Vart blev jag av?!


Jag har tänkt att skriva så många gånger, men har inte orkat. Jag har verkligen inte mått bra och blev återigen inlagd, då för tredje gången, men bara under en vecka och jag blev utskriven förra fredagen. Nu mår jag fortfarande inte bra. Ångest upp över öronen ibland, igår kväll så pass att jag nästan inte visste hur jag skulle bete mig. Fast till slut efter många överväganden tog jag lugnande (detta händer i absoluta nödfall) och för en gång skull kunde det i alla fall ta bort udden av det hela, vilket var sjukt skönt då jag inte har lust att hamna på avdelningen en fjärde gång, det har varit två gånger för mycket liksom. Blä, jag känner mig så deprimerad... Det känns som om världen står still samtidigt som att den går alldeles för fort. Depressioner är så komplexa att ta sig ur när man befinner sig i dom. I alla fall känns det så för mig. Om det bara kunde vända... Om hela alltet kunde vända. Fast med det menar jag inte att jag sitter och rullar tummarna hela dagarna, på det sättet skulle det ju inte hända någonting som gör att man kan må bättre. Det var visserligen så en period under dessa månader då jag nästan tappade allt helt och hållet, men så är fallet inte nu. Somnade vid tio igår kväll utan sömntabletter, (allt i vardagsrummet stod på) vilket är väldigt ovanligt... Just det där att somna vid tio, jag sover i princip aldrig före tolv. Sov till nio i morse och jag är så jävla trött ändå. Suck!

Men men från det ena till det andra. Igår gymmade jag för första gången på ett år wiiiie!! :) och än så länge är jag inte sjuk eller har några defekter på hjärtat, haha. Så kanske kan jag äntligen få börja röra på kroppen ordentligt igen, få in någon slags regelbundenhet. Min överkropp vet att den lever idag, haha. Men på ett sätt är träningsvärk ganska skönt, tycker jag. Fast det finns undantag som när det gör megaont precis som det gjorde den första gången jag satt mig på en spinningscykel, jag blev nästan besviken när jag samma dag som jag cyklat inte kände någonting alls förutom att jag var helt utslagen... Min kusin som jag började spinna tillsammans med sa ju att hon hade fått sån träningsvärk första gången att det inte hade varit nådigt.... Så jag tänkte att jag nog inte hade tagit i tillräckligt. Men det finns ju även en morgondag och var fruktansvärd och det kändes som om jag hade en cykelsadel i baken i flera dagar... Eller när jag körde mitt första Courepass (som bara blivit ett...) och det fanns en hel del som jag inte kunde göra så jag tänkte att detta kommer inte att ta på mig, hah kyss mig i arslet, dagen efter kunde fan knappt gå och att sätta sig på toaletten var ett projekt i sig. HAHA. Så det var nog ren tur att jag inte kunde göra allt :D. Så nej dom gångerna var inte sköna utan mer "håll ut Therese, håll ut!". Fast som jag känner just nu så kommer jag inte att träna för att få muskler så som jag gjorde förra året, eller ska man kanske säga förr förra året? nä, nu blir det bara till att träna för att hålla igång kroppen. Kanske blir andra gympasset på tisdag.

Annars har våren kommit efter att ha försvunnit efter ett bakslag. Hoppas att bakslagen har upphört nu. Det sägs vara skönt idag.. Jag ska gå ut efter lunch då jag ska träffa Yasmin. Och på tal om ingenting har jag snart lyckats titta klart på alla avsnitt av bonusfamiljen.

Egentligen finns inte så mycket mer att säga för tillfället, nu ska jag ta och koka lite ris. På återseende! :)

Gillar

Kommentarer

A
A,
Vad gullig du är!!! Jag var hemma hos min mamma och sov, utmattad efter arbetsveckan och arbetsdagen. Nu är jag hemma hos mig, efter att ha gått några kilometer till fots, eftersom t-banan har stått helt avstängd. Kunde förstås stannat hos min mamma, men vill helst sova i min egen säng. Stor kram och tack för omtanken!annmi.blogg.se
Amanda CL
Amanda CL,
Hur mår du?amandacarlberg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229