​Det har varit en varm och skön dag idag 😊, jag har inte ens haft jacka på mig. Underbart!​

Annars har jag varit på treklövern som vanligt. Aptrött just nu men det gör inte så mycket då jag är ledig imorgon, wiiie 😊

På söndagen sov jag chockartat i 15 timmar... Dom försökte tydligen att väcka mig men lyckades inte, så 16.30 vaknade jag. Hahaha!! Jisses!!!

Men det har varit väldigt jobbigt dessa dagar. Sovit mycket och ångest, ångest!!

På torsdag är det begravning. Usch. Jag vill bara att dagen ska vara över!!

​Denna blus tänkte jag ha då i alla fall.​

Ibland funderar jag på hur länge det ska ta innan det blir lugnt i mitt liv. Jag funderar också hur lång tid det tänker ta innan mitt mående blir stabilt så att jag slipper kämpa så mycket. Det har varit så mycket på sistone. Ibland känns det som att jag inte riktigt hinner med. Jag har insett saker som jag förut inte gjorde, som öppnat mina ögon som inte velat/vågat se sanningen och att det faktiskt inte förrän nu jag kan göra något åt det (jag återkommer kanske till det längre fram). Jag ska dock ÄNTLIGEN få en ny typ av hjälp. Jag träffade en man igår som inte har tittat i min journal utan vi ska gå igenom mitt mående från början utan journalen, man utvecklas som människa och vem vet om det som står i min journal verkligen hjälper mig just nu. Det känns i alla fall fantastiskt!

När jag låg inne på avdelningen lite mer än en vecka sedan (tack och lov) ett samtal på förmiddagen från min kusin som berättade att mormor har dött. Jag blev helt hysterisk och bara grät, grät och grät. En personal kom in på rummet, den människan är underbar. Hon satt och bara kramade om och tröstade mig till det att jag hade lugnat ner mig lite. Åt mycket lugnande den dagen (även innan jag fick veta) för att orka med och jag har väl aldrig varit så medicinpåverkad dagen efter, fy tusan, riktigt obehagligt!
Det fina minnet jag har är i alla fall att jag senast pratade med mormor så var det i 1.5 timme på telefonen. Ett samtal där vi pratade om det mesta. Det blir begravning nästa vecka, fy vilken ångest jag har inför den! För närvarande känns det inte som att det har hänt. Hur kan mormor som levt i såå många år plötsligt vara borta liksom.

Systersonen fyllde 19 år i söndags, dagen då även min mamma skulle ha fyllt 64 år. Vi syskon var hemma hos min syster och hennes familj. Jag tycker att känns skönt att vi syskon är samlade då. sorgen efter mamma blir lite lättare att hantera. Att systersonen fyller år blir ju dessutom till någonting positivt vilket är jätteviktigt för mig känner jag.

Igår gick jag och Elin på stan, vi var väldigt effektiva och avverkade mycket under kort tid. Efter en liten tripp in på systemet och köp av godis drog vi hem till mig och åt middag. Själv blir jag så irriterad eftersom att jag alltid blir så illamående av kolsyrade alkoholhaltiga drycker när jag dessutom äter godis till. Jättetråkigt eftersom att dryckerna är goda men illamåendet blir så pass starkt att jag knappt kan dricka något då det känns som om jag ska kräkas. Suck!

Det positiva är väl att jag inte är bakis idag, haha! Elin åkte vid ett och jag tittade på film till tre, somnade vid fyra och sen snoozade jag sådär jätteskönt fram till ett på eftermiddagen. Så idag har jag hittills tittat på vänner, tänker väl snart ta en liten promenad och sedan får jag se! imorgon blir det treklövern och vad mer vet jag inte. Det är snart helg igen, jösses!