Som många av er säkert vet som följer mig på instagram sedan tidigare så har vi kontinuerliga besök hos vår läkare i Eskilstuna.
Vi har ju en historia bakom oss sedan förra graviditet då jag blev väldigt sjuk med Bonnie i magen, jag fick en rejäl släng av havandeskapsförgiftning och fick förlösas 1 månad tidigare, därav går jag hos specialistmödravården för att se så jag inte hamnar på samma spår även denna gång, jag går på tabletter som ska förhindra högt blodtryck samt blodproppar som i sin tur ska förhindra en prematur födsel.
På ett utav våra första eller andra ultraljud så uppmärksammades det att L i magen hade en för bred nackspalt, samt vätska i nacken. Vi fick ett nytt besök inbokat ganska omgående för att fullfölja denna avvikelsen och se vad det kunde innebära. Jag gjorde även NIPT test (med blodprov) där dom kan se om bebis har en avvikelse eller inte. Jag blev även erbjuden KUB men tackade nej till det, jag tyckte det räckte med ett blodprov i vårt fall. (Vi hade en chans på down syndrom, turner syndrom, samt några fler diagnoser.
Svaret på provet var att bebis inte hade någon avvikelse som dom kunde hitta.
Då börjar vidare utredning på hjärt, kärl, och skelett sjukdomar där vi är just nu. 🤍
Jag måste ändå ge en STOR stor eloge till vår fantastiska läkare Johannes som bland annat arbetar mycket på Stockholms sjukhus och har en bred erfarenhet av foster och gravida. Han har varit stöttande hela vägen och så insatt i vårt fall.

Vårt sista ultraljud som var i måndags så hittade Johannes en till ögonbrynshöjning. Bebis i magen var väldigt mycket mindre än vad hon skulle vara i den veckan jag är i nu.
Vi har en tendens att få små barn, jag menar Bonnie var ingen bjässe heller då hon kom ut på sitt ynka 2800g. Men detta var något mer oroande förklarade läkaren.
Nu blir det nya uppföljningar för att se så hon inte stupar yttligare i vikten.
Det är så lätt att man klandrar sig själv i sånna här lägen. Är det mitt fel? Får hon inte näringen av mig? Äter jag för lite? Är jag för stressad. Listan kan göras lång, men jag känner mig väldigt betryggande med att vi har en sån pass erfaren läkare.
Jag är ju mitt uppe i en väldigt hektisk tid just nu med sorg och stress och allt vad det innebär med att mista det finaste man har (sin mamma/förälder) men livet måste vandra vidare och jag bara måste vara stark för mina barns skull.

❤️

Måndagar innebär föräldraledigt för Philip, dvs brukar det bli att vi får en lång helg tillsammans då jag inte jobbar lika ofta nu.
Vi passade på att besöka torekällberget. Perfekt nu i coronatider, kolla på alla djuren som går utomhus, känna på friska luften samt kolla in alla fina juldekorationer.

I allt detta mörka så måste vi försöka se ljuset, för oss var det att strosa runt som familj och äta baguetter i bilen.

Ta hand om er!

Hej på er!
Jag har fått så många frågor på mina frågestunder samt då jag har haft lite lives angående varför vi inte går ut med lillasysters namn, först och främst för att det ska vara en rolig grej då vi varit väldigt snabb på bollen med allt annat, exempelvis gå ut tidigt med graviditeten, ta reda på kön... m.m. Då kände vi att namnet kan vi suga på tills hon föds.

Framförallt så har jag märkt då jag väntade Bonnie och vi gick ut med namn så kommer det alltid en hel del pekpinnar, folk kunde rynka näsan och säga något i stil med ”men ska hon verkligen heta det?
Så då känns det bäst att vi har bestämt oss för hennes namn då hon väl är hos oss och folk kan inte tycka så mycket på samma sätt.

Så roligt att se allas gissningar iallafall, det är ju faktiskt 2 personer som har gissat rätt namn 🥰 nu är det bara några månader kvar tills vi delar med oss! Tjohoooo