Tre år sedan sist tog jag fram dessa och nu var det dags igen. Hade då ont i höger höft men tids nog försvann värken helt och sen återkom den bara då och då, men för en kort tid sedan har det istället flyttat över sig på vänster höft. Inte något jag har jag väntat mig om jag säger så.... Så ja, då är det väl bara att hoppas på att även denna värk (som ändå inte hunnit bli så stark) försvinner. Det känns lite som ett träningspass att gå på kryckor. Armarna får säkert "muskelpucklar" inom kort :p men jag känner mig som en snigel, det går då inte fort med dom direkt. Så jag har fått några övningar och imorgon blir det en första akupunktur som faktiskt hjälpte väldigt bra sist, så jag håller en tumme för att det ska bli samma resultat igen!

En positiv sak idag är att jag fick veta att mina prover/värden såg bra ut sedan jag sist tog prover. Jag har alltså haft brist på vissa ämnen i kroppen men nu är det återställt . Skönt! :)

Och imorgon är jag ledig från Treklövern då ska jag gå till den nya pizzerian för en lunch med en vän. Pizzerian som har flyttat in väääldigt nära mig. Haha. Då kan jag ju på ett sätt hoppas på att det inte smakar allt för gott! det är ju lätt att bli bekväm... HAHA!;) fast jag skulle förmodligen tröttna efter ett tag. Vad som händer sen vet jag dock inte. Men, men den som lever får se!
Nu blir det till att ta en dusch!

Nu är det torsdag och snart helg igen. På lördag är det två veckor kvar till det att jag blir 31år, vart har alla åren tagit vägen? det känns som att jag nyligen blev 30, hm... 31 vilken tråkig siffra... nojig som jag är, haha!

Igår kände jag mig lite kreativ och bakade lite bröd. Filmjölkslimpa. Så himla gott! jag behöver dock en större diskbänk... En större bunke skulle inte sitta fel det heller ;)

I tisdags var jag på sjukhuset och tog lite prover. Först gick jag in på apoteket och när jag satt på en stol och kollade ner tänkte jag för en kort sekund att det vore kul att träffa Mia då det var längesen vi sågs. Men hon jobbar på barnmottagningen sex våningar upp, vad skulle hon göra nere i korridorerna och en mindre på apoteket, hur mycket människor jobbar inte där liksom? När jag sedan tittar upp så blev jag helt förvånad, Mia var förstås den första människan jag såg!!! Vi pratade en stund och hon sa att hon i princip aldrig är därnere förutom just då för att kolla efter reflex som hon inte hittade. Men seriöst vad är oddsen att hon dyker upp samtidigt som jag tänker tanken?!?

När jag satt och väntade på att ta prover så ser jag i någon sekund hur en sköterska från avdelningen bara skymtar förbi.

Är såna här saker bara slumpen eller händer det av någon anledning? ja det är fråga, haha!

Hösten är inte min bästa årstid direkt, annat var det när mamma och pappa levde. På något sätt såg jag då hösten som något mysigt.. Visst den kan vara mysigt med höst nu också (när det är fint väder)., men oftast inte.... Denna månad regnar ju dessutom bort!

Dom senaste dagarna har jag känt mig ganska deppig och ångesten är på besök. Det svajar hit och dit. Positivt nog har jag inte varit inlagd på avdelningen på ganska länge nu och jag hoppas att det ska fortsätta så., att det blir en hanterbar höst och vinter, liksom inte faller så djupt. Fast jag vill ha sol!! som så många andra i detta avlånga land, typ.