de eviga våldet mot kvinnor

Innehåller affiliate-länkar

Inlägget innehåller annonslänkar - This post has adlinks

Klänning - Dress HERE // Strumpbyxor - Tights HERE // Skor - Shoes HERE

Om en månad och två veckor fyller jag 18 år, idag den 11 december har jag alltså levt 6528 dagar sedan jag föddes den 26 januari 2002. Sedan jag var väldigt liten har jag alltid följt nyheterna, både på tv men framförallt i olika nyhetsappar i mobilen såsom till exempel Aftonbladet och Helsingborgs Dagblad. Under alla dessa år har jag aldrig någonsin läst om en kvinna som misshandlat en man eller om en kvinna som våldtagit en man. Men dagligen läser jag på Aftonbladet där kvinnor och flickor blivit våldtagna, misshandlade, försvunnit, mördade och utsatta för hedersbrott, varje, varje, varje dag. Bara de senaste veckorna har det varit två unga flickor som försvunnit, Wilma Andersson som var 17 år alltså precis lika gammal som jag är just nu och Emilia Lundberg som var 20 år gammal och lika gammal som min kusin, Lovisa. Båda tjejerna blev mördade av män, precis som Engla Höglund 10 år (2008), Lisa Holm 17 år (2015) och Tova Moberg 19 år (2017) och massor andra, listan kan bli hur lång som helst. Just nu gråter jag, jag gråter för att detta är så hemskt att det inte går att förklara. Alla ni människor som säger att Sverige är ett tryggt land, på riktigt öppna era ögon för ni ser inte den verklighet vi faktiskt lever i. Varenda dag. 365 dagar om året misshandlas kvinnor i Sverige i hemmet och de flesta berättar aldrig vad de varit utsatta för. För att dem vågar inte, de är rädda för killar och män. Jag läste på Aftonbladet precis att det är 37 kvinnor som anmäler en misshandel varje dag, men tänk hur många misshandlar som händer bakom stängda dörrar. Den siffran har vi inte en aning om, det kan vara 10, 100, 1000 eller 1000 stycken. Varje gång jag läser om detta blir jag arg, ledsen och frustrerad för jag vet att det hade kunnat vara jag som blivit våldtagen på väg hem från festen den natten eller jag som råkat vara på fel plats vid fel tillfälle eller jag som träffat fel kille och nu gråter jag igen precis som jag alltid gör när detta ämnen kommer på tals.

Idag var det drygt två veckor sedan det var den 25 november vilket var den Internationella dagen mot våld mot kvinnor 2019 som funnits sedan 1999, i 20 år. Jag tänkte publicera ett inlägg den måndagen men jag gjort inte det på grund av tidsbrist, men bättre sent än aldrig. Våldet mot kvinnor borde 2019 ha väldigt låga siffror med tanke på hur långt vi kommit i utvecklingen med massa andra saker. Men kvinnovåldet går bakåt, siffrorna bara ökar och ökar och statistiken blir bara värre och värre. Jag har därför beslutat att det är något jag vill engagera mig mer i, jag vill skriva mer om detta på bloggen och prata om våldet mot kvinnor mer än vad jag tidigare gjort. Under jullovet kommer jag passa på att lyssna på flera podcasts och se flera dokumentärer som berör ämnet. Sedan tidigare har jag sett dokumentären om Josefin Nilsson som var så sorglig, finns att se på SVT play. Just precis beställde jag hem boken I händelsen av min död som finns att köpa HÄR som handlar om dödligt våld. Den boken kommer jag läsa tillsammans med en kopp te och ett glas glögg sittande i soffan med en filt under jullovet. Kommer också spendera läsning på datorn och läsa den unika granskningen som Aftonbladet gjort om de dödade kvinnorna, läs den!

Detta inlägget hade kunnat bli hur långt som helst, för det finns så mycket att skriva om detta ämne. I landet jag bor i, i Sverige är det farligt att vara kvinna och jag tänker ibland hur lätt det hade varit att vara en kille. Varje dag är jag rädd att jag ska bli rånad eller våldtagen och jag är ständig alert och beredd på att något ska hända. Jag är inte trygg för fem öre i Sverige, ärligt talat och jag skulle aldrig låta min dotter - om jag hade en dotter - låta henne växa upp i detta land, aldrig någonsin. Men jag är glad ändå att blev en kvinna och att jag får ta denna kampen för våldet vi blir utsatta för, våra usla löner jämfört med männens och detta eviga kvinnohatet från män. Om männen hade slutat varit så avundsjuka, skitit i deras heder och slutat vara så kåta så hade vi inte haft problemet i samhället med mord, våldtäkter och misshandlar. Jag ska kunna tjäna samma lön som männen på mitt arbete, jag ska få gå hem på natten utan att vara rädd och jag ska få ha på mig en kort kjol precis när jag vill. Någonstans där ute finns det bra killar, jag vet att det finns många killar och män som aldrig gjort saker som dessa såsom min pappa, kusiner och mina killvänner. Men ni är få och de andra hemska männen är för många, alldeles för många. Det är väll dags nu, när vi går går in ett nytt decennium om 20 dagar att detta får ett slut, på riktigt! För nu räcker det, för en gångs skull!

//

In a month and two weeks I turn 18, today December 11, I have lived 6528 days since I was born in January 26, 2002. Since I was very young I have always followed the news, both on TV but mainly in various news apps on the mobile such as Aftonbladet and Helsingborgs Dagblad. During all these years I have never ever read about a woman who beat a man or about a woman who raped a man. But daily I read on Aftonbladet where women and girls have been raped, beaten, disappeared, murdered and exposed to honor crimes, every, every, every day. Just in the last few weeks there have been two young girls who disappeared, Wilma Andersson who was 17 years old just as old as I am right now and Emilia Lundberg who was 20 years old and as old as my cousin, Lovisa. Both girls were murdered by men, just like Engla Höglund 10 years (2008), Lisa Holm 17 years (2015) and Tova Moberg 19 years (2017) and lots of others, the list can be as long as possible. Right now I am crying, I am crying because this is so awful that it can not be explained. All you people who say that Sweden is a safe country, really open your eyes to you do not see the reality we actually live in. Every day. 365 days a year women in Sweden are abused at home and most never tell what they have been exposed to. Because they dare not, they are afraid of guys and men. I read on Aftonbladet just that there are 37 women who report a beat every day, but imagine how many beats happen behind closed doors. We do not have a clue about that figure, it could be 10, 100, 1000 or 1000 pieces. Every time I read about this I get angry, sad and frustrated because I know it could have been me who was raped on the way home from the party that night or I happened to be in the wrong place at the wrong time or I met the wrong guy and now I cry again just as I always do when this topic comes up.

Today it was just over two weeks since it was November 25 which was the International Day Against Violence Against Women 2019 that has been around since 1999, for 20 years. I was going to publish a post that Monday but I did not do it due to lack of time, but better late than never. Violence against women should have very low numbers in 2019 considering how far we have progressed with lots of other things. But women's violence is going backwards, the numbers are only increasing and increasing and the statistics are only getting worse and worse. I have therefore decided that it is something I want to get more involved in, I want to write more about this on the blog and talk about the violence against women more than I did before. During the Christmas holidays, I will take the opportunity to listen to several podcasts and see several documentaries about the subject. I have already seen the documentary about Josefin Nilsson which was so sad, it can be seen on SVT play. I just ordered the book I händelsen av min död which is available HERE that deals with deadly violence. I will read that book together with a cup of tea and a glass of mulled wine sitting on the sofa with a blanket during the Christmas holidays. Will also spend reading on the computer and read the unique review made by Aftonbladet about the killed women, read it!

This post could have been any length, because there is so much to write about this topic. In the country I live in, in Sweden it is dangerous to be a woman and I sometimes think how easy it would have been to be a guy. Every day I am afraid that I will be robbed or raped and I am constantly alert and prepared for something to happen. I am not safe for five cents in Sweden, honestly and I would never let my daughter - if I had a daughter - let her grow up in this country, never ever. But I am happy nevertheless to become a woman and to take this fight for the violence we are exposed to, our wretched wages compared to men and this eternal hatred of women from men. If the men had stopped being so jealous, shit in their honor and stopped being so horny then we would not have had the problem in society with murders, rapes and beats. I should be able to earn the same salary as the men for my work, I should be able to go home at night without being scared and I should wear a short skirt just when I want. Somewhere out there there are good guys, I know there are many guys and men who have never done things like these such as my dad, cousins ​​and my friends. But you are few and the other awful men are too many, far too many. It is good time now, as we enter a new decade of 20 days, that this will come to an end, for real! For now it is enough, for once!

#bestofnouw #nouwinfluencer #nouwinspo #kläder #mode #fashion #tips #helsingborg #skåne #våld #våldtäkt #våldtäkt #våldsutsattakvinnor #våldisamhället #viktigt

Follow me on Instagram - @agneschristensson

Contact - agnesvera@telia.com?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229