ALLT OM MIN SKADA

Jag har inte varit schysst. Efter 1,5 år av bloggande har jag bara nämnt att jag gått på träningar hit och dit utan att förklara alls vad som händer!? Här kommer ALLT om fotbollen från början tills idag:
Vintern 2014-15 skadade jag mina ljumskar. Jag kunde forfarande spela, men det gjorde väldigt ont.
Sommaren 2015 gick jag till en sjukgymnast då ljumskarna gjorde så ont. Han förklarade att jag hade kört slut på dem och överbelastat dem. Jag fick vila och rehabba för att komma tillbaks.
I tid med att jag vilade försvann inflammationen och jag fick tillbaks känseln i ljumskarna som jag inte haft på flera månader, jag började då inse hur illa det faktiskt var.
Hösten 2015 Försökte jag spela igen men fick ondare och ondare för varje träning/match tills det var lika illa igen.
Våren 2016 hade jag rehabat sen September, men fick ont ändå när jag tränade. Enligt sjukgymnasten riskerade jag att förstöra mina ljumskar om jag trotsade smärta igen så jag fick därför lyssna på min kropp och fortsätta rehaba. Jag provade även kiropraktik och laserbehandling.
Sensommaren 2016 trodde jag verkligen att jag var redo men det blev för mycket även då. Det var ett tungt nederlag och jag började starkt ifrågasätta min sjukgymnast som inte riktigt kunde förklara varken varför jag fick känningar på nya ställen eller vad som var fel. Efter det gick jag aldrig tillbaks till honom.
Hösten 2016 fick jag träffa en läkare, göra magnetröntgen och börja träffa en ny sjukgymnast i Västervik där jag även fick laserbehandling. När det inte kändes som att det hjälpte så började jag tappa hoppet. Jag slutade äta nyttigt, gick upp i vikt och mådde allmänt sämre.
Vintern 2016-17 konstaterade sjukgymnasterna i Västervik att något var fel då ljumskarna borde återhämtat sig bättre. De förklarade att det kunde röra sig om symfysit och lämnade mig med beskedet att min läkare skulle återkomma med en remiss och att en eventuell operation kunde bli aktuell.
Efter att ha väntat på besked från min läkare i två månader och läst att symfysit nästan var omöjligt att återhämta sig från så "gick jag in i väggen" och hamnade i en djup depression. Från och med slutet på Januari så slutade jag gå i skolan och blev sängliggandes.
I Februari 2017 fick jag träffa en sjukgymnast och en läkare o Linköping som hittade två fel i mina höfter men ansåg att det ena var det som ställde till det för mina ljumskar. De skulle skicka mig vidare till Norrköping för kikhålsoperation hos en höftspecialist.
Under våren blev mitt mående sämre och sämre, jag var inlagd i Mars och åt ingen mat under en tid, vilket gjorde att jag gick ner nästan 10 kg i vikt.
I April 2017 fick jag träffa höftspecialisten som likt alla andra, inte riktigt hade sett något liknande. Han förklarade kort fattat att han inte garanterat kunde hjälpa mig men trodde att rehab var vägen.
Han klarställde också att ljumskarna inte alla skulle förstöras av att spela fotboll, det skulle bara göra ont men inget skulle bli värre
I Juni 2017, efter ett besök hos min läkare, fick jag i läxa att "pressa" mina ljumskar med ett träningsschema och dokumentera smärtan för att sedan jämföra med efter en bedövning. Under veckorna jag skulle pressa mig själv så märkte jag att jag inte fick alls lika mycket känningar som förr. Kanske hade de läkt av att ligga still i ett halvår? (på grund av depressionen).
Under Sommaren 2017 gjorde jag testet och vi beslutade att en operation inte var värt det, då testet visade att det kanske inte skulle hjälpa och rehaben var lång och tuff (man rekommenderades att vara "psykiskt stabil" vilket jag inte var/är).
Istället beslutade jag tillsammans med min terapeut att försöka spela fotboll när jag kände mig redo med min socialfobi (som jag fick med min depression). Tekniskt sett kanske ljumskarna skulle hålla och nu visste jag ju att jag inte hade något att förlora. Där emot skulle jag tjäna på det då mitt mående skulle förbättras av att få spela igen.
I Augusti 2017 började jag gå i skolan igen, något som gjorde att min socialfobi "förbättrades" drastiskt!

Och nu är vi här! Slutet på September och jag har genomfört två lagträningar med Södra Vi och två profilträningar i skolan!
Det var 14/9-2017 som jag inte kunde hålla mig från att försöka genomföra en träning med SödraVi. Ljumskarna höll, så jag fortsatte. I samma veva valde jag fotbollsprofil som individuellt val i skolan och började gå på de passen också.
Jag får känningar men det funkar. JAG SPELAR IGEN! Jag vet inte om detta kommer hålla men just nu gör det det och jag är överlycklig! Nu fattas bara rutin och kondition sen är jag back on track!
Man vet aldrig med mina ljumskar om detta verkligen kommer hålla så ni får hålla tummarna och önska mig lycka till.
Jag har accepterat att fotbollsdrömmarna inte längre är möjliga, men förhoppningsvis kan jag åtminstone få spela på A-lagets låg-divisionsnivå i framtiden. Då det får mig att må så bra så är det allt jag begär. På tisdag är det träning igen, då fortsätter resan!
Tack till alla som stöttat mig längs vägen, ni har gett mig SÅ mycket kraft och motivation! Jag hoppas verkligen att ni blir glada att höra att jag äntligen spelar igen för jag är överlycklig!
Ta hand om varann!
Vi hörs!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229