Konsten att förlåta sig själv.

Det är inte alltid det lättaste att förlåta sig själv. Jag ältar gärna mina misstag o mina fel om o om igen i mitt huvud. Trycker lätt ner mig själv för skitsaker  eller tänker att "om jag bara sa så, eller gjorde så.."

Just nu övar jag på att förlåta mig själv för dom saker jag gjort under den tiden jag inte var mig själv. Jag vill så gärna be om ursäkt till många människor som jag betett mig illa emot. För jag är inte den personen som jag var för 6 månader sedan. Det är inte så jag är, inget jag står bakom eller är stolt över.
Men det där kommer nog med tiden, det där när man pratar ut med folk om vad som hänt.
Kanske inte är möjligt med alla, men jag gör vad jag kan för att gottgöra, gör vad jag kan för att bli en bättre person.

Men det svåraste jag någonsin gjort är just det där med att förlåta mig själv.
Det svåraste jag kämpat med är att älska mig själv. Inse vad jag är värd, sätta gränser och lära mig hantera ensamheten.
Där är jag just nu. Mitt i någon form av bearbetning. Där jag varken vetat ut eller in, men så länge jag fortsätter framåt och inte ger upp så vet jag att det kommer bli bra tillslut.
Det får ta den tid det tar, det får ta tid att läka speciellt när man spenderat hela livet med att springa till saker som slitit en i stycken. När man aldrig känt en känsla, när man gjort allt man kunnat för att dämpa den. Jag har varit bedövad större delen utav mitt liv, det är inte konstigt att det känns läskigt och gör ont nu när jag lär mig hur jag ska känna igen.


Caitlin ?

Gillar

Kommentarer