Ångest, du vinner inte.

Hej. Längesen jag skrev nåt på bloggen nu, tänkte kanske börja ta upp bloggandet igen? Lite osäker dock. Vi får se helt enkelt.
Men kanske ska börja med en enkel uppdatering? Dom flesta vet ju att jag har varit i Australien i en månad, kom hem i måndags! Mådde verkligen superbra när jag var i Australien. Endast lite ångest ibland och bara två panikattacker, annars har jag verkligen mått bäst! Men nu när jag kom tillbaka till Sverige igen så kom ångesten direkt... redan på flyget hem hade jag fyra panikattacker och satt o grät halva flygresan. Sen hade jag några bra dagar med min bästavän Madde eftersom att hon var hemma på permis i några dagar. Men när hon åkte igen så kom ångesten tillbaka... Idag har det varit en relativt bra dag, har umgåtts med Nemo och Dogoli. Köpte lite kläder på HM och hämtade ut min medicin. Vet inte om det kanske var medicinen jag fick denna ångest av? Har varit utan medicin i en vecka och känt mig hyper 24/7, men samtidigt har jag varit så himla himla trött. Har extrem jetlag också. Fast den börjar lägga sig nu så hoppas att den är borta  inom kort!
Kom hem för kanske en timme sedan och har bara känt mig så nere. Ligger i sängen just nu och ska försöka sova snart, ångesten är bara för mycket just nu. Hoppas att det inte är långvarigt.
På måndag har jag en jobbintervju på en förskola! Hoppas det går bra. Är riktigt taggad men samtidigt nervös, men det ska nog gå bra sålänge jag är mig själv. Hoppas verkligen att jag inte har ångest den dagen för då vet jag bara att det kommer gå åt helvete...

Är så extremt jävla trött på att jämnt må såhär piss. Jag känner mig helt enkelt inte hemma här i Sverige. Jag skulle verkligen vilja flytta till Australien i framtiden, allting kändes bara så himla mycket bättre när jag var där. Mådde allmänt bra mesta delen av tiden liksom. Har inte känt riktigt lycka på flera år, men där var jag faktiskt lycklig. Så jag hoppas att jag kan åka dit i framtiden och kanske till o med bo där. Det är ju ändå mitt "hem". En bra sak är ju iallafall att jag hanterar ångesten på ett annat sätt nu än vad jag gjorde förut. Jag skadar inte mig själv längre och hoppas även att det förblir så. Om man räknar bort mina två återfall så har jag varit ren i snart ett år. Hur sjukt är inte det?

För två år sedan skulle jag aldrig ens tro att mitt liv skulle se ut såhär idag. Att mitt mående är relativt stabilt och att jag inte längre söker mig till destruktiva och farliga saker. Inga mer besök hos psyket och umgås med bättre personer.

Jag är tacksam över allt jag varit med om i mitt snart 18 åriga liv, även om det mesta har varit skitjobbigt, svårt och gett mig mén för livet så har jag lärt mig mycket. Jag har lärt mig den svåra vägen och det är inget jag skäms över. Men jag har tagit mig hit där jag är idag, och det har jag gjort helt själv. Jag lever fortfarande och jag kämpar tills mitt sista andetag. Aldrig ska jag ge upp. Ångest, du vinner inte över mig. Fuck you depression, jag tar tillbaka mitt liv nu. Dra åt helvete med dig.


Caitlin ?

Gillar

Kommentarer