Back To Real Life

Jag vet inte, ni kanske har funderat vad jag hållit hus under dessa fyra veckor. Det nya året började väl inte riktigt som jag hade tänkt. Den tredje januari orkade jag inte mer. Någon vecka innan kände jag att det där intensiva mörkret var på väg tillbaka, jag gjorde verkligen allt för att försöka stoppa det, men det gick inte. Den tredje januari lades jag återigen in på slutenvårdsavdelningen inom psykiatrin. Fast det var en lite friare inläggning denna gång d.v.s. permissioner redan i början och inte som förra gången efter två veckor. Jag behövde helt enkelt samla kraft. Idag är det två dagar sedan jag blev utskriven och nu hoppas jag verkligen att jag slipper åka dit igen. Nej, jag mår inte bra, något bättre dock. Fast som sagt jag behövde kraft, peppning och personer att prata med när måendet svajade som mest och djupast, det är så mitt mående fungerar just ny. Jag kan gå från att må skitdåligt till åt helvetedåligt på en dag (jag kan nog inte förklara bättre än så). Kvällarna är och har alltid varit värst även om det nu kan vara lika på dagen. Jag önskar och hoppas på att få in lite mer ljus i mitt liv fortast möjligt. Så det är så det är. Nu håller jag mig i alla fall flytande! Fast energin tar slut väldigt fort och ågren kommer på besök ganska ofta, men men någon gång lär det vända! en dag i taget...

Lite bra är att jag har fått börja att arbetsträna lite smått och håller nu på att försöka lära mig fotoshop. Senare blir det redigering av 100 år gamla bilder, annonsering och något med släktforskning. Jag minns inte riktigt men ja något sånt...

Svarar på massa kommentarer så fort jag har landat lite!


Gillar

Kommentarer

A
A,
Misstänkte det, att du var inlagd igen. Hoppas du kan må bättre nu och inte behöva hamna på sjukhus igen på ett tag! Ibland önskar jag själv att jag vågade släppa taget bara och kunde få bli lite omhändertagen ett litet tag...Och samtidigt vill jag inte...Men jag är glad att du är tillbaka! Har saknat dig supermycket!!JÄTTEKRAM!annmi.blogg.se
Carolina
Carolina,
Jobbigt.. Men skönt att du känner dig åtminstone bättre! Ja, kvällarna är alltid hemskast. Då ångesten (för min del) eller saknaden är störst. Så hoppas att du ävervinner kvällarna också <3 Sv; jaså! Haha, nej inge farligt. Det var omtänksamt utav dig. Ibland kan det bli så, att man ligger snäppet före! 😉knaset.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229