det syntes nog inte på mig, men det fanns ändå
Det syns nog inte på mig. Det syns nog inte på mig när du synar mig i affären, på stan eller på ett café. Det syns nog inte när jag skrattar åt något som en vän sagt, när jag högljutt pratar med folk på en fest eller när jag ler åt hur söt en hund är på gatan. Det syns nog inte på mig. Det syns nog inte på mig att jag mått så dåligt att jag inte kunnat räkna upp en enda anledning som gjort det värt att fortsätta leva. Och nog syntes det inte när det var som värst heller. För det bästa jag hade var en mask uppbyggd av ett leende, ett leende som dock inte riktigt nådde ögonen om man kollade tillräckligt noga. Så var snäll, för som man brukar säga så kämpar alla människor man möter med någonting man själv inte har en aning om. Tänk en extra gång innan du öppnar munnen. För det kanske inte alltid syns, men det finns ändå.


