader tillsammans. Jag såg verkligen till att göra tid för det som var viktigt i mitt liv.

I efterhand kan jag tycka att jag inte alls behövde vara så stressad av att inte göra något, även om jag förstår hur jag tänkte då. Nu känner jag mest att det var en tid som var väldigt nyttig och på ett sätt en välförtjänt paus efter ett helt liv av plugg.

I september åkte jag och pappa till London. Vi var där under två dagar, som minst sagt blev fullspäckade. Det var en jobbresa som jag följde med på, så mellan möten såg vi till att hinna med shopping och måltider på bra restauranger. London är verkligen en stad jag har nära hjärtat. Jag blir alltid så lycklig när jag är där. Det var absolut några av de bästa dagarna under hösten.

Jag fick som sagt skapa min egen vardag och försöka hitta de små sakerna som motiverade mig lite grann i alla fall. En av de sakerna var bullet journaling (sök på youtube och upptäck en helt ny värld haha). Ett sätt att skapa sin egen kalender utefter ens egna villkor och behov. Jag har alltid älskat att skriva, rita och vara kreativ. Detta blev en slags terapeutisk metod för mig att handskas med ångest, men också något roligt att pyssla med. Framför allt var det avgörande för mitt skrivande. Jag började skriva väldigt mycket under hösten, få ner tankar till ord, med penna på papper. Det finns något väldigt fint med det.

I mitten på oktober fick jag jobb som butiksassistent på Svenskt Tenn. Det blev verkligen en vändning i mitt liv. Äntligen hade jag något att sysselsätta mig med, något som motiverade mig, ett jobb som var superkul. Där har jag jobbat sedan dess.

På min systers höstlov åkte familjen till Gran Canaria i en vecka. Det är så härligt att sticka från höstrusket och komma till sol och värme. Vi bodde på ett hotel vi bott på två gånger tidigare och hade en underbar tid. Solen njöt vi av varje dag, badade massor och åt gott. Vårt hotellrum hade en liten minipool i anslutning som vi badade i varje kväll till solnedgången. Definitionen på livet på en pinne.

December var en tid som jag ärligt talat inte minns så mycket ifrån. Allt var annorlunda och livet fick nya skeden. Jag jobbade otroligt mycket. Nästan för mycket. Men det var min räddning. Jag hade något att göra, någonstans att ta vägen och en plats där jag behövdes. Julen på Svenskt Tenn var hektiskt, sjukt mycket människor som ska handla julklappar, och bakom det låg givetvis mycket, mycket jobb. Jag träffade knappt några vänner under en tre veckors period. Det enda jag gjorde var att jobba och försöka ta mig igenom dagarna.

Men på julafton kom ett litet ljus. Det var en magisk dag som kom till oss som ett mirakel. Från all förtvivlan väcktes hopp. Det var den första julen i den här lägenheten. Allt var så fint och magiskt. En dag jag kommer att minnas för alltid.

Mitt 2017.

Likes

Comments

En liten titt i min bullet journal. Det är måndag och ny vecka. Jag är oftast ledig varje måndag och då tycker jag om att ta en stund sittandes i lugn och ro, för att rita upp den kommande veckan. Det är en fri känsla av att rita upp sina, planer på ett tomt uppslag. Jag kan göra vad jag vill. Det bästa med min bullet journal är att det ger mig så mycket lugn och glädje av att försvinna in i en bubbla för att vara kreativ. Jag har alltid gillat det. Veckans planer nedan:

Måndag: En dag på stan med pappsen

Tisdag: Lunch med Ida och föreläsning på eftermiddagen

Onsdag: Möbelmässan

Torsdag: Mysdag hemma och middag med Frida

Fredag: Jobba

Lördag/Söndag: Jobba och träffa en vän som jag intre träffat på väldigt länge

Likes

Comments

Lite natur från landet förra veckan

Idag har jag tagit så det lugnt hemma. Jag var ute med ett härlig gäng igår och fick mig en ordentlig sovmorgon på min lediga torsdag idag. Sådana dagar är så sköna, att bara hasa omkring hemma. Jag tog en promenad vintervädret, förberedde matlådor inför helgens jobbdagar, fixade lite i mitt rum och såg på Renées brygga. Hur mysigt program är inte det? Och hur söt är lilla voven Charlie?

Kvällen blir lika lugn som tidigare idag. Jag ska skriva i min bullet journal och gå och lägga mig tidigt, då klockan står på 05.50 imorgon.

Puss

Likes

Comments