En av mina högsta framtidsdrömmar är att bo i ett stort hus på landet. Kanske är det för att jag är uppväxt så och det på något sätt alltid kommer kännas som hemma, kanske är det för att det inger ett sådant lugn, kanske är det på grund av någon helt annan anledning... Oavsett längtar jag i alla fall ut till landet i framtiden.

Jag vill ha nära till naturen, djur och lugn. Precis som under min uppväxt. Det är en sådan frihetskänsla att ha en stor trädgård och lite avskildhet. Dessutom är det ju en magisk plats både för barn och djur att leva på. Så tryggt och lugnt!

Exakt hur jag vill bo utöver det vet jag egentligen inte riktigt, men jag älskar gamla hus med knarrande trägolv och lantlig inredning. Men jag älskar också mycket som är modernt! En kombination av gammalt och trendigt är ju så snyggt.

Något jag också drömmer om är en stor trädgård med växthus. Hur mysigt hade det inte varit att kunna dricka en kopp te bland tomatplantor, växter och smultron? Dröm...

En kakelugn, öppen spis eller kamin är också ett måste för mig i framtiden. Det är ju så otroligt mysigt att sitta uppkrupen i soffan med en knastrande brasa som värmer på kvällen.

Samtidigt vet jag att det kommer vara otroligt svårt för mig att bestämma mig för hur jag vill renovera och inreda i framtiden. Som sagt älskar jag den här lantliga stilen, men är samtidigt svag för det moderna, ljusa och fräscha med jordnära färger... Robin och jag har även pratat om att vi skulle vilja bygga hus, och då tappar man ju den här gamla känslan. Men en kombination hade nog kunnat bli perfekt, för jag vill heller inte att det lantliga ska ta över.

Det får inte bli för plottrigt hemma, tycker jag, men jag vill inte att hemmet ska kännas som en inredningstidning heller. Det ska vara stilrent, men ändå mysigt liksom. Man vill ju också ha det lite personligt och eget i framtiden, även fast man säkert kommer fortsätta falla för vissa trender.

Bilder från Pinterest

Vi skryter alldeles för sällan om oss själva, hörni! Generellt sett är vi istället på tok för duktiga på att klanka ner på oss själva och hitta brister både i våra personligheter och utseenden. Nu tycker jag det är dags att vi lyfter oss själva istället. Här nedan tänkte jag därför lista tre saker jag är stolt över. Vad är ni stolta över med er själva?

Jag är stolt över...

...hur mycket jag har utvecklats. För bara några år sedan vågade jag till exempel knappt prata i telefon med någon annan än min familj, släkt och vänner. Idag gör jag en stor del av mitt jobb över telefonen och tänker knappt på det.

...mitt jobb. Jag är stolt över att jag tagit mig dit jag är idag och att jag, 21 år gammal, har mitt drömjobb. Och tänk att jag har haft det i över ett år nu. Fantastiskt!

...min vilja att hjälpa andra. Jag är uppfostrad till att bry mig om mina medmänniskor och göra vad jag kan för dem, och det är något jag bär med mig även i vuxen ålder. Kan jag göra något för att hjälpa någon, även om jag inte känner personen i fråga, då gör jag det mer än gärna.

Nyligen läste jag ett inlägg hos @ebbabrage, där hon delade med sig av sina tankar gällande att ge och ta kritik. Det var ett så intressant inlägg att läsa, så idag tänkte jag att jag ska dela med mig av mina tankar och känslor om ämnet.

När jag var yngre hade jag faktiskt otroligt svårt att ta kritik. Om jag fick 90 procent positiv feedback och 10 procent konstruktiv kritik kunde jag endast ta till mig de 10 sistnämnda procenten. Jag trodde att kritik automatiskt innebar att jag var dålig och jag var inte nöjd förrän jag endast fick positiv feedback. Det i sin tur är ju i princip omöjligt att sträva efter, eftersom man nästan alltid har något man kan utveckla.

Idag älskar jag däremot kritik. Jag är så glad att jag lyckats vända om min syn på ämnet, för jag tror kritik är viktigt för alla människor. Numera förstår jag att det inte automatiskt innebär att man är dålig, utan bara att man kan bli bättre. Och det kan man ju alltid bli, så varför skulle kritik vara något negativt då?! Det blir ju bara en hjälp på vägen mot att bli bättre.

Min syn på kritik har nog förändrats i takt med att jag utvecklats och vuxit som person, tror jag. Som yngre var jag extremt osäker och det är jag än idag på flera plan i vissa perioder, men samtidigt har jag med åren uppnått flera mål jag haft och på så sätt fått bekräftelse på att det finns saker jag kan. Det är på något sätt en trygghet att kunna luta sig tillbaka mot det, och den tryggheten har nog har fått mig att bli lite tryggare och säkrare i mig själv.

Sedan är det såklart viktigt att tänka på hur man ger kritik, när man ska ge den. Man måste förstå att alla inte är säkra i sig själva och att det finns personer som tar personligt illa vid sig av kritik. Självklart är det dessa personers ansvar att jobba på det också, men som arbetsgivare, familjemedlem eller vän kan man hjälpa till på traven och ge kritiken på ett så schyst sätt som möjligt.

Bilder från Pinterest