Ett självmord och en cancerdiagnos på 24 h

Känns kanske lite random med dessa glada bilder till, men jag behöver ha något positivt i det här inlägget! Denna dag är det inga roliga nyheter jag kommer komma med till er, för idag vill jag berätta om två händelser som inträffade förra veckan. På mindre än 24 h så tog en kille i min klass livet av sig och min pappas kusin som jag tycker väldigt mycket om, fick en allvarlig diagnos av bröstcancer och kommer behöva operera bort båda sina bröst (antagligen). Detta var kanske ett av de mest tragiska dygnen någonsin i mitt 18 åriga liv, men samtidigt måste livet fortsätta. Min pappas kusin lever i alla fall och vi hoppas att hon blir frisk snart och jag har lovat henne att komma till Stockholm och hälsa på inom den närmaste tiden. Att en klasskamrat till mig tog livet av sig var oerhört tragiskt och anledningen till att jag skriver det här på bloggen är för att man inte ska tysta ner sådana här saker. Dessutom har min rektor gått ut till hela skolan om nyheten och därför kan vem som helst veta om det och därför tycker jag det är okej att skriva det på bloggen eftersom jag inte nämner något namn. Jag kommer lyfta det här ämnet, om självmord inom kort på bloggen och skriva ett mer djupare inlägg när sorgen har minskat ännu mer. Självmordet kom nog som en chock för oss alla då de flesta av oss elever inte hade någon aning om att han led utav en djup depression, han var liksom bara en helt "vanlig" kille i mina ögon. Hur ska man kunna veta att en människa mår dåligt om man inte säger något? Det är ju omöjligt och som jag skrev på Instagram så syns problemen oftast inte på utsidan, bara på insidan. Jag har alltid varit extremt öppen om hur jag mår och jag visar tydligt mina känslor och det är nog både en väldigt bra styrka jag har, för då vet folk och dem förstår och det är viktigt.

Tiden läker alla sår, det tror jag i alla fall! Och jag hoppas att han mår bra i himmeln, att hans depression är borta och att han är lycklig. Jag är inte förespråkare för självmord och jag kommer aldrig tycka det är okej, men jag kan å andra sidan aldrig förstå hur dåligt man mår när man är kapabel till att ta sitt egna liv. Jag tror att alla problem går att lösa och livet är ingen dans på rosor, livet är fullt av motgångar men det gäller att kämpa och vara stark. I mitt liv har jag haft så många problem jag tagit mig igenom, jag har verkligen inte glidit på en räkmacka. Oavsett vad, så är jag fruktansvärt ledsen för hans föräldrar och hans lillasyster, tycker så synd om dem. Dem känner ju säkert skuld och det är svårt att gå tillbaka till det normala efter en sådan här händelse, jag tänker på dem <3 Vill dela med mig av tre utdrag ur tre av mina favorit låtar här nedan och avslutningsvis ett sista farväl!


I will tell your story if you die

I will tell your story and keep you alive

The best you can

I will tell them to the children

If we have some, if we have some

That I've always felt the feeling we would die young

Some die young, some die young

(Some die young - Laleh)


I den hårda tidens brus

Finns de skrik som ingen hör

Allt försvinner I ett sus

Som när vinden sakta dör

Alla tårarna har torkat

Till kristaller på min kind

Jag har ropat allt jag orkat

Allt jag orkat efter dig

Hör du mig

Kan vi nå varandra

(I den stora sorgens famn - Ted Gärdestad)


Jag la mig på marken

Och tackade himlen

Att vi fick stiga på land

Att vi fick känna på sanden

Nu kan vi säga

Att vi har varit på jorden

(En stund på jorden - Laleh)

The brightest stars burn out the fastest <3 Jag är så ledsen E, för din familjs och dina näras skull. Du kommer alltid vara en del av vår klass, även att du inte är med oss rent fysiskt. Att du inte hann fylla 18 år och att du bara hade ett år kvar av skolan är så tragiskt, så oerhört tragiskt! Du är och kommer alltid vara saknad. Vila i frid <3

//

Feels a little random with these happy pictures, but I need something positive in this post! This day there is no fun news I will bring to you, because today I want to tell you about two events that happened last week. In less than 24 hours, a guy in my class killed himself and my dad's cousin whom I love very much, got a serious diagnosis of breast cancer and will need to have both of her breasts removed (probably). This was perhaps one of the most tragic days ever in my 18 year life, but at the same time life must go on. My dad's cousin is alive anyway and we hope she gets well soon and I have promised her to come to Stockholm and visit in the near future. That a classmate to me, killed himself was extremely tragic and the reason why I write this on the blog is because you should not silence such things. In addition, my principal has gone to the whole school about the news and therefore anyone can know about it and that is why I think it is okay to write it on the blog because I do not mention a name. I will raise this topic, about suicide shortly on the blog and write a more in-depth post when grief has diminished even more. The suicide probably came as a shock to all of us as most of us students had no idea that he was suffering from a deep depression, he was like just a "normal" guy in my eyes. How can you know that a person feels bad if he/she do not say something? This is impossible and as I wrote on Instagram, the problems are usually not visible on the outside, only on the inside. I have always been extremely open about how I feel and I clearly show my feelings and it is probably both a very good strength I have, because then people know and they understand and it is important.

Time heals all wounds, I think so anyway! And I hope he feels good in heaven, that his depression is gone and that he is happy. I am not an advocate for suicide and I will never think it is okay, but on the other hand, I can never understand how bad you feel when you are capable of taking your own life. I believe that all problems can be solved and life is not a dance on roses, life is full of adversity but it is important to fight and be strong. In my life I have had so many problems I have gone through, I really have not slipped on a shrimp sandwich. No matter what, I am terribly sorry for his parents and his little sister, feel so sorry for them. They certainly feel guilty and it is hard to go back to normal after such an event, I think of them <3 Want to share with me one excerpts from three of my favorite songs below and finally a final farewell!


I will tell your story if you die

I will tell your story and keep you alive

The best you can

I will tell them to the children

If we have some, if we have some

That I've always felt the feeling we would die young

Some die young, some die young

(Some die young - Laleh)

The brightest stars burn out the fastest <3 I am so sorry E, for the sake of your family and your loved ones. You will always be a part of our class, even if you are not physically with us. That you did not have the age of 18 and that you only had one year left of school is so tragic, so tragic! You are and will always be missing. Rest in peace <3

#bestofnouw #nouwinfluencer #sucide #cancer

Follow me on Instagram - @agneschristensson

Contact - agnesvera@telia.com

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229