När jag trodde att jag hade cancer

Hej allihop !

I inlägget innan så skriver jag lite om vad som föranledde att jag fick reda på att jag har diabetes!

Här kommer ett separat inlägg om deras opedagogiska sätt att meddela mig att jag har diabetes typ 1 💉

Som tonåring är man rätt känslig,  i alla fall jag var det. När en 16 årig jag satt på vårdcentralen och inväntade resultatet av mina blodprover så var jag allt annat än kaxig.. Jag satt själv i ett litet rum, med vita väggar och en sjukvårdsrelaterad poster uppsatt på den ena väggen. Där inne fick jag sitta i en evighet, det kändes i alla fall så.
Jag kände mig ju inte alls frisk , så någon sjukdom visste jag att jag skulle meddelas. Och så blev det. Efter ungefär 45 minuter kommer en sköterska in till mig och meddelar :
- Dina blodprover såg inte alls bra ut, så vi måste ringa din mamma så att hon kan komma hit så vi kan gå igenom provsvaren...
Sedan lämnade hon rummet lika snabbt.

Jag blev helt förkrossad, trots att man känner att något är fel, så vill man ju verkligen inte vara sjuk !
Min enda tanke när jag fick sitta där själv i väntan på mamma var att jag hade cancer och kommer att dö!
Min farmor hade nämligen haft blodcancer och dött 6 år tidigare .
Tårarna forsade och jag var så himla rädd !

När mamma kom till VC berättade de att jag hade ett blodsocker på typ 30 (
Normalt blodsocker ligger ungefär mellan 4-6 mmol/l(*) fastande, och upp till max 8,7 (7,8) efter måltid. ), vilket innebär att jag nåste åka direkt till medicinmottagningen för barn och få behandling.
Det kan vara en av de jobbigaste dagarna i mitt liv.
Då var jag helt säker på att jag inte kommer överleva !
Men jag lärde mig snabbt hur det mest basala fungerar, men det tog väldigt lång tid att acceptera att jag kommer leva med diabetes resten av mitt liv.

Jag har än idag svårt att förstå hur man kan vara så extremt opedagogisk i sitt arbete som sköterskan på vårdcentralen var!
Hoppas verkligen ingen mer blir behandlad så där ! ❤

Gillar