Ja här sitter jag i min soffa & har inte sovit på ett tag. Just nu är jag ledsen & orolig.
Jag vet att snart kommer allt jag känner till falla ihop, försvinna från mig. Återigen.
Jag känner mig så jäkla nere. Känns som jag blir spottad i ansiktet utav dom som ska "skydda och hjälpa" mig. Känner mig inte ens som någon levande. Känner mig som en sak. Myndigheternas leksak? Aja. Det är som det är.

Idag fick jag iallafall hem denna lermask. Får se om jag provar den idag eller nån annan dag!

Caitlin ?

Caitlin ?

Igår satt jag med världens ångest, det var så himla obehagligt. Jag är livrädd för att vara ensam hemma under längre perioder.
Jag har aldrig fattat varför jag blir så ångestfylld när jag är ensam, men igår insåg jag att jag är fan livrädd för att bli övergiven.
Livrädd för att bli lämnad. För att bli bortglömd. Jag hatar det, för jag kan bli extremt sårad utav skitsaker.. få för mig grejer & pushar bort folk "innan dom pushar bort mig". Jag försöker att inte alltid agera efter mina känslor, men jag kan inte alltid styra över dom. Och detta kan ju faktiskt förstöra många av mina relationer. O då leder det ju bara till min största rädsla, att folk drar.
Jag tror att min uppväxt är en stor orsak till denna rädsla. Min mamma kunde helt plötsligt bara dra hemifrån och sen kom hon inte hem på många timmar. Vi barn blev ensamma hemma och jag var lika orolig varje gång. Många gånger kände jag mig bortglömd av henne. Jag var väldigt beroende utav henne, vilket såklart var påfrestande för henne.
När mamma gick bort så kom den här känslan igen, övergiven. Ensam.
Sen dess har den suttit kvar och gnagt. En konstant ångest...

Hur gör man för att "komma över" rädslan?

Caitlin ?