Ni vet när det finns så mycket man vill göra så man försöker bara fixa allt på en gång?
När man bara vill få ordning på allt typ helst igår.
Ja, så är det iallafall för mig just nu.
När jag kom hem från Australien så var jag taggad på livet, så peppad på att fixa det här nu.
En månad senare och jag ligger i min säng helt utmattad och besviken. Jag har sökt jobb, varit på intervju, frågat soc om dom skulle kunna hjälpa till med lägenhet, gått på möte med skolan, skaffat medryttarhäst m.m

Jag är besviken för att:
Jobbet verkar inte bli av.
Soc kan inte hjälpa med lägenhet.
Min kropp börjar fucka ur med blodtrycksfall och sömnsvårigheter igen.

Jag fattade väl egentligen att det inte skulle bli så som jag tänkte. Men kan ändå inte hjälpa att bli ledsen.
Jag mår inte så bra just nu, jag tog på mig för mycket.

Jag blir så jävla irriterad på mig själv när det blir såhär. När jag bara kör på o glömmer bort att jag faktiskt inte orkar med så mycket.

Så nu sitter jag här, bup en gång i veckan igen. Läkarsamtal varannan vecka. Läkaren ville sätta in medicin igen men jag vill avvakta lite mer.
Socialfobin är värre igen. Orkar inte träffa mina vänner lika ofta. Jag äter dåligt igen och går inte ut på mina promenader som jag vet att jag mår bättre av, men jag kan bara inte ta mig ut.

Jag är glad att jag har min medryttarhäst som jag kan åka ut till typ när jag vill, men ändå kommer jag bara iväg en gång per vecka. Men ska försöka komma ut minst två gånger denna vecka, fick det som hemläxa av bup haha.

Känner mig bara allmänt less just nu. Är antingen arg eller ledsen.
Vill inte ha det såhär längre. Jag vill inte vara tillbaka på samma ställe en gång till.
Men vad ska man göra? Jag försöker verkligen hela tiden men det blir aldrig som jag vill.

Fast vad vill jag ens?
Jag fyller 18 om ca tre månader och känner mig mest stressad över det. Haha vafan, jag vet ju inte ens hur man betalar en jävla räkning!
Misslyckande. Igen. Fan asså.

Jag försöker att vara positiv men det känns bara så svårt just nu.
Jag vill ju helst jobba med djur, helst hästar men ja nåt djur liksom. Men det verkar inte finnas nåt sånt jobb i Nyköping?
Jag vill liksom kunna jobba ihop mina egna pengar, så jag kan ta hand om mig själv.

Snälla kan jag få må bra nu, jag vet inte om jag kan göra det här en gång till.
Tro mig jag vill inte ha socialångest. Jag vill verkligen kunna åka nånstans utan att vara livrädd och få panikattacker.
Jag vet att många blir besvikna på mig när jag ställer in i sista sekunden, för det blir jag också.. men jag lovar att jag försöker så bra jag kan.
Jag är rädd för att förlora fler folk, så jag ber er snälla stanna kvar. Snälla kämpa med mig. För jag kan inte göra det här ensam. Jag älskar er mina nära o kära, hoppas ni vet det❤

En dag i taget. Det kanske ordnar sig ändå..

Caitlin ?

Som vanligt på internationella kvinnodagen så ser man överallt män som klagar på den. "Var är våran dag då?" "Ni har det bra som det är!" "Jävla feminatzi" osv.
Och som vanligt så glömmer ni bort att det finns en dag just för er män också! (Även om ni har 364 dagar om året liksom) 19 november är eran dag. Idag är det våran.

Idag är en dag att uppmärksamma alla problem runtom i världen som rör kvinnor.
Det är inte bra ännu. Kvinnor är fortfarande inte lika mycket värda. Vi blir fortfarande betraktade som sexdockor och ingenting mer.
Kvinnor mördas, blir nekade aborter, blir nekade jobb för att dom råkar vara kvinna.

Kvinnor får stå ut med sexism varje dag. På stan, i hemmet, på jobbet, skolan, internet. Överallt.

Kvinnor är fortfarande rädda för att gå ensamma ute. Vissa går med nycklarna mellan fingrarna, vissa har pepparspray i väskan, för att kunna försvara sig om någon skulle få för sig att hoppa på dem.

Vi måste alltid tänka på hur vi ser ur, vilka kläder vi har på oss. Vi får inte dricka alkohol för då är det vårat fel om vi blir våldtagna.

Våldtäkter tas inte på allvar, mer än hälften av anmälningarna läggs ner. Och långt ifrån alla våldtäkter blir ens anmälda.
Om vi väljer att anmäla så kommer vi bli utfrågade, vad hade du på dig? Vad gav du han för signaler? Var du påverkad? Gick du själv? Är du säker på att du inte ville?

Oftast krävs det att man nästan är död innan man blir trodd.

Ska det verkligen behöva vara såhär?
Är det här en värld som vi vill leva i?

Ni män som sitter och påstår att vi har det bra, ni kan dra åt helvete. Sitt inte och hata på internationella kvinnodagen när ni knappt vet varför vi har den.
Sitt inte och gråt över att mansdagen inte uppmärksammas på samma sett.

Om ni verkligen bryr dig om mansdagen så kan ni ju se till och faktiskt uppmärksamma alla problem som rör män på den dagen.

Men idag handlar det inte om er. Idag handlar det om oss. Jag tänker inte va tyst och titta på. Jag är här för att göra en förändring, vi förtjänar att få existera utan att bli mördade.

Jag vill inte se mina systrar dö framför ögonen på mig. Vill du?

Caitlin ?

Varför är våran värld så hatfull egentligen?
När blev det så?
Varje dag ser jag nyheter om folk som blivit mördade, misshandlade, våldtagna, rånade mm.
Varje dag ser jag kommentarer som är så fyllda med hat att jag på riktigt mår illa.
Man ser det överallt, det är inte bara på internet. På bussen börjar folk bråka, på stan står några och slåss. Det enda man ser är hat.
Det finns inget medlidande för varandra längre.

En alkoholiserad man ligger på marken och ropar på hjälp men ingen kollar åt hans håll.
En ung tjej har gått vilse i storstaden men ingen vill hjälpa.

Jag ser så mycket hat överallt att jag inte ens vet vad jag ska göra. Vad kan en människa göra? Jag har alltid försökt att hjälpa så bra jag kan, alltid försökt att vara där för folk, alltid velat att alla ska ha det lika bra.

Det spelar ingen roll vart man kommer ifrån, vilken bakrund man har eller hur mycket pengar man har. Alla är vi samma. Vi är alla människor, borde vi inte börja behandla varandra som det också?

Allting handlar om kärlek och respekt egentligen, men istället möts man av ondska och makt.

Det känns som att folk endast hjälper till om dom tjänar nåt på det. Allting handlar om pengar och saker. Jag är så trött på det.

Varför kan vi inte bara ta hand om varandra? Visa respekt för alla?
När ska krigen ta slut? Hur många fler ska dö innan folk fattar vad som händer i världen?

Ska det verkligen vara såhär? Vi dödar varandra och samtidigt dödar vi våran jord.
Jorden är inte din eller min, den är våran. Vi är alla på samma planet, men fortsätter vi på det här viset så kommer vi inte ha någon jord kvar. Vi måste sluta vara så egoistiska, börja tänka mer på vad vi gör mot varandra.

Jag ser hur allt börjar spåra ur, jag är säker på att det är många fler än jag som ser detta. Det finns ingen mänsklighet kvar. Det enda jag ser överallt är pengakåta mördare. Snälla säg att det inte är så.
Jag hoppas vi kan göra något innan det är försent, innan allt bara går åt helvete.

Jag vet att om vi bara vill så kan vi ändra på det, om vi bara ser oss omkring och tänker till.
Om vi alla går ihop och gör det vi kan för att våran planet ska vara en trygg plats att vara på.
För just nu är det inte tryggt, det är inte bra. Det är för mycket hat. Sprid kärlek och visa respekt.
Det är inte ens svårt, det kostar ingenting att vara en medmänniska.

Jag vill inte bara se på medans vi går under.
Ja, jag är medveten om att typ ingen kommer bry sig. Men jag ville bara få ut lite tankar, kanske nån tänker samma?

Som vanligt så blir mina inlägg röriga, men det är nog för att det är ganska rörigt i mitt huvud också. Men ni fattar poängen.

Caitlin ?