Hur går det med fotbollen?

Hur går det med fotbollen? Hur ligger jag till tekniskt och fysiskt? Hur går det med ljumskarna och hur funkar det med min ångest och socialfobi? Här kommer ALLT om fotbollen just nu.
Efter två års skadetid har jag nu gjort ytterligare ett försök till comeback. Jag har genomfört fyra träningar med laget och två i skolan med fotbollsprofilen. Det känns bra, något är annorlunda den här gången. Jag vet inte vad och jag spekulerar inte i det heller, jag försöker bara njuta av varje sekund jag får med en boll vid fötterna.
Rent fysiskt ligger jag efter. Grabbarna har utvecklats en del på två år och jag har kommit efter. Dessutom har jag, som ni vet, gått upp i vikt på grund av min medecin... Jag är fortfarande stark i kroppen som jag alltid har varit, men konditionen brister ganska mycket. Dock känner jag skillnad mellan första träningen och den senaste, så förhoppningsvis kommer konditionen tillbaks med tiden.
Rent tekniskt börjar jag faktiskt komma in i det. Mina passningar är lite för lösa och skotten sitter inte riktigt där de ska men annars börjar det komma tillbaks. Sånt brukar lösa sig fortare än det fysiska.
Det största problemet rent spelmässigt är tempot och konditionen. Jag vet egentligen vad jag ska göra, men jag orkar inte och hinner inte riktigt med. Antagligen kommer det bli bättre i takt med att jag fortsätter träna så jag försöker att inte ha allt för höga krav på mig själv nu, även om det är något jag ofta har.
Ljumskarna är som de är. Inte 100% men heller inte så jag inte kan spela. Jag känner av skadan men det har funkat ändå, åtminstone fram tills i torsdags. Efter torsdagsträningen fick jag ganska mycket känningar som höll i ända till fredagskvällen. Smärtan och låsningarna skrämde mig men som tur var så gick det bort tills idag. Det kan antingen ha varit att det blev för mycket, eller på grund av de nya skorna. Jag hoppas bara att det inte kommer fortsätta eller bli värre... Som sagt, lite känningar funkar, bara det inte blir begränsande.
Vad det gäller ångesten och socialfobin så har det funkat bra på planen, men blivit jobbigt i samlingarna och omklädningsrummet. Framför allt omklädningsrummet är ett ställe det jag känner sjukt mycket ångest och mycket väl skulle kunna få en ångestattack. Socialfobin gör att det blir jättejobbigt att sitta bland mycket folk på en trång yta och det händer ofta att någon hälsar eller vill prata. Dock har det känts bättre och bättre för varje gång. Min dröm är att fotbollen och laget ska bli som en "ångestfri zon" där jag kan vara utan att känna av mina symptom och diagnoser. Men så kommer det inte bli än på ett tag.
Allt som allt så funkar det bra med fotbollen! Jag trivs, jag mår bra av det och jag är sjukt tacksam att kunna träna igen! Nu får vi bara hålla tummarna för att det fortsätter såhär och att känningarna i Ljumskarna bara var en engångsgrej...
Ha en bra helg,
Vi hörs!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229