I love because I love

Nästan hela mitt liv har jag gått runt och grubblat över samma fråga. "Vad är meningen med mitt liv och vart hör jag hemma?"
Jag har väl egentligen aldrig känt mig tillräcklig, alltid känt mig som en utomjording. Vart är det jag ska vara?
Jag har alltid haft så svårt för att lita på människor, eftersom jag redan som liten alltid blev sviken utav dom som var hela min värld. Jag kände mig bortglömd.
Jag har dock alltid varit en sån person som brytt mig så mycket om andra. Jag har gett så mycket till andra, aldrig egentligen förväntat mig något tillbaka. Det är bara sån jag är och alltid har varit.

Sen tröttnade jag på att ständigt vara den som folk kommer till när dom behöver hjälp. Jag blev så besviken varje gång jag blev "bortglömd" igen.
Men jag inser nu att istället för att gå runt och vara "ledsen" över att ha "hjälpt fel person" så är jag faktiskt glad över att jag hjälpt och funnits där för dom jag har gjort. Jag är glad över att jag kunde göra någonting för att göra någon annan glad, jag är tacksam över att andra människor har, även om det kanske bara var under en tid, kunnat lita på mig så pass mycket och låtit mig kunna stötta på olika sätt.

Jag vet att jag är en bra person, och jag vet hur tuff den här världen är.
Om jag kan göra någonting, minsta lilla, för att göra den här världen till en lite enklare plats att vara på för en enda människa, då är jag nöjd. Jag kan inte förändra hela världen. Men kan jag förändra hela världen för en person, det är värt allt. För jag är inte ute efter att få något tillbaka, jag vet bara att jag hade behövt någon när jag växte upp, o nu kan jag vara den "någon".

Man kan aldrig ge för mycket utav kärlek.
Jag ångrar inte att jag delat med mig utav min kärlek.


Caitlin ?

Gillar

Kommentarer