Hoppa från balkongen eller skrika så högt jag kan

TW, självskada

Jag vet hur det känns när det blir för mycket i huvudet, man vill bara banka huvudet mot väggen i hopp om att det ska vara tyst nån gång. Ibland vill jag skrika så högt jag bara kan, för att jag inte vet vad annars jag ska göra. Ofta så tänker jag att jag ska hoppa ner från balkongen för att nu pallar jag fan inte mer. Men jag gör det aldrig.
Ibland tänker jag att jag vill skada mig, skära upp mina armar eller skära upp halsen.
Men jag har ju faktiskt inte skadat mig på nästan ett år nu, jag vill inte fucka upp det. Så jag gör det inte.
Ibland tänker jag att jag vill svälta mig själv. Jag tycker inte om min kropp. Den är fel. Eller rösten i mitt huvud säger iallafall det. Ibland kan det gå en dag och jag har inte ätit.  Det händer ganska ofta faktiskt.

Många gånger tänker jag att nu tar jag mitt liv. Jag funderar över hur det ska gå tillväga, ibland har jag skrivit brev. Men så kommer min katt och ger mig en puss, och jag vill inte längre ta mitt liv. Jag kan inte dö, dom behöver mig. För deras skull är jag inte död.

Men rösterna i huvudet är aldrig nöjda. Dom är alltid där, ibland så hörs dom inte alls. Ibland så viskar dom. Helt plötsligt skriker dom och det är då paniken kommer. Det är då jag vill dö. Det är då jag vill skada mig.
Nej men jag är inte självmordsbenägen, jag är bara väldigt, väldigt trött.

Jag har kommit en bra bit på vägen, kan hantera det på bättre sätt. Men inte alltid. Men dom flesta gånger. Ibland kan jag ignorera det. Oftast inte. Men det kanske kommer.
  


Caitlin ?

Gillar

Kommentarer