en bild säger mer än tusen ord eller hur va det?

Titeln passar väl rätt bra in just nu, för har tydligen haft svårt för att formulera meningar på den här sidan på senaste tiden. Ibland är det väl så? Det känns dock jobbigt att något som varit en så stor del av mitt liv under en så lång period, har nu blivit bortbytt för något annat. Men jag kanske inte behöver skriva på samma sätt längre? Det kanske var någon form av terapi för mig. På något sätt har alla mina texter genom åren speglat mig som jag var då och skapat den jag har blivit idag. Och jag känner en sån enorm glädje nu för tiden. Det där kalla och dystra känns som ett helt annat liv. Jag, personligen tycker inte heller att jag är lika arg längre. (Får frågan killen på bilden om han instämmer med detta). Kan det verkligen vara så att jag har kommit över allt som jag en gång trodde hade blivit en del av mig? Kan det verkligen vara så att 2017 äntligen är året som jag får mig själv på fötter både psykiskt och fysiskt en gång för alla? Bort från ångest och sjukhusbesök, bort från alla onda tankar som så länge har släpat efter mig. Nu kanske jag äntligen kan andas ut och faktiskt våga leva lite, ta lite chanser och se vad som händer. Istället för att vara rädd för att gå ut genom dörren i tron om att jag ska trilla ihop i en liten hög. Det är liksom helt jävla fantastiskt att jag ens skriver det här. Wow, alltså. Vilken krigare man är ändå. Så tänk på det, oavsett vad ni går igenom så är ni alla värda en massa jäkla kärlek. För det finns ingen som förtjänar psykisk ohälsa. Ingen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229